Igår var jag sjukt trött. En kompis Daniel som ringde mig tyckte jag lät berusad. Och det var nästan så jag kände mig. Lite fumlig och ofokuserad, sluddrade lite och hade svårt att hålla mig vaken. Sömnbristen tar ut sin rätt och jag slumrade små korta stunder hemma innan jag somnade för kvällen vid 21. Jag vaknade ett par gånger inatt när jag skulle vända på mig. Benen väger verkligen bly när de är trötta.
Jag vaknade 10 min innan klockan skulle ringa i morse. Pigg och glad. Jag steg upp och kan faktiskt röra på mig hyffsat bra. Det är klart att benen är stela men jag känner mig förvånansvärt fräsch i kroppen. Det underliga är att jag har träningsvärk i armarna?! Men det är klart, jag håller ju upp dom i vinkel hela tiden när jag springer så det blir väl en belastning på dom med.
Igår ringde lokaltidningen till mig och idag var det ett reportage i dagens morgontidning. Arbetskamrater och kompisar gratulerar. Jag känner mig glad och nöjd. Jag gjorde ett bra lopp. Det börjar sjunka in och jag försöker förstå innebörden. Igår var tröttheten och den tunga känslan loppet igenom det jag hade i mina tankar. Idag känns allt så mycket bättre. Jag kan glädjas åt min starka kropp och knopp. Vilken tur att jag inte klev av efter 4 mil som mitt hjärnspöke sa åt mig. Vilken himla tur!
Jag har sprungit 16 mil. Igen. Det är långt. Jag är bra! Jag är stark! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar