Mtb med livlina

Det har ju gått helt ok att cykla med höften. Så länge jag sitter ner och trampar gör det inte mer ont. Det är bra. Igår tog jag ut lilla Scott på en tur.
Det var en fin kväll med sol och lagom varmt. Jag trampade iväg mot Björneborg. Hade egentligen ingen klar plan på vart jag skulle cykla.

Stannade i Björneborg och tittade på kartan. Hm, om jag styr ut på 26'an blir det ganska kort tillbaka, så jag valde att fortsätta till Degerfors. Där tog jag några turf'ar och cyklade vidare till Karlskoga och tog några där också. 
Jag tittade inte på klockan hur länge jag cyklat men allt kändes bra så varför kolla?! Det är ju ändå ljust halva natten liksom. :)

I Karlskoga tänkte jag åka över Linnebäck tillbaka men efter en lite mer noggrann titt på kartan hittade jag ingen cyklingsbar väg dit. Då skulle jag få cykla nån km på E18 och det tror jag är lite för riskabelt och dessutom förbjudet(?).

Så jag använde en av mina livlinor. Ring en vän. Ringde en duktig löpartjej som också cyklat mycket och fick lite tips och råd.
Tittade på kartan igen.
Jag fick helt enkelt cykla tillbaka en bit och sen ta en mindre väg till Linnebäck, eller fortsätta över Lunedet och Bjurtjärn förbi stugan och hem.

Lunedet

Det blev det sista alternativet.

Det är inte jätteskönt att oavbrutet sitta i sadeln utan att stå upp och trampa så det började kännas rejält "mellan stortårna". Men jag cyklade på. Vid Käxsundet var det jättefint!

Så jag kom hem till slut. 3,5 timme efter att jag cyklat iväg. 85 km landsvägscykling på mtb. Inte alls vad jag tänkte från början men ändå väldigt bra pass.