Mjölkigt

Tanken när jag la mig igår var att springa på morgonen. Det var också vad jag sa till sonen. Att jag skulle springa först och väcka honom när jag kom hem. Men när klockan ringde och jag satte på kaffet var det vitt ute. Som att titta in i ett mjölkglas. Såg inge trevligt ut.
Motivationen sjönk, jag var trött och obeslutsam så jag lät springskorna stå kvar i hallen och cyklade istället ner till arenan och morgonspinningen.

På väg till Arenan

Jag körde inte på till max utan sparade lite krafter och lät benen få en massa blodcirkulation. Det var riktigt gött.
Funderade ett tag på att springa på lunchrasten, men måste ägna tiden åt att slänga på sommarsulorna på bilen istället (vinterdäckssäsongen är tydligen över).
I eftermiddag ska jag nämligen över till Karlstad och CAM igen. Jag ska kolla så att ryggen fortfarande ser bra ut. Den var ju så sned sist.