fredag 13 juni 2014

Stressfraktur

Kortisonsprutan som jag fick i måndags hjälpte inte. Jag har lika ont.
Igår ringde läkaren mig och sa att jag skulle åka till akuten och sätta mig för att få en skiktröntgen.

Efter 5 låååånga timmar kom jag in. Jag fick lägga mig ner och den där manicken durrade och lät lite. Efter några minuter var det klart.
Sen fick jag gå tillbaka till akuten och vänta igen.

Läkaren kallade in mig och berättade att jag har en stressfraktur i lårbenshalsen, att jag var tvungen att avlasta och gå på kryckor.
Jag åkte hem. Både lättad och otroligt ledsen.

Otroligt ledsen för att jag inte kan göra det jag älskar; Springa.
Otroligt ledsen för att jag inte kan åka till Transalpine i höst. Det som jag sett fram emot och drömt om.
Men ändå lättad över att jag äntligen fått ett besked om varför jag haft så ont dygnet runt.

Nu får jag inte belasta benet alls. Jag måste gå på kryckor en månad! Sen ska det göras en ny skiktröntgen för att se om det läker av sig själv eller om det måste till en operation.

Så det är slut på säsongen kan man säga.

Det känns riktigt ledsamt men samtidigt känns det lite som om jag bearbetat detta den här månaden som gått, så samtidigt känns det väl ok. Jag har gråtit floder och deppat.
Jag får gilla läget och göra det bästa av det helt enkelt. Simning var ok att göra så det kanske är den här sommaren jag blir simmare?
Eller får biffiga armar och bra bålstabilitet pga en massa styrketräning?
Eller kanske får jag bara en snygg solbränna när jag ligger och latar mig?

Cykla som träning fick jag inte göra, inte heller fincykla de 3 km till jobbet. I alla fall inte den första månaden nu. Så det blir till att åka bil till jobbet. Känns ju sådär. Men det är bara och gilla läget där med.
Ledsamt är det så här fredagen den 13'e. Men nu vet jag i alla fall varför.

2 kommentarer:

  1. Du är i alla fall bäst och du kommer tillbaka
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jobbigt läge, men bra med en diagnos. Det värsta är ju att inte veta. Min säsong blir inte heller till något vad det verkar, men vi kommer igen. Styrkekramar!

    SvaraRadera