Kyligt morgonpass med julkänsla

Efter 2 vilodagar är huvudet på g och benen sega. Jag steg upp halv sex, klädde mig och for ut i den kalla, klara morgonen. Spelade en "lånad" spellista och lallade iväg längs grusvägen. Det kändes kyligt och när pulsen steg lite i uppförsbackarna kändes det kallt i lungorna.

Jag tog det lugnt och njöt av morgonen. Som ni vet gillar jag morgonpass. Stegen styrdes, som vanligt, längs med Magasinsvägen och via Posseberg till jobbet. En sträcka på 17,5 km. Känns ganska lagomt som morgonpass.

Is i håret

Min lånade spellista var tydligen anpassad för en annan period än våren. Den ena jullåten efter den andra spelades nämligen upp för mig och jag var lite för lat att orka dra upp telefonen och byta. Så jag fortsatte min väg till julmusik. :)

Fin soluppgång vid Posseberg.

När jag kom fram till jobbet hade hörlurarna frusit fast i håret vid öronen och enligt en arbetskamrat var det 10 grader kallt. Inte undra på att jag frös lite och fick ha vantarna på mig hela vägen.

Mina ben är känsliga för kyla, antagligen en gammal "krigsskada" efter alla år i stallet. Bara tunna ridbyxor, året runt, ibland med långkalsonger. Men är det nånstans man blir kall när man är ute till häst så är det låren.

Trots att jag hade vintertightsen på mig imorse var benen illröda och knottriga när jag kom fram. Dessutom kliar det nåt vansinningt. Inte bra... Tur att det går över efter en kort stund. :)

Vintertightsen blir nog i varmaste laget när jag ska springa hem sen. Men hellre lite för varm om benen än för kall. :)