Pendlar

Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Jag vill veta.
Jag vill bryta ihop och gå vidare.
Jag vill veta vad som är fel med höften.
Jag vill veta om jag måste ställa in mina planerade tävlingar.
Jag lever fortfarande i tron om att jag ska va ok om 3 månader och kunna starta Transalpine som är min dröm.

Ena stunden känns det ok, det blir nog bra det här. Det är klart att smärtan snart är borta och jag snart kan börja springa igen.
I nästa sekunden sitter jag darrande i ett hörn och gråter.

En stund kan jag känna motivationen att alternativträna och i nästa sekund rasar hela min värld samman, tårarna rinner och jag känner att allt kan kvitta om jag inte får göra det jag älskar, springa.

Den som väntar får se... Om nåt dygn vet jag i alla fall om sprutan hjälpte eller inte.

Nu ska vi iväg och grilla med kompisar så idag hinner jag inte röra mer på mig.
Och imorgon blir det ju paddling. :)

Livet är en berg- och dalbana och jag verkar ha fått mig ett åkband.