Eftertankar kring VM

Det har gått en hel vecka sen jag startade mitt första VM. En tävling som skiljer sig lite från andra, tex sprang jag för första gången med support. Jag åkte heller inte hem direkt efter tävlingen som jag brukar.

Foto: Leif Lundqvist

Återhämtningen har gått bra efter mitt långa lopp förra helgen. Kroppen känns pigg och fräsch. Men jag har ännu inte begärt så mycket av den heller. Idag kommer jag nog ta en kort springtur och känna lite på den.

Som sagt, så åkte vi ju inte hem direkt efter tävlingen. Det tror jag är en stor nyckel i att kroppen känns fräschare. Jag fick äta och lägga mig och sova ganska direkt efter tävlingen och inte sätta mig i ett flygplan och sen bil i flera timmar. Jag kunde göra det som kroppen vill direkt efter målgång, dvs lägga mig ner och dö en smula.

Precis sovit en stund i bilen.
Foto: Leif Lundqvist

Att springa med support var en ny upplevelse men en väldigt positiv sådan. Det kändes faktiskt väldigt lyxigt och nästan lite skumt att ha någon som gör allt man ber om. En liten slav nästan. Det underlättade ju väldigt mycket för tävlingsresultatet och jag kunde absolut inte gjort ett så bra resultat utan supporten.

Bra grejer som jag fick till var en sport-bh utan sömmar som gjorde att jag slapp skav. Lite tejp på ryggen och jag klarade överkroppen helt utan "skador".

Det kan va lite tjockare strumpor som räddade min häl från den stora blåsan. Det är ialla fall värt att testa det nästa gång också.

Det jag skulle kunna förbättra till en ev nästa 24H är att försöka styra bort tröttheten som kommer i gryningen. Jag måste lära mig hantera den och ignorera den.

En annan sak är att planera energitaget, i alla fall lite grann. Det är inte lätt för supporten att veta vad jag vill ha när jag inte ens vet det själv.

Sen tycker jag att SFIF ska ta fram varmare och mer olika kläder. :) En fleecetröja, kanske en hoodie att ha att spatsera runt i typ, en buff, mössa osv.