Jag springer kanske på morgonen en gång i veckan, ibland inte ens det. Jag försöker då lägga mig tidigare kvällen före men ibland lyckas jag inte med det, men eftersom jag inte springer morgonpass så ofta så tar jag snabbt igen den förlorade timmen.
Jag försöker komma i säng runt 22-tiden. Ibland kan jag faktiskt lägga mig redan strax efter 21. Det är riktigt skönt. Tur att jag har en sambo som är likadan.
På helgerna kan jag utan problem sova 11-12 timmar om jag inte blir väckt. Det är skönt. Men dagen försvinner ju lite när jag inte vaknar förrän efter 11 och innan jag ätit frukost är klockan liksom över 12. Men jag lider inte av det. Jag tänker som så, att kan jag sova så behöver jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar