Jag har sagt länge att jag inte ska springa fler 24-timmars. Det är i skogen på stigen jag hör hemma. Bland träd och gegga.
Men i höstas velade jag ändå hit och dit om jag inte skulle anmäla mig till Bislett eller Espoo ändå. Bara en sista gång liksom...
Men jag drog på beslutet medvetet, så tävlingarna hann bli fulla. Häpp! Så slapp jag. Eller?!
När kompisarna var i Oslo och sprang på Bislett var det sjukt jobbigt att sitta hemma. Jag längtade dit helt enkelt...
Sen läser jag på fejjan att Jonas anmält sig till en väntelista till Espoo, och fått plats.
Det går några dagar. Jag funderar och ältar. Frågar sambon, som säger Spring! :)
Skickar till slut in en anmälan till väntelistan. Kommer jag med så gör jag.
3 timmar (!) senare kommer mailet att jag har en plats.
Jag ska till Espoo, hörrni...
Nu har jag bokat tåg och flyg. Ska bara boka hotell så är det klart!
På nåt skumt sätt ser jag fram emot resan. :)
Jag tror det ligger rätt bra i tiden nu. Jag har kört mycket mängd i höst. Jag har vilat (läs varit sjuk) i 2 veckor och har fått bort ev förslitningar(?). Nu blir det ett par veckor med mera mängd innan det är dags för tävling. Det kan passa bra. :)
Så det blev en 24-timmars till ändå. Man kan väl ändra sig?!
Bilder från arenan i Espoo.
Grattis får jag lov att säga. :-)
SvaraRaderaNu får jag sitta här hemma och heja.
24H löpning är på sätt och vis ett gift, det säger jag hela tiden.
Vi kan nog inte vara riktigt friska, och man borde spela in sina tankar efter en ca15-18 timmars löpning. Spela upp dessa innan man anmäler sig på nytt. Eller nej, så gör vi inte, vi vill in i smärtan igen. :-) :-)
He, he, grattis (eller nåt) det kommer säkert att gå galant, även om jag ser dig mer som en skogs/upplevelsemänniska. Gott nytt!
SvaraRadera