Snöyra

Enligt väderprognosen skulle solen titta fram vid lunchtid idag. De hade fel. istället yrde snön och det blåste rejält. Jag tittade ut från mitt fönster på jobbet och funderade på hur jag skulle springa för att slippa få motvinden rakt emot mig på öppna ytor. Tyvärr lyckades jag inte så bra med den planeringen.

Det började med motvind första km'ern, men det hade jag räknat ut. Det blåste riktigt kallt men jag frös inte, inte än. Jag fortsatte sen längs med järnvägen och den läade mig så där var det riktigt behagligt och vantarna åkte ner i fickan.
När jag passerade bondgården i Västanås kändes det så gött ute så jag vände iväg på en lite längre tur. Lite uppför och lite nerför. Inga bekymmer. Det rullade på.

Sen däremot, kom jag ut på asfaltsvägen. Gärden på båda sidor och raksträcka. Vinden rakt emot mig. Rakt igenom mig kändes det som. Brrrrr! Skitkallt! Min buff frös till is på huvudet och jag frös. Det enda som var varmt var mina fötter. Där hade jag mina speedcross. Idag var dom riktigt bra och höll mina fötter varma och torra. Dessutom hade de riktigt bra grepp i snön. De kommer bli riktigt bra vinterskor.

Men som Camilla sa en gång på UTMB, "även om vi tar myrsteg så kommer vi framåt" och det gjorde jag också idag. Efter nästan 19 km kom jag tillbaka till jobbet och kunde tina upp mig i den varma duschen. Mycket tacksam för att ha flextid så jag kan springa på lunchen i dagsljus, och min starka kropp.

För övrigt så gick min lilla pärla, 89-ans golf, igenom besiktningen imorse. Prickfritt! Det ni! Guldbilen!!