Man kan väl ändra sig?!

Jag har sagt länge att jag inte ska springa fler 24-timmars. Det är i skogen på stigen jag hör hemma. Bland träd och gegga.

Men i höstas velade jag ändå hit och dit om jag inte skulle anmäla mig till Bislett eller Espoo ändå. Bara en sista gång liksom...
Men jag drog på beslutet medvetet, så tävlingarna hann bli fulla. Häpp! Så slapp jag. Eller?!

När kompisarna var i Oslo och sprang på Bislett var det sjukt jobbigt att sitta hemma. Jag längtade dit helt enkelt...

Sen läser jag på fejjan att Jonas anmält sig till en väntelista till Espoo, och fått plats.
Det går några dagar. Jag funderar och ältar. Frågar sambon, som säger Spring! :)
Skickar till slut in en anmälan till väntelistan. Kommer jag med så gör jag.

3 timmar (!) senare kommer mailet att jag har en plats.
Jag ska till Espoo, hörrni...

Nu har jag bokat tåg och flyg. Ska bara boka hotell så är det klart!
På nåt skumt sätt ser jag fram emot resan. :)

Jag tror det ligger rätt bra i tiden nu. Jag har kört mycket mängd i höst. Jag har vilat (läs varit sjuk) i 2 veckor och har fått bort ev förslitningar(?). Nu blir det ett par veckor med mera mängd innan det är dags för tävling. Det kan passa bra. :)

Så det blev en 24-timmars till ändå. Man kan väl ändra sig?!

Bilder från arenan i Espoo.

Endorfinrus

Det är 4 plus ute. Det blåser och regnet slår mot rutan. Kroppen är stel och öm. Det känns lite som om någon manglat hela mig efter gårdagens snowboardförsök.
Det gör ont i underarmarna, knäna och svanskotan.

Ändå klär jag mig i springregnkläder och mina älsklings-kinvara. Äntligen ska jag springa igen. Göra come-back. :)

Jag springer iväg. Springer helt på känsla och det känns som jag flyger! Jag sjunger! Trummar med armarna. Spelar lite... Hammerfall spelar så gött i mina öron. Vinden ligger på, rakt framifrån. Regnet piskar mig i ansiktet och vinden sliter och trasslar hästsvansen.

MEN JAG MÅR SÅ JÄKLA BRA!!!

Jag springer igen!! Så jäkla gött!!!!
14 km LYCKA!!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Öm

Benen är möra, ja hela kroppen faktiskt. Imorgon lär jag ha en grym träningsvärk i ben och armar. Knän kommer nog va blå... Fyra timmar i backen med snowboard för första gången, satte nog sina spår.

Men det var riktigt kul, och lite svårt. Tyngden ska va på främre benet men min kropp vill ha den på det bakre benet. Trots att jag tänkte "fram-fram-fram" hela tiden, lydde inte kroppen. Inte ens när jag åkte runt och sa det högt för mig själv. Haha!
Jag fick ändå till några rätta svängar till slut. Och jag kommer fortsätta öva.

Sambon har kört bräda i 17 år så jag fick en teorilektion igår kväll, och med ett tålamod av guld har han hjälpt mig idag. Samma gröna backe, om och om igen. :)

Sista åket var benen som gele och musklerna skrek av utmattning. Jag ramlade mest hela tiden så då var det dags att åka hem. :)

En riktigt bra och trevlig dag, även om vädret kunde varit bättre.

Snowboard

Man lär sig nåt nytt varje dag, sägs det. Imorgon tänker jag lära mig, eller i alla fall påbörja lärandet, av att åka snowboard. Jag har åkt utför sen barnsben och varje år när jag var liten var vi i Sälen. Alperna har också besökts men jag har alltid haft två skidor att stå på. Nu ska jag testa med en!
Tillsammans med sambon och några kompisar ska vi dra till Hovfjället imorgon.
Jag ska hyra bräda och kräla runt och lära mig. Det ska bli riktigt, riktigt skoj!!

Jag förbereder mig på grym träningsvärk och ömhet lite här o där. Men som sagt, det kommer bli kul!

Idag har jag dessutom friskskrivit mig. Har sprungit 5 km med sambon och allt känns att vara i sin ordning. Så om jag inte slår mig sönder och samman imorgon är jag snart i skorna och knarkar km igen! Yes!! :) :)

Bilden är från dagens promenad. Riktigt vackert!

Handstand

Jag vill lära mig stå på händer!
Jag vill få bättre balans och mer kroppskontroll.
Jag tränar nästan dagligen på att stå på händer. Med myrsteg går det framåt.
Nån gång under 2013 kanske jag klarar det utan att ha foten i väggen. :)

En dag till

Det blev ytterligare en dags vila idag. Jag sprang ju en mil igår med något förhöjd puls. Idag var huvudet tungt och kroppen matt.
Det har nu gått 10 dagar med mer eller mindre halsont, hosta och snor. Inte kul!
Jag är iaf jäkligt trött på att va opigg ialla fall. :(

Men vadå liksom, det finns ju de som inte sprungit på en livstid så det är väl inget att hänga läpp för att jag inte sprungit ordentligt på två veckor. Det finns väl värre problem här i världen...

Ska inte klaga. Det har varit underbart väder och vi har köpt en fin tavla till matsalen idag. Sen shoppade jag en träningsmössa och nya vintertights med tillhörande jacka. Ser fram emot att använda det!

Igår var vi för övrigt på bio. Mammas pojkar med bla Björn Starrin. Värmland rules!! :D
En bra film som jag rekommenderar.

I skorna

Imorse när jag vaknade satte jag mig i soffan med en kaffe. Sambon sussade så sött. Efter en stund bestämde jag mig för att provspringa en tur.
Vi brukar ändå inte äta frukost direkt efter vi vaknat så det passade bra med en milsrunda så skulle det bli lagom frulletajm när jag var tillbaka.

Det var nån plusgrad ute och småregnade. Jag tassade långsamt iväg ut mot skärgården och Picasso. Det var riktigt halt på sina ställen.

Jag sprang extremt långsamt och hade hela tiden koll på pulsen. Den låg stadigt på samma nivå, kanske lite högre än vad den borde i den farten, men ändå helt ok.

Jag kom hem efter nästan 11 km på en timme, till nygjord tacoomelett och nybyggt kaffe. Mycket gott! :)

Så imorgon kanske jag vågar mig på liiite längre än en mil. Kanske.



Gammal bild från när Jörgen och jag sprang över isen under mellandagarna.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Pulstest

Imorse testade jag pulsen igen. Den svajar lite men är nästan där den brukar. Näsan rinner fortfarande en hel del, men jag känner mig lite piggare så jag valde att testspringa. Satte på mig kläder och pulsklocka och gav mig ut.
Det har kommit en hel del snö inatt så det var rätt moddigt. Tog det extremt lugnt och höll hela tiden koll på klockan.
Avverkade den mastodonta sträckan av 2,17 km på 12:14 och känner mig full av lycka!
Pulsen låg ok så kanske kan jag snart dra igång igen. :) :)
Eller så blir det bakslag och jag ångrar mig att jag gav mig ut. Men det återstår att se...

Ja ja en god jul har vi haft också. Den firades med mina föräldrar igår och idag blir det firande med sambons föräldrar. Barnen blev överlyckliga över sina julklappar och flera gånger fick vi höra "den här julen äger!" :)
Älskade barn!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dan före dan

Imorgon är det julafton och jag hade hoppats ta en snöig, mysig morgonjogg. Nu ser det ut som det blir ytterligare en lugn (i träningsbemärkelse) dag. Sitter i skrivande stund o kollar min vilopuls och den är ännu för hög. :( Ingen ide att dra igång för tidigt och skiten tar omtag. Bara att fortsätta vila.

Överallt påminns vi av julstressen. Julklappar, julmat, tomtar och julstädning hit o dit (vadå det måste va bättre o städa när det behövs än bara för att almanackan säger nåt?!)
Precis som förra året har jag inte gjort en massa saker.
Jag har inte städat.
Jag har inte köpt ett berg med julklappar. Jag har inte ens gått på stan o kollat julskyltningen.
Jag har inte lagat en massa mat.
Jag har inte ätit nån lussekatt.
Jag har inte kokat knäck och jag har inte tagit in nån julgran.

Men vet ni vad, det blir jul ändå... :)

Bjuder på en fin bild där jag spexar till det och har klämt ner mig i sonens tomtekläder i storlek 164. Hihi!
God Jul!

Hoppas, hoppas

Jag vet att chansen är minimal men nu har jag i alla fall skickat in en anmälan till UTMB. Jag sprang ju loppet 2011 och det var en sån upplevelse så jag vill helt enkelt göra det igen.
Nu gäller ju 7 poäng på max 3 tävlingar de senaste 2 åren, som kval. Sen ska man ju ha tur i lotteriet också...
Jag har 4 poäng från just UTMB 2011
3 poäng från TEC 2011
2 poäng från Ursvik Ultra i år
1 poäng från Round Rotherham i år
Så jag har iaf poäng så det räcker. :) Så nu hoppas jag bara på turen.

För övrigt ska jag nu titta på dagens fjärde film. Igår hann jag med 5 filmer. Jag är helt förslappad, men nu får all energi gå till att mata bort snoret och hostan. Jag är mycket bättre idag än igår. Det går åt rätt håll!

Nu får det vara nog!

Nu är jag trött på att va sjuk! Jag vill va pigg! Jag vill springa! De konstigaste tankar kommer i mitt huvud. Tex om jag ska anmäla mig till väntelistan till Espoo 24h eller ett marathon på hamsterbandet. Fattar ni va uttråkad jag är?!

Ang Finland vet jag inte riktigt. När jag kollade hemsidan var det 6 st på väntelistan. Jag har ju sagt att jag inte ska göra fler 24h. Fattar inte varför jag inte kan släppa det... Hm, tänker lite till...

Imorgon tänker jag va frisk! Så det så!

466 mil

4660,29 km löpning har jag avverkat än så länge i år. Om jag skulle startat hemma och sprungit söder ut (ok, lite väster också) hade jag varit i södra Marocko nu. Det hade varit varmt. :)

Utdrag från funbeat.se

Det är för gött att springa helt enkelt. :)

Jag hoppas jag hinner springa några fler mil innan klockan slår 12 på nyårnatten. Men först måsta jag bli bra i halsen...

Snörvel

Halsen killar och svider. Snoret rinner. I övrigt är det ganska bra. Det är en vecka sen jag sprang ordentligt och jag är inte ens stressad av det. Det känns skönt och välbehövligt att ta det lugnt. Strax åker vi till Kil för att titta på ett par begagnade fotöljer att köpa till vårt vardagsrum.

I morgon är det en sista arbetsdag innan en låååång julledighet tar vid. Otroligt skönt, ska det bli.
Jag ska umgås med mina barn, springa, sova, åka skidor, slappa, se på film och bara ha det gött!

Ha en fin torsdag!

Pulsen stiger

När man har en infektion i kroppen stiger pulsen. Jag brukar därför kolla min vilopuls om jag känner mig tveksam till att springa eller ej. Jag har vanligtvis en ganska låg puls, tex var jag på en kontroll för någon månad sen. Då kollade man blodtryck och även puls. Jag hade då en puls på 44 när jag satt hos doktorn. Så om min puls är över 50 när jag håller mig stilla så är det nåt som inte är ok.

Min hals svider och känns tjock så jag har tillbringat kvällen hemma. För vetskapens skull satte jag på mig pulsklockan och i sittande position ligger pulsen strax under 60, i liggande strax över 50. Alltså för högt mot mitt normala.

Jag som hade hoppats på att få springa imorgon men det verkar som om det blir ytterligare en dag med vila. Det är ju ingen panik liksom. Jag har ju varken nån tävlingen eller annat planerat så en viloperiod funkar ju egentligen bra nu.

Imorgon öppnar anmälan till UTMB. Jag är lite sugen på att slänga iväg en anmälan trots att jag vet att chansen att komma med är väldigt liten. Hm, jag måste fundera... :)
Tur att jag har tid med det nu när jag bara sitter hemma och friskar på min hals.

UTMB 2011. Foto: Jörgen

Igelkott

Idag steg jag upp lite tidigare för att hinna iväg på morgonspinningen. Men ändrade mig och gick istället in i duschen direkt. I min hals bor nämligen en igelkott. Så känns det i alla fall. Det sticker och svider.
Jag kände av det igår också men tänkte att jag sover nog bort det. Det gjorde jag inte...

Jag hoppar över träningen idag och väntar in att igelkotten vänder in sina taggar.

Inget stickigt i halsen här.

Kullamannen

För en tid sen anmälde jag mig till reservlistan till Kullamannen. Ett lopp som ingår i Salomon Trail Tour och är cirka 45 km. Banbeskrivningen ser otroligt spännande ut. :)

I lördags kom mailet jag väntat på. Jag hade fått en plats! :)

I maj kommer jag alltså åka till Skåne och springa. Det har jag aldrig gjort förut...

Veckan slut

Så var den här veckan slut. Det blev en konstig avslutning på veckan. Fredagens händelse sitter liksom kvar. Känner mig lite låg och alla mina tankar går till min vän.

Det blev ingen träning igår. Vi bara myste hemma. Det fanns liksom ingen energi.

Ingen löpning varken fredag eller lördag, så idag tänkte jag ta en tur. Temperaturen ute har stigit så det var 2+ ute.
Laddad med en ny ljudbok drar jag till skogs.

Jag hann några km innan baksida lår börjar göra lite ont. Där rumpan blir ben typ. Fortsätter och tänker att det ger sig men det blir värre. Så jag är klok och ringer sambon och blir hämtad.
Ingen ide att riskera nåt. Och ska jag va ärlig var jag heller inte så springsugen.
5,5 km. Inte mycket till dagsetapp men vad gör det om hundra år?!
Jag har ju min familj och det betyder mest!

Kramas!

Igår fredag hade jag tänkt som vilodag. Det vankades julfest med jobbet och julshow med Wallmans.
Fredag morgon begav vi oss till Sunne och Hotell Selma Lagerlöf. Föreläsning och coaching hela dagen följdes av poolbad och piffning inför kvällen.

Men så händer det ofattbara och min kollega och nära vän får ett fruktansvärt besked. Julmat och julshow lämnar vi kvar och kör vännen hem.
Försöker finnas där och krama.
Är så oerhört ledsen för hennes skull och det gör ont i hjärtat.

Ta hand om er! Livet kan förändras på en sekund.
Krama varandra och ta vara på tiden för ingen vet när den tar slut.

Tolv

Idag är det 12-12-12 och 12 dagar till julafton. Vad passar då bättre än att springa 12 km kl 12?! :)

Sagt och gjort! Det blev alltså ett lunchpass i strålande sol idag. Ute var det runt 12 minus :), kallt och friskt!
Det var så himlans fint. Benen gick lätt och humöret var högt.

Funderade ut en runda och räknade med att vara tillbaka på jobbet på cirkus 12 km. Hörde klockan pipa till och jag var i stort sett framme. Tänkte att så klart fortsätter jag till 12,12 och exakt vid jobbets postlåda utanför staketet visar klockan 12,12 och jag slår av.

Summa den tofte i tofte blev tolv komma tolv km i tolv minusgrader kl tolv. Haha!
Dagens ord: Tolv! 

Exakt 50

Igår var det en fantastisk dag ute. Solen sken och snön gnistrade. Jag fick njuta lite av dagsljuset med ett utejobb, men hade helst velat tillbringa hela dagen utomhus. Kanske i ett löparskor eller på slalomskidorna.
När klockan slog 16.00 begav jag mig hemåt till fots. Jag tog en lite extrasväng först innan jag tog vanliga vägen över Posseberg hem.

Där borta ligger stan. Jag springer en omväg hem.

Efter 2 vilodagar skulle man ju kunna tro att kroppen är pigg men jag kände mig hur seg som helst. Benen kändes stela och klumpiga, men efter en mil började jag mjukna upp lite. Det var ändå väldigt skönt att springa igen.
Jag kom hem efter 21,36 km, och gick inte utanför dörren nåt mer den kvällen.

Jag lämnade alla mina grejer på jobbet igår när jag sprang hem för jag planerade att springa till jobbet imorse. Steg upp strax efter fem och styrde mina steg ut över Marieberg och vidare mot Sunnäs och Ölme innan jag vände mot jobbet. Det gick ganska segt idag också så farten var inte jättehög. Men som sagt, så länge man inte är jagad så spelar det ju inte så stor roll hur fort man springer. ;)
Det var riktigt gött ute med bara ett par minusgrader.

När jag kom fram till jobbet stod klockan på 28,64 km. Alltså hade jag fått ihop exakt 50 km, igår kväll och imorse. :)
En stor kaffe och omelett smakade otroligt gött efter duschen, innan arbetsdagen drog igång.

Ikväll är det julkonsert med älsta sonens orkester. Det ser jag fram emot!

Casper spelar sax

Inte ett steg!

En hel helg utan ett löpsteg. Det var så det blev i helgen. Men trots att jag bara sprang 4 dagar i förra veckan så lyckades jag ändå skrapa ihop över 10 mil. Alltså, det blir många mil trots att jag tycker att jag inte springer så mycket. Men det är så härligt med vinterlöpning så det är svårt att låta bli.

Vi hade i alla fall en toppendag i Örebro i lördags. Hotellfrukost, lite shopping, mycket bad och extra mycket trevligt sällskap.

Igår tänkte jag nog ta en kort springrunda men valde att stanna hemma med mina grabbar istället. Vi bakade pepparkakor och gjorde lite juligt. Vi gjorde ritningar och byggde sen ihop allt. Barnen gjorde ett hus och en jättepepparkaksgubbe. Jag byggde en borg som till slut blev ett dass och sambon snickrade till en snygg carport.
Jag köpte också ett färdigt hus som vi limmade ihop och dekorerade.
Lite juligt och mysigt.

Nu är det ny vecka och jag är full av spring! :)

3-miladag igen

Imorse sprang jag till jobbet, vanliga springvägen över Posseberg som är knappt 17,5 km. Det var 6 minusgrader och nästan vindstilla. Helt perfekt alltså!

Det var så otroligt vackert ute! Jag hade pannlampan tänd en stund i skogen men så fort jag kom ut där det var mer öppet kunde jag springa utan. Snön lyste upp tillvaron och trädens grenar täcktes av snö. Otroligt fint!
Vägen var inte plogad så jag sprang i hjulsåret. Luffsade på. Njöt!

Jag stannade efter några km för att ta en bild, men jag ångade så, tydligen, så allt man ser på bilden är bara dimma. Svårt att återge denna magiska morgon, men nån (bra) bild på det blev det iaf inte. :)

Löpvägen (finns på riktigt i Sälen) till jobbet, den bästa vägen. :)

När jag skulle hem från jobbet, tog jag vägen över Hultet. Det har snöat lite mer under dagen och jag hoppas det får ligga kvar. Tänk om det äntligen blir en riktig vinter igen!
Det var knöligt på stigen i skogen. Det är rätt stenigt där och med 15 cm snö syns inte stenarna. Men det är bara och dra ner farten och pulsa fram. Det är gött det!

Trivs riktigt bra med Speedcross'en nu faktiskt.

Mysig, vintrig stig mellan jobbet och Hultet.

Cashar in 3 mil idag, igen.

Nu är jag duschad och ska bara äta. Sen drar vi mot Örebro!

Trevlig fredag på er! :)

Hotellfredag

Scandic har ett bonussystem som jag är med i. Man samlar bonuspoäng och kan sen använda dom till frinätter. Jag har ett gäng poäng (rimmar ju) som förfaller sista december. Alltså är det hög tid att utnyttja detta. Att resa långt är ju egentligen ingen höjdare så vi bokade därför vår frinatt i Örebro, bara 6-7 mil hemifrån.
Så ikväll drar vi till Örebro och gottar oss på hotell. :)
Imorgon ska vi käka smarrig hotellfrukost och sen bada på Gustavsviks Äventyrsbad tillsammans med våra goa vänner. Riktigt mysigt ska det bli och barnen ser fram emot det jättemycket!

Mina goa badkillar

Snöyra

Enligt väderprognosen skulle solen titta fram vid lunchtid idag. De hade fel. istället yrde snön och det blåste rejält. Jag tittade ut från mitt fönster på jobbet och funderade på hur jag skulle springa för att slippa få motvinden rakt emot mig på öppna ytor. Tyvärr lyckades jag inte så bra med den planeringen.

Det började med motvind första km'ern, men det hade jag räknat ut. Det blåste riktigt kallt men jag frös inte, inte än. Jag fortsatte sen längs med järnvägen och den läade mig så där var det riktigt behagligt och vantarna åkte ner i fickan.
När jag passerade bondgården i Västanås kändes det så gött ute så jag vände iväg på en lite längre tur. Lite uppför och lite nerför. Inga bekymmer. Det rullade på.

Sen däremot, kom jag ut på asfaltsvägen. Gärden på båda sidor och raksträcka. Vinden rakt emot mig. Rakt igenom mig kändes det som. Brrrrr! Skitkallt! Min buff frös till is på huvudet och jag frös. Det enda som var varmt var mina fötter. Där hade jag mina speedcross. Idag var dom riktigt bra och höll mina fötter varma och torra. Dessutom hade de riktigt bra grepp i snön. De kommer bli riktigt bra vinterskor.

Men som Camilla sa en gång på UTMB, "även om vi tar myrsteg så kommer vi framåt" och det gjorde jag också idag. Efter nästan 19 km kom jag tillbaka till jobbet och kunde tina upp mig i den varma duschen. Mycket tacksam för att ha flextid så jag kan springa på lunchen i dagsljus, och min starka kropp.

För övrigt så gick min lilla pärla, 89-ans golf, igenom besiktningen imorse. Prickfritt! Det ni! Guldbilen!!

Bislettinspirerad

Fredagen tillbringades gående inne på Gekås i Ullared. Vi gick in när de öppnade och kom ut måååånga timmar senare med en hel vagn fylld av varor. Julklappar, kaffebryggare och badrumslampa var ett par av de grejer vi fick med oss hem. Lilla golfen tog oss tryggt genom snöovädret vid Skara och vi var hemma i Kristinehamn runt 21 på fredagskvällen.

I lördags packade vi upp alla våra nya saker och slog in barnens julklappar. Samtidigt följde jag alla grymma löpare som sprang i Oslo på Bislett. Jag blev enormt sugen på att vara där men vet samtidigt att jag hör hemma på stigen i skogen.
Jag drog iväg ett sms till Jörgen om springsällskap och vi möttes upp på vägen ut mot Picasso. Han hade redan varit ute i 90 minuter så vi slog sällskap en bit innan han drog hem och jag fortsatte en sväng runt stan på egen hand. Nästan 17 km i benen och ett enormt sug att springa långt. Fortsatte kvällen med att uppdatera Bislett-sidan ungefär 1000 gånger. Åh, imorgon måste jag springa långt, tänkte jag.

Bisletts korridorer, förra året.

Direkt jag slog upp mina bruna ögon i söndags kastade jag mig över Bislett-uppdateringarna och satt sen och såg hela "upploppet". Sen, efter att vi julpyntat hemma, när sambon drog iväg för att spela badmminton skulle jag äntligen få springa lite längre. På med ljudboken och iväg. Det var 13 minusgrader ute men jag hade klätt mig rätt och frös inte alls. Drog medvetet ner tempot, och då är kylan inget problem för andningen. Pannlampan lyste väg och när jag kom hem igen hade jag 30 km i benen. Himla gött, men fortfarande en längtan efter mer!

Idag har vi varit lediga från jobbet. En riktig långhelg alltså, ledig både fredag och måndag. Så fantastiskt, otroligt skönt. Vi sov länge, käkade frukost framför tv'n och tittade på julkalendern. Sen klädde jag mig varmt igen. Ute visade det 16 minus.

Jag slängde i visakortet i fickan, för jag skulle passera macken i Ölme och där säljer de kaffe. :)
Jag tog mig norr ut över Hultet och upp mot Hedbotten. Sen vidare mot Niklasdamm och Ölme. Det var kallt men solen sken och det var så vackert ute. Ljudboken var enormt spännande och det var de sista 3 timmarna som utspelades så det var jättespännande. Jag frös inte, men det var kallt om ansiktet och jag fick ta bort is från kinderna och håret i nacken med jämna mellanrum.

Efter 27 km kom jag fram till macken i Ölme och fick min efterlängtade kaffe. Stannade några minuter inne på macken. Tog av de blöta vantarna och buffen och fick i mig kaffet.
När jag sen begav mig iväg igen blev jag snabbt kall. Jackan frös till is och blev stel. Fingertopparna på vantarna blev också till is och buffen likaså. Det var riktigt, riktigt kallt och jag funderade nästan på att ringa efter skjuts. Men jag luffsade på och värmen började sen komma tillbaka. Boken tog slut och jag fick springa de sista km'arna i tysthet. Längtar efter uppföljaren kan jag säga...

Det var riktigt gött att komma hem och in i värmen i duschen. Flätan i håret var helt av is så den fick tina i varmvattnet.
Hade det inte varit så kallt ute hade jag kanske tagit en omväg för att få ihop en mara men nu nöjde jag mig med 39 km.

Jag känner mig nöjd och stark, dryga 86 km på 3 dagar och kroppen känns helfräsch. Vilken fantastisk manick! Imorgon ska det bli ännu kallare, jag ska jobba och jag tänker ta vilodag! :)

Jag på jobbet!

Månadsrekord

Det här jag skrev om att dra ner lite... Det verkade inte gå så bra. November har nämligen bjudit på flest sprungna km någonsin. Nästan 50 mil! 49 komma-nånting.
Det känns inte som så många, vilket ju är bra. :)
Just nu känner jag mig björnstark och det går otroligt lätt att springa.

Idag tog jag ett kort och lätt lunchpass. Ute var det råkallt och -1. Men det gick riktigt lätt och jag fick till över 12 km under timmen. Gårdagens tre mil var som bortblåsta. Skumt, men samtidigt väldigt gött!

Just nu är jag halvvägs till Småland och Ullared! Imorgon blir det shopping för hela slanten. Tur jag är uthållighetstränad. :)

Tremilare

Vill med detta inlägg höja ett varningens finger för att springa med en spännande ljudbok. Jag hade inte alls tänkt springa tre mil ikväll men jag ville verkligen inte sluta lyssna.

Visst går det att gå in och fortsätta lyssna hemma men det blir inte av. Jag fortsätter bara...

Ganska skönt var det i alla fall. Enda som inte riktigt var perfekt var snöflingorna som stack som nålar i mina ögon när det var motvind.

Skoltid

Igår var det ärendenas dag. Jobbade som vanligt hela dagen med undantag för en snabb fotografering på förmiddagen, stack sen lite tidigare för att vara på utvecklingssamtal på skolan kl 16. Kom hem strax efter 17. Nytt möte på skolan kl 18, Skolrådet, som jag hamnade i ofrivilligt. Samtidigt är det ju viktigt att vi som föräldrar får vara delaktiga och kan påverka barnens vardag och skolan.
Men jag tänkte mig att det tar väl inte så lång tid, undrar om jag hinner iväg på kick n' box som börjar 19.15? Men icke!!
Agerar ut lite ilska nedan: Ej träningsrelaterat. Hoppa över om du är känslig... ;)

Nu sticker jag ut hakan, men mötet gjorde mig så enormt frustrerad! En hel timme satt vi och diskuterade bilsituationen vid skolan. Vet att det är likadant i andra städer, men för i h*****e, de flesta barnen som går på skolan bor i närheten. Och varenda förälder kan väl inte ha ett jobb i en annan stad så de MÅSTE ha bilen på morgonen och köra sina barn varenda meter!
Vad är det för fel att gå till skolan/jobbet eller cykla?
Bortskämda ungar orkar inte gå ett par hundra meter till skolan. Jag promenerade själv till skolan från åk 1. Och detta hände på 80-talet! Inte på stenåldern. Nu ska alla barn skjutsas till skolan så trafikmiljön är kaotisk på morgonen! Varför ska mina barn utsättas för denna biltrafik när de går till och från skolan för att många inte orkar röra på kroppen?
Mina tankar gick i 200 på hur jag skulle omvandla den här energin till att påverka föräldrarna till förändra sitt beteende. Utan resultat... Känns som om jag skulle stånga mig blodig. :(
En hel timme av min fritid har jag slängt bort pga lata människor som åker bil varenda meter. Blääääääää....

Så, nu känns det lite bättre, även om jag var rejält på krigsstigen när jag kom hem!
Jo, alltså igår kväll satt jag på skolan hela kvällen så det blev ingen träning alls. Ikväll däremot ska jag bege mig ut på en pannlampstur. Först måste vi bara handla. Kaffet, och typ allt annat också är slut hemma...

Hundraen

101 km fick jag till förra veckan. Jag är riktigt nöjd och lite förvånad att det just nu går så lätt att springa och jag kan hålla drygt 5-fart utan att det är jobbigt alls. Det är rätt gött!

I söndags lät jag playstation vakta barnen medan jag sprang en sväng. Jag tror barnen hade det rätt kul utan mig. Little big planet är ett riktigt roligt spel för er som undrar. :) Jag tog vägen längs vattnet ut till Kroksvik och sen via Sunnäs till Ölme och hem. Det blev en tur på 26,5 km och avslutade alltså veckans 10 mil.

Igår tänkte jag först inte springa alls. Dagen tillbringades i Karlstad på Inspiration 12. Många duktiga, intressanta och tänkvärda talare. Men det blev ändå en stillasittande dag. Vindbyarna kändes rejält i bilen på vägen hem och jag tänkte mig en filmkväll under filten medan regnet smattrade på rutan. Det var dessutom bara 2 grader ute.

Men när jag kom hem var det ingen hemma. Jag käkade lite och tänkte att jag tar en liten sväng ändå. Messade några komisar men ingen hade möjlighet att hänga med. Jag klädde mig i regnställ och keps. Iphonen (som jag har ljudboken i) hade slut på batteri så det fick bli musik i öronen. Ut i regnet och vinden!

Så här såg jag ut, bortsett från andra skor.

Det var inte alls så oskönt ute som jag först trott. Visst blåste det rejält på de öppna ytorna och vinden slet hårt i kläderna och hästsvansen. Men musiken förde mig framåt och det kändes så himla bra! Motvinden var tuff men jag kurade ihop mig och matade på. Kroppen kändes så stark!!

Med nästan 18 km i benen med 5:04 i snitt kunde jag ta en skön, varm dusch. Sambon hade kommit hem och senare kom även barnen och sov hos oss.
Det blev alltså en myskväll ändå. Skön löpning och alla mina grabbar samlade i soffan efteråt. Kärlek!

12-timmars

En gång har jag startat i 12-timmars löpning. Det var en varm sommardag i Hallsberg.
Igår kväll kl 23 startade jag 12-timmars sömn. Det var riktigt skönt och välbehövligt. Frukosten var intagen vid 12-snåret och vi tog en cykeltur, jag och sambon. Barnen drog iväg med kompisar.

När vi kom hem efter en dryg timme tog vi vägen förbi arenan och kollade in julmarknaden.
Sen blev det en kaffe framför en läskig film. En riktig mysdag.

Imorgon ska jag nog springa en sväng igen. Benen ropar efter spring!

38 km mysfredag

I morse gick det lätt att springa. Benen bara pinnade på, nästan av sig själva.
Jag sprang ut längs vattnet och rundade Stadsbondgården och fortsatte sen genom stan och tog sen grusvägen runt Hultet innan jag kunde släppa på ner mot jobbet. Det var varmt ute, över 8 plusgrader och jag hade nog lite för mycket kläder på överkroppen. Jag kände det inte när jag sprang men när jag kom fram till jobbet var jag dyngsur av svett.

Vägen till jobbet, över skogen

Det var skönt att duscha men det är ändå till att skynda sig för att börja jobba och inte få så mycket minustid på flexen. Jobbade ute lite idag och hann att få lite solsken på näsan.

Jag funderade sen på om jag skulle cykla hem eller springa hem. Men det kändes ju så bra i morse så jag klädde på mig morgonens kläder. Då är det bra att man tränar ensam och utomhus. Ingen behöver fara illa för att man inte luktar hallon varje pass. :)

Eftersom morgonens dryga 2 mil hamnade strax över 5-fart tänkte jag att eftermiddags pass skulle gå långsammare. Först tänkte jag ta korta vägen hem, 12 km, men på nåt sätt styrde ändå benen mot Posseberg och dryga 17 km's turen.

Det gick så himla lätt. Farten ökades efterhand utan att jag ens försökte eller tänkte på det. Jag bara flög! Äntligen! Det var länge sen nu. Så himla enormt härligt!! Weeeeee!
Jag sjöng och spelade "lufttrummor" och nästan dansade fram.

Hemma visade klockan 17,5 km och jag var tvungen att sluta. Snittade 4:55 trots att det är mer uppför än utför hem från jobbet. Fattar inte vad som händer.

38 fina km idag under 5-fart i snitt. Me like!!

Snart är det is igen!

Att slita skor

Nu har jag haft mina fina, rosa och vita skor i 1,5 vecka. De har gått nästan 19 mil och ser inte alls nya ut längre.

Nya, fina

10 dagar gamla

Misshandlar jag skorna? Eller är det vanligt slitage?

Jag borde egentligen ha flera par och byta med. Och det har jag, men det bara blir så att jag sliter på ett par i taget. Då blir det så att jag oftast väljer samma skor. Och de här är ju så vansinnigt sköna.
Ett tag hade jag flera par av samma modell, nu har jag bara 2 par Kinvara.

Snälla tomten, jag önskar mig fler par springskor (min sambo luras bara när han säger att jag har tillräckligt många) ;)

Lunchäventyr

Igår hade jag en lunchlöpardajt med Jörgen. Han ville springa i backe. Jag var mest med på vad som helst. Det är som att dansa, Jörgen för och jag följer med. :) Han valde väg och stig och jag sprang efter. Gillas!

Jörgen o jag

Här ser kul ut sa han och älgade iväg rakt ut i skogen. Ingen stig och helt obanat. Det är äventyr!

Sen besteg vi Kaffeberget och och tog oss sen tillbaka ner. Jag hade ett möte direkt efter lunchen så det blev ett snabbt intag av kyckling och sallad och sen tog jag med kaffet till mötet.

Idag blev det en mörk mil i pannlampans sken med min ljudbok. Jag passade på medan yngste sonen hade fotbollsträning. Imorgon springer jag till jobbet. Det är det bästa sättet att börja mysfredagen på! :)

Western States?

Maria och jag åkte ju till England i oktober och sprang Round Rotherham 50 miles. Dels var det ett roligt äventyr och ett bra lopp. Men det var också en kvaltävling till Western States i USA. Ett lopp på 100 miles (160 km) mellan Squaw valley och Auburn i Kalifornien.

Chansen att få en startplats är inte jättestor. Man anmäler sig och deltar sen i ett lotteri. Anmälan är nu öppen och man kan registrera sig.

Men för er som undrar så har jag beslutat mig för att inte delta i lotteriet i år. Kanske tar jag det ett annat år, kanske inte. Tävlingen får stå kvar på min "to do list".
Anledningen är att det blir en kostsam historia och just nu får jag prioritera bort det, och tävla på närmare håll.

Det finns bara så många fina tävlingar och äventyr så det är nästan svårt att välja...

Baksidan

Min kropp är van att röra på sig. Så fort jag satt igång att springa dröjer det inte länge förrän värmen kommer i kroppen och avkylningen fungerar genom svettning. Det är ju verkligen en superbra funktion!

Men! Baksidan av detta är ju att kroppen inte vet när det är ok att dra igång svettningen eller ej. Som tex när jag cyklar till jobbet. Jag vill ju inte komma fram svett till jobbet och sitta och vara halvblöt en stund eller lukta illa.
Jag får därför cykla jättelångsamt, annars kommer svettningen igång. Fincykling när den är som bäst.

Min baksida

Det är väl kanske inget jätteproblem. :) Jag är faktiskt väldigt glad att min kropp fungerar. Jag gillar den!

Snabba Silva

På TEC, Täby Extreme Challenge 2011, lottades det ut en pannlampa. En silva X-trail som jag vann!
En riktigt bra lampa som jag är supernöjd med. När jag för nån vecka sen var ute och sprang slocknade lampan och jag trodde givetvis att det var batterierna. Men trots nya batterier ville inte lampan fungera.

Jag slängde iväg ett mail till Silva om det fanns nån garanti på lampan och fick snabbt svar att jag skulle skicka in den. I torsdags postade jag lampan och igår hade jag den redan hemma, lagad och redo att användas! Supersnabbt! Vilken service!

Gillas supermycket!

KUL-bilder

Nästan hela gänget samlat utanför vandrarhemmet

På väg norr ut, första dagen.

Mot Landsjön

Fikapaus hos Staffan

Fina matsalen på vandrarhemmet

Vättern

Backigt i Jönköping

Mats har tagit många fler bilder. Ni hittar dom här.