Så var den här veckan slut. Det blev en konstig avslutning på veckan. Fredagens händelse sitter liksom kvar. Känner mig lite låg och alla mina tankar går till min vän.
Det blev ingen träning igår. Vi bara myste hemma. Det fanns liksom ingen energi.
Ingen löpning varken fredag eller lördag, så idag tänkte jag ta en tur. Temperaturen ute har stigit så det var 2+ ute.
Laddad med en ny ljudbok drar jag till skogs.
Jag hann några km innan baksida lår börjar göra lite ont. Där rumpan blir ben typ. Fortsätter och tänker att det ger sig men det blir värre. Så jag är klok och ringer sambon och blir hämtad.
Ingen ide att riskera nåt. Och ska jag va ärlig var jag heller inte så springsugen.
5,5 km. Inte mycket till dagsetapp men vad gör det om hundra år?!
Jag har ju min familj och det betyder mest!
Ta hand om er också. Kloka tankar, men hemsk att läsa även om man inte känner. Vi tar så mycket för givet, men allt kan ändras så fort.
SvaraRadera//Bosse