Terrängcykling med terrängkryckning

Fjärde deltävlingen i Värmlandsserien i mtb avgjordes igår vid Kullhagarna i Kristinehamn. Pånyttuppstartade Kristinehamns Cykelklubb stod för arrangemanget.
Älsklingen och jag åkte dit som publik.

Det var många fina cyklar och duktiga cyklister som trängdes med tusentals mygg i skogen.
De yngsta cyklisterna startade först. Det är roligt att se hur taggade de är vid starten, hur de kämpar och va duktiga de är.

När klassen för de vuxna startades dundrade det bara till och en stoooor klunga körde runt där i skogen. Upp och ner. Den är en väldigt kuperad slinga på drygt 3 km som ska köras 4 alt 5 varv.

 Jag testade för första gång på terrängkryckning och tog stigen ner till ett av hoppen i skogen. Där stod vi och tittade ett tag innan vi hade förlorat för mycket blod till myggen och knotten. Det kliade överallt så vi tog oss tillbaka till varvningen igen.

Farten hos cyklisterna sänktes med tiden och det märktes att banan var krävande.
Hemmaåkaren Jacob Björklund leder hela serien och ledde ganska överlägset även idag, när vi valde att åka därifrån.

Vi gav oss sen hem igen med lite mer sug efter att köra mtb.
Det kan va så att jag får cykla till jobbet redan om 3 veckor. Det skulle ju kännas rätt gött! :)
(Men det är inget jag räknar med. Bättre att bli positivt överraskad än besviken.)
Tur att golfen går så bra. ;)

För övrigt är jag väldigt tacksam över alla människor som hjälper mig när jag går på armarna istället för benen.
Mina barn är fantastiska! *kärlek*
När jag tackade för hjälpen igår sa den ena:
-  Det är klart vi hjälper dig, mamma. Du har ju hjälpt oss och tagit hand om oss hela livet. Nu är det vår tur att hjälpa dig.
Underbara, älskade barn. Jag blir tårögd och varm i hjärtat bara av att tänka på dom.