Månadsrekord

Det här jag skrev om att dra ner lite... Det verkade inte gå så bra. November har nämligen bjudit på flest sprungna km någonsin. Nästan 50 mil! 49 komma-nånting.
Det känns inte som så många, vilket ju är bra. :)
Just nu känner jag mig björnstark och det går otroligt lätt att springa.

Idag tog jag ett kort och lätt lunchpass. Ute var det råkallt och -1. Men det gick riktigt lätt och jag fick till över 12 km under timmen. Gårdagens tre mil var som bortblåsta. Skumt, men samtidigt väldigt gött!

Just nu är jag halvvägs till Småland och Ullared! Imorgon blir det shopping för hela slanten. Tur jag är uthållighetstränad. :)

Tremilare

Vill med detta inlägg höja ett varningens finger för att springa med en spännande ljudbok. Jag hade inte alls tänkt springa tre mil ikväll men jag ville verkligen inte sluta lyssna.

Visst går det att gå in och fortsätta lyssna hemma men det blir inte av. Jag fortsätter bara...

Ganska skönt var det i alla fall. Enda som inte riktigt var perfekt var snöflingorna som stack som nålar i mina ögon när det var motvind.

Skoltid

Igår var det ärendenas dag. Jobbade som vanligt hela dagen med undantag för en snabb fotografering på förmiddagen, stack sen lite tidigare för att vara på utvecklingssamtal på skolan kl 16. Kom hem strax efter 17. Nytt möte på skolan kl 18, Skolrådet, som jag hamnade i ofrivilligt. Samtidigt är det ju viktigt att vi som föräldrar får vara delaktiga och kan påverka barnens vardag och skolan.
Men jag tänkte mig att det tar väl inte så lång tid, undrar om jag hinner iväg på kick n' box som börjar 19.15? Men icke!!
Agerar ut lite ilska nedan: Ej träningsrelaterat. Hoppa över om du är känslig... ;)

Nu sticker jag ut hakan, men mötet gjorde mig så enormt frustrerad! En hel timme satt vi och diskuterade bilsituationen vid skolan. Vet att det är likadant i andra städer, men för i h*****e, de flesta barnen som går på skolan bor i närheten. Och varenda förälder kan väl inte ha ett jobb i en annan stad så de MÅSTE ha bilen på morgonen och köra sina barn varenda meter!
Vad är det för fel att gå till skolan/jobbet eller cykla?
Bortskämda ungar orkar inte gå ett par hundra meter till skolan. Jag promenerade själv till skolan från åk 1. Och detta hände på 80-talet! Inte på stenåldern. Nu ska alla barn skjutsas till skolan så trafikmiljön är kaotisk på morgonen! Varför ska mina barn utsättas för denna biltrafik när de går till och från skolan för att många inte orkar röra på kroppen?
Mina tankar gick i 200 på hur jag skulle omvandla den här energin till att påverka föräldrarna till förändra sitt beteende. Utan resultat... Känns som om jag skulle stånga mig blodig. :(
En hel timme av min fritid har jag slängt bort pga lata människor som åker bil varenda meter. Blääääääää....

Så, nu känns det lite bättre, även om jag var rejält på krigsstigen när jag kom hem!
Jo, alltså igår kväll satt jag på skolan hela kvällen så det blev ingen träning alls. Ikväll däremot ska jag bege mig ut på en pannlampstur. Först måste vi bara handla. Kaffet, och typ allt annat också är slut hemma...

Hundraen

101 km fick jag till förra veckan. Jag är riktigt nöjd och lite förvånad att det just nu går så lätt att springa och jag kan hålla drygt 5-fart utan att det är jobbigt alls. Det är rätt gött!

I söndags lät jag playstation vakta barnen medan jag sprang en sväng. Jag tror barnen hade det rätt kul utan mig. Little big planet är ett riktigt roligt spel för er som undrar. :) Jag tog vägen längs vattnet ut till Kroksvik och sen via Sunnäs till Ölme och hem. Det blev en tur på 26,5 km och avslutade alltså veckans 10 mil.

Igår tänkte jag först inte springa alls. Dagen tillbringades i Karlstad på Inspiration 12. Många duktiga, intressanta och tänkvärda talare. Men det blev ändå en stillasittande dag. Vindbyarna kändes rejält i bilen på vägen hem och jag tänkte mig en filmkväll under filten medan regnet smattrade på rutan. Det var dessutom bara 2 grader ute.

Men när jag kom hem var det ingen hemma. Jag käkade lite och tänkte att jag tar en liten sväng ändå. Messade några komisar men ingen hade möjlighet att hänga med. Jag klädde mig i regnställ och keps. Iphonen (som jag har ljudboken i) hade slut på batteri så det fick bli musik i öronen. Ut i regnet och vinden!

Så här såg jag ut, bortsett från andra skor.

Det var inte alls så oskönt ute som jag först trott. Visst blåste det rejält på de öppna ytorna och vinden slet hårt i kläderna och hästsvansen. Men musiken förde mig framåt och det kändes så himla bra! Motvinden var tuff men jag kurade ihop mig och matade på. Kroppen kändes så stark!!

Med nästan 18 km i benen med 5:04 i snitt kunde jag ta en skön, varm dusch. Sambon hade kommit hem och senare kom även barnen och sov hos oss.
Det blev alltså en myskväll ändå. Skön löpning och alla mina grabbar samlade i soffan efteråt. Kärlek!

12-timmars

En gång har jag startat i 12-timmars löpning. Det var en varm sommardag i Hallsberg.
Igår kväll kl 23 startade jag 12-timmars sömn. Det var riktigt skönt och välbehövligt. Frukosten var intagen vid 12-snåret och vi tog en cykeltur, jag och sambon. Barnen drog iväg med kompisar.

När vi kom hem efter en dryg timme tog vi vägen förbi arenan och kollade in julmarknaden.
Sen blev det en kaffe framför en läskig film. En riktig mysdag.

Imorgon ska jag nog springa en sväng igen. Benen ropar efter spring!

38 km mysfredag

I morse gick det lätt att springa. Benen bara pinnade på, nästan av sig själva.
Jag sprang ut längs vattnet och rundade Stadsbondgården och fortsatte sen genom stan och tog sen grusvägen runt Hultet innan jag kunde släppa på ner mot jobbet. Det var varmt ute, över 8 plusgrader och jag hade nog lite för mycket kläder på överkroppen. Jag kände det inte när jag sprang men när jag kom fram till jobbet var jag dyngsur av svett.

Vägen till jobbet, över skogen

Det var skönt att duscha men det är ändå till att skynda sig för att börja jobba och inte få så mycket minustid på flexen. Jobbade ute lite idag och hann att få lite solsken på näsan.

Jag funderade sen på om jag skulle cykla hem eller springa hem. Men det kändes ju så bra i morse så jag klädde på mig morgonens kläder. Då är det bra att man tränar ensam och utomhus. Ingen behöver fara illa för att man inte luktar hallon varje pass. :)

Eftersom morgonens dryga 2 mil hamnade strax över 5-fart tänkte jag att eftermiddags pass skulle gå långsammare. Först tänkte jag ta korta vägen hem, 12 km, men på nåt sätt styrde ändå benen mot Posseberg och dryga 17 km's turen.

Det gick så himla lätt. Farten ökades efterhand utan att jag ens försökte eller tänkte på det. Jag bara flög! Äntligen! Det var länge sen nu. Så himla enormt härligt!! Weeeeee!
Jag sjöng och spelade "lufttrummor" och nästan dansade fram.

Hemma visade klockan 17,5 km och jag var tvungen att sluta. Snittade 4:55 trots att det är mer uppför än utför hem från jobbet. Fattar inte vad som händer.

38 fina km idag under 5-fart i snitt. Me like!!

Snart är det is igen!

Att slita skor

Nu har jag haft mina fina, rosa och vita skor i 1,5 vecka. De har gått nästan 19 mil och ser inte alls nya ut längre.

Nya, fina

10 dagar gamla

Misshandlar jag skorna? Eller är det vanligt slitage?

Jag borde egentligen ha flera par och byta med. Och det har jag, men det bara blir så att jag sliter på ett par i taget. Då blir det så att jag oftast väljer samma skor. Och de här är ju så vansinnigt sköna.
Ett tag hade jag flera par av samma modell, nu har jag bara 2 par Kinvara.

Snälla tomten, jag önskar mig fler par springskor (min sambo luras bara när han säger att jag har tillräckligt många) ;)

Lunchäventyr

Igår hade jag en lunchlöpardajt med Jörgen. Han ville springa i backe. Jag var mest med på vad som helst. Det är som att dansa, Jörgen för och jag följer med. :) Han valde väg och stig och jag sprang efter. Gillas!

Jörgen o jag

Här ser kul ut sa han och älgade iväg rakt ut i skogen. Ingen stig och helt obanat. Det är äventyr!

Sen besteg vi Kaffeberget och och tog oss sen tillbaka ner. Jag hade ett möte direkt efter lunchen så det blev ett snabbt intag av kyckling och sallad och sen tog jag med kaffet till mötet.

Idag blev det en mörk mil i pannlampans sken med min ljudbok. Jag passade på medan yngste sonen hade fotbollsträning. Imorgon springer jag till jobbet. Det är det bästa sättet att börja mysfredagen på! :)

Western States?

Maria och jag åkte ju till England i oktober och sprang Round Rotherham 50 miles. Dels var det ett roligt äventyr och ett bra lopp. Men det var också en kvaltävling till Western States i USA. Ett lopp på 100 miles (160 km) mellan Squaw valley och Auburn i Kalifornien.

Chansen att få en startplats är inte jättestor. Man anmäler sig och deltar sen i ett lotteri. Anmälan är nu öppen och man kan registrera sig.

Men för er som undrar så har jag beslutat mig för att inte delta i lotteriet i år. Kanske tar jag det ett annat år, kanske inte. Tävlingen får stå kvar på min "to do list".
Anledningen är att det blir en kostsam historia och just nu får jag prioritera bort det, och tävla på närmare håll.

Det finns bara så många fina tävlingar och äventyr så det är nästan svårt att välja...

Baksidan

Min kropp är van att röra på sig. Så fort jag satt igång att springa dröjer det inte länge förrän värmen kommer i kroppen och avkylningen fungerar genom svettning. Det är ju verkligen en superbra funktion!

Men! Baksidan av detta är ju att kroppen inte vet när det är ok att dra igång svettningen eller ej. Som tex när jag cyklar till jobbet. Jag vill ju inte komma fram svett till jobbet och sitta och vara halvblöt en stund eller lukta illa.
Jag får därför cykla jättelångsamt, annars kommer svettningen igång. Fincykling när den är som bäst.

Min baksida

Det är väl kanske inget jätteproblem. :) Jag är faktiskt väldigt glad att min kropp fungerar. Jag gillar den!

Snabba Silva

På TEC, Täby Extreme Challenge 2011, lottades det ut en pannlampa. En silva X-trail som jag vann!
En riktigt bra lampa som jag är supernöjd med. När jag för nån vecka sen var ute och sprang slocknade lampan och jag trodde givetvis att det var batterierna. Men trots nya batterier ville inte lampan fungera.

Jag slängde iväg ett mail till Silva om det fanns nån garanti på lampan och fick snabbt svar att jag skulle skicka in den. I torsdags postade jag lampan och igår hade jag den redan hemma, lagad och redo att användas! Supersnabbt! Vilken service!

Gillas supermycket!

KUL-bilder

Nästan hela gänget samlat utanför vandrarhemmet

På väg norr ut, första dagen.

Mot Landsjön

Fikapaus hos Staffan

Fina matsalen på vandrarhemmet

Vättern

Backigt i Jönköping

Mats har tagit många fler bilder. Ni hittar dom här.

Stela morgonlår

Jag har lite stela lår efter helgens alla mil. Igår helvilade jag och ägnade kvällen tillsammans med familjen. Lite vardagssysslor som att handla, laga mat och göra läxor med barnen. Fixade iordningen en massa matlådor med den godaste mat jag vet, ugnsbakad laxsida. Så fantastiskt gott!

Salt, citronpeppar och dill på. Mums!

Sen stupade jag i säng. Jag har sovit lite dåligt på sista tiden så det var skönt att lägga sig hyffsat tidigt.

Imorse steg jag upp lite tidigare än vanligt och gav mig ut på en kort och mycket lugn återhämtningstur. Jag luffsade fram i gatlampans sken och lät mina stela lår genomströmmas av värme. Till en början gick det extremt långsamt men vad gör det, jag var ju inte jagad direkt. ;) Ungefär halvvägs började det kännas som vanligt och jag kunde springa på som jag brukar.
Jag tänkte först bara springa typ en halvtimme men fastnade i min ljudbok så det blev ändå en dryg timmes löpning. Det är ruskigt spännande i boken kan jag säga.

Hemma stretchade jag mina ben ordentligt innan jag tog en snabb dusch. Med en smootie och en stor kaffe i magen cykeln jag sen till jobbet.

Kesella, proteinpulver och frusna bär.

En standardko

Jag har träningsvärk i magen. Om det beror på att jag sprungit 9 mil på 2 dagar, eller skrattat och haft så kul låter jag vara osagt. En av alla roliga stunder är när vi diskuterade hur man räknar standardkor. Och hur ser en standardko ut. Hahaha! Kanske inte låter så kul men jag lovar att det var det!

Helgen har varit enormt inspirerande och jag längtar efter att få springa riktigt långt igen. Just nu längtar jag även efter nattpass. Det är ju så mysigt att springa på natten. Nån som vill med?

Jag har verkligen haft en himla bra helg. Jag ser redan fram emot nästa gång vi ses!

Courmayeur 2011 Foto: Jörgen

KUL. dag 2

Nu sitter jag hemma med mina små grabbar efter en enormt trevlig helg i Huskvarna. För fjärde året har jag varit med på KUL-helgen (KUL står i det här fallet för Kommittén för UltradistansLöpning).
Jag har träffat mina goa vänner och tillsammans har vi sprungit över 9 mil på två dagar.
Vi har sett omgivningarna runt Huskvarna och Jönköping och fått njuta av utsikten över Vättern.

Det är så himla gött att umgås med likasinnade! Ingen sträcka är för lång och vi kan grotta ner oss i tävlingar och andra ultragrejer. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet!

Idag sprang vi 40 km. Vi fick några droppar regn på oss men annars var det perfekt springväder.

Jag är skitnöjd med helgen och ser redan fram emot nästa gång.

Bilder och utförligare rapport kommer. Nu ska jag krama på mina barn!

Kul. Dag ett

Åh va jag trivs med alla goa löpare här på KUL-helgen i Huskvarna. Vi har så trevligt. Idag har vi sprungit lite drygt 50 km på långa böljande vägar.



Vädret har varit med oss, inget regn. Det har varit molnigt och blåsigt. Vissa sträckor låg vinden rakt mot oss men vi har också haft vinden i ryggen och släppt på nerför sköna backar. En riktigt bra dag!



Nu ska vi försöka få i oss lite mat så vi orkar morgondagens dryga 4 mil.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Varför gör jag så här?

"Det är mitt i natten och snö blåser in från havet. En ung man går på en hög järnvägsbro i riktning mot Stockholm. Hans ansikte är blekt som immigt glas. Jeansen är stela av fruset blod. Han går mellan spåren och kliver över sliprarna. Femtio meter under honom anans fjärdens is som en remsa lakanstyg. De vita träden och hamnens oljecisterner är knappt synliga; snö virvlar genom skenet från containerkranen djupt där nere.
Varmt blod rinner nerför mannens vänstra underarm, in i handen och droppar från fingertopparna.
Den blodiga handen har börjat frysa fast när han fortsätter gå. Hans namn är Mikael Kohler-Frost. Han har varit försvunnen i 13 år och sedan 7 år är han dödförklarad."

Så här börjar boken Sandmannen av Lars Kepler

Förra vintern gav jag mig ut ensam i mörkret med pannlampa och en läskig ljudbok i öronen. Jag var så mörkrädd och tänkte att det här var väldigt osmart. Och igår jag gjorde jag det igen!  Varför jag så här?

När sambon drog till sin träning tryckte jag igång boken och gav mig ut. Det var mörkt och dimmigt. Pannlampan lös bara upp en halvmeter framför mig. Det var svårt att se vägen framför mig när jag sprang längs vattnet. Det var så spännande och jag kände nästan håret stå upp på armarna.
Det var kusligt och jag var på helspänn och helt inne i boken när plötsligt telefonen ringer. Jag skvätter till.



En del av vägen har belysning.

Det är bara Daniel som vill hänga med en bit... Jag Slappnar av lite och vi gör upp att mötas längs vägen. Boken fortsätter. Det är ruskigt spännande! När jag ser Daniel längre fram har jag sprungit en mil och stänger av boken. Glad för sällskap!

Vi zick-zackar oss fram genom stan och springer sen grusväg med bara min lilla pannlampa som lyser upp vår tillvaro. Det funkar rätt bra ändå. Dimman har lättat och temperaturen har krupit under nollan. Det är halt och foten släpper underlaget i frånskjutet. Snabbt har vi pratat bort lite drygt en mil och jag springer hemåt.

Det råkade visst bli lite längre än jag tänkt. 24,5 km i dryga 5-fart. Det kändes ju lätt och det är väl bara att acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig. :)
Idag blir det en kortare lunchtur med Jörgen innan färden går mot Jönköping och KUL-helgen.

KUL-helgen förra året, i Halmstad.

Morning!

Både igår och idag steg jag upp lite tidigare och hoppade i löparkläderna.
Som jag sagt förut, det är så himla skönt att springa på morgonen. Lugnet ute och ett perfekt sätt att starta dagen på. Frukosten och kaffet smakar otroligt gott efteråt.

Igår vart det nästan 21 km före jobbet, idag bara 13,5.

Imorgon ska jag försöka få med mig lite sällskap i mörkret. Vi får se hur det går med det. :) Men det får bli ett kvällspass.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Springa i högklackat

Som jag berättat så många gånger nu så gillar jag skarpt mina Saucony Kinvara. De funkar till all slags löpning och även om det inte är några optimala terrängskor så tycker jag att de är helt ok i skogen också. Nu finns ju Kinvara i en terrängmodell men den har jag inte provat än.

Rosa kinvara efter 180 km i Bisletts korridorer.

Kinvara har en häldropp på 4 mm, dvs hälen är 4 mm högre än tån. Jag har ju i stort sett bara sprungit i Kinvara sista året så jag är ju liksom van att inte ha hälen så högt. Jag har just nu slitit ut alla mina kinvara-skor och springer för tillfället i förra årets Saucony Hurricane. En stabil sko med 12 mm häldropp! Det känns alltså som att springa i högklackat. De 8 mm känns som minst 5 cm och skon känns klumpig och saknar löpkänsla.
Idag har jag köpt mig ett par nya Kinvara 3. De fanns just nu inte i min storlek men min "agent" har fått tag i ett par. Lycka! De är dessutom rosa! Dubbel Lycka!

Hur snygga som hest!!

Tänk vad en vana sitter väl rotad. För 1,5 år sen sprang jag uteslutande i skor med 12 mm häldropp och reagerade inte på att det kändes konstigt. Nu har jag vant mig vid lägre skor och vill inte tillbaka till "högklackat". Jag gillar löpkänslan i lättare skor och den mjuka överdelen gynnar mina känsliga fötter.

Jag provade att springa i mina Nike free i förra veckan. Där kan vi också snacka löpkänsla! Kände mig som ett barn på en sommaräng! ;) Jag sprang lätt och skon sitter som ett smäck på foten. Me like! Det kommer bli fler pass i dom, kan jag lova.

Varför använder jag Hurricane och inte Nike free då, undrar ni säkert. Det undrar jag med... :)
Men från och med nu blir det Kinvara och Nike free på mina pass.

Dagarna som gick...

Nu har det gått flera dagar sen jag skrev sist. Det har ändå blivit ett par mil i benen.

Onsdagen startade jag återigen med ett morgonpass. Jag börjar gilla dom mer och mer. Det är skönt att komma till jobbet och vara nyduschad och nysprungen.

Torsdagen tog jag som vilodag och sen startade jag fredagen med att springa till jobbet. Det var en fin morgon. Lite kallt men jag var helt rätt klädd så jag frös inte ett dugg. På eftermiddagen mötte jag upp Annica. Det var superlängesen vi sprang tillsammans så det var riktigt himla skoj att få tjata bort en mil i stan tillsammans med henne. Sen tog jag mig hem och myste med mina barn. Mina underbara ungar!
En fin fredag med över 3 mil i benen och ändå en massa tid över till familjen.

När jag somnade sov jag nästan 12 timmar igen. Det är skönt med helg och sovmorgon. Vi hade tänkt att gå på loppisar på lördag förmiddag, men eftersom vi vaknade så sent så hann vi inte. Men det gör ju inte så mycket. Barnen drog sen iväg till sina kompisar och sambon hjälpte en arbetskamrat med att ta upp båten så jag blev ensam hemma. Jag drog på mig springkläderna och sprang ut. Det var varmt och skönt ute, typ 8 grader. Tobias ringde mig och vi pratade en lång stund. Trevligt med sällskap i telefon på rundan. Jag hade inget vatten med mig så jag stannade och drack i 2 bäckar. Tänk vilken lyx det är i Sverige att man bara kan dricka direkt i skogen. Vi är verkligen bortskämda.

Det kändes riktigt bra och dryga 26 km försvann bakom mig.

Idag gick barnen till sin pappa för att krama honom lite extra på fars dag så jag hann ta en mil i skogen innan min pappa kom på besök.

Trots att jag inte tycker jag springer så mycket så kan jag ändå summera över 10 mil den här veckan. Det är riktigt långt för att vara en "barnvecka". Nu klarar ju sig barnen ensamma en stund så det har ju blivit lite mindre pass och pussling hemma.

Det känns bra när jag springer och jag känner mig stark och motiverad igen. Roligt! Nästa vecka blir en riktig mängdvecka med KUL-helgen i Jönköping som final. Det ser jag fram emot, att träffa lite goa löparkompisar igen. :)

Foto: Johan Stegfors X-kross

Mysmåndag och tjugotisdag

Igår frös jag nästan ihjäl när jag cyklade hem från jobbet, i regnet. Mina tunna tights värmde inte ett dugg (hade jag iofs inte förväntat mig heller, men ändå) och mina lår var illröda när jag kom hem. Åh, det var så gött att komma hem i värmen, sätta på en kopp kaffe och mina älskade barn kom hem efter en vecka hos sin pappa. Jag njöt!

Tillsammans fixade vi maten och satt tillsammans och åt. Sånt gillar jag. Äta i lugn och ro, tillsammans. Mmm... Jag hade sen länge bestämt mig för att helvila och låste dörren om mig när jag kom hem. Nu skulle jag inte behöva gå ut nåt mer idag...

Men efter maten ville sambon springa en kort sväng. Och självklart ville jag följa med! Så vi drog iväg ut mot skärgården, efter 2,5 km vände vi, och hemma hade vi fått ihop 5 km och var varma och goa (läs svettiga). En, för mig, kortare tur men en riktigt mysig sån. Det är så härligt att springa tillsammans!

En annan löptur tillsammans

Imorse steg jag upp ett par minuter efter 5 och stack ut på en morgontur. Vi var tre stycken imorse, det var jag, min pannlampa och min musik. ;) Tiden gick fort, men inte mina ben. Jag tog det lugnt, lyssnade på musik och lullade på.
Morgonturen hann bli över 20 km innan jag var hemma.
När jag kom hem väckte jag barnen, duschade och tog cykeln till jobbet. Det är allt bra skönt med morgonpass. :)

Multisportsöndag

Jag gillar lördagar, då har jag sovmorgon. Igår natt sov jag 12 timmar. Riktigt skönt, och antagligen välbehövligt. Jag resonerar som så, att om jag kan sova så behöver jag det.
Vi tog en städ- och plockdag hemma och sen blev det en mysmil runt Picasso och en promenad till kyrkogården. Det lös enormt många ljus och det var vackert och stämningsfullt. Många tankar till de som inte finns med oss längre.

Picasso i solnedgång

Idag var det multisporttajm! Jag tog först cykeln hem till Jörgen. Sen fortsatte vi tillsammans på lite stigar och grusvägar ner till hans stuga vid Vänern. Där gjorde vi ett byte till kajak.
Vänern låg som en spegel inne vid stugan och det blåste inte mycket utanför heller, långa duningar bara.

Vi paddlade i Jörgens K2'a, något jag inte provat förut. Det gick rätt bra tycker jag, bortsett från att jag kastade upp en hel del vatten på Jörgen, som satt fram. Men han klagade inte, så jag tror inte han frös så mycket. :)
En timme var vi ute och rundade ett par öar. Vi tänkte först gå i land på nån ö och dricka en kopp kaffe som Jörgen tagit med, men det var så svårt att gå i land utan gå i det kalla vattnet så vi paddlade tillbaka och tog kaffet i stugan istället. Det gick lika bra och smakade otroligt gott!

Vi hann och börja frysa lite innan vi plockat ihop allt och kommit iväg i löparskorna. Det var rätt skönt när värmen började komma tillbaka i kroppen. Vi tog oss hem genom skogen och sprang stigar och grusvägar och kunde summera 14 km löpning.

När jag kom hem hade jag varit borta i drygt 4 timmar. Klockan var bara halv ett och jag hade sen resten av dagen hemma tillsammans med sambon. Bra söndag!

Säsongsnerdragning

Jag kör inte säsongsvila just nu, men jag kör heller inte för fullt. Kanske tränar jag mer som "en vanlig människa"? Det är faktiskt rätt skönt. :) Fast jag saknar mina långlöparendorfiner så vi får se hur länge jag står ut.

Jag kan ändå se tillbaka på en himlans bra år. Jag har fått till många fina pass, sett många vackra platser och träffat många sköna löpare. Jag har frusit arslet av mig på Stockholm marathon och dött värmedöden på Ultrabalaton i Ungern.
Jag har klarat mig utan skador och känner mig riktigt nöjd.

Målgång efter 212 km i hettan

Dessutom har jag lyckats plocka en massa placeringar i år.
Jag har gjort 9 tävlingar och kan sammanfatta dom med:
1 seger
1 andra plats
4 tredje platser
Topp 100 på både Stockholm marathon och Jubileumsmaran.
Och sen var jag en av de 34 som kom i mål på Ultrabalaton (av 127 startande).

Ja, kanske är detta lite Jante, men jag tycker det har gått bra. Jag är nöjd.
Det viktiga för mig är ändå inte att hamna på prispallen, även om det är lite kul. Det viktiga för mig är att jag springer för att uppleva och njuta.
Jag vill springa för att jag mår bra.
Jag vill springa för att det är kul.
Jag vill springa för att känna mig stark.
Jag vill springa för att se och vara i naturen.

Att springa för mig är så mycket mer än bara jakten på en tid.

Marias bild från England för 2 veckor sen.

Stockholm ultra

Ska jag eller ska jag inte? Först hade jag bestämt mig. Jag vill inte vara med. 100 km känns inte riktigt som en utmaning, kanske om jag försöker springa fort, men det är ju jobbigt. Och totalt sett blir det en dyr historia.

Fast å andra sidan har jag aldrig startat ett 100 km-lopp. Det här blir ju liksom en rolig grej med massa folk och kul att ha varit om det första.
Sen såg jag att det går att starta i SM-klassen om man gjort över 66 km på ett 6-timmars för 375 kronor. Jag sprang ju 69 km i Skövde i mars. Jag vet en lägenhet där jag kan bo i Stockholm så då blir det en liten annan grej. Så egentligen blir det ju heller inte så dyrt.

Fast å tredje sidan, så finns det så många roliga och fina lopp att välja på. Lopp som inte går runt, runt. Äventyrslopp i skogen eller på berget som jag gillar bättre.

Jaja, jag hinner nog fundera en stund till. Fast det börjar bli dags att planera för nästa år.
Löparboomen i Sverige gör ju att många lopp blir fulla supersnabbt.

Vad tycker ni?

Dubbelpass

Igår hade jag två löpardejter, på samma dag. Alltså dubbelpass.

Det började med ett lunchpass tillsammans med Jörgen. Vi har inte setts på typ hundra år och det var så kul att få prata och träffas igen. Vi sprang härs och tvärs på grusvägarna och ner till vattnet. Sen tog vi en tur till Jutvikens strand och tog några tokiga bilder. Jag blir så glad av Jörgens sällskap!

Foto: Jörgen

Foto: Jörgen

På kvällen hade jag gjort upp med Anna-Karin om en pannlampstur. Jag fick även ett samtal från Jörgen att han också ville med. Strax innan jag skulle springa stod jag och funderade på om jag skulle byta batterier i lampan eller ej, men bestämde mig sen för att chansa på att de höll.
Anna-Karin och jag möttes upp och begav oss ut i mörkret. Vi valde att springa grusväg så vi kunde tjattra samtidigt. Trevligt!
Efter en stund ringer Jörgen och vill möta upp oss och vi gör upp han ska springa och möta oss.

Jag har lite ont i magen, men kan springa som vanligt. Det känns inte helt ok, men det går. Vi tar oss vidare in mot stan igen. Vi träffar Jörgen och ser Kristinehamn på håll. Det ser ut som en trevlig stad, konstaterar vi.
Magen känns värre, det är som mensvärk. Jag funderar på att ringa efter skjuts, det är 4 km hem. 4 km som just då känns som en evighet. Men då ger sig min pannlampa och jag vill inte bli ensam i mörkret så jag härdar ut tills vi kommer in i stan igen.

När våra vägar skiljs åt visar klockan en halvmara och jag stänger av och går/joggar hem. Det är 2 km och jag blir snabbt kall. Jag fryser och magen känns inte alls bra. Jag duschar länge och däckar sen i soffan.

Idag känns det ok igen. Inte roligt att ha ont i magen...

Pannlampan som dog