onsdag 4 juli 2012

Ultrabalaton del 2

Vi hade en dead-line på tävlingen, bortsett från maxtiden på 32 timmar. Vi var tvungna att nå 112,2 km under 16 timmar, dvs före kl 22. Jag kände mig lite stressad för det och ville gärna komma dit med lite marginal än i sista minuten. Vi kämpade på i skuggpartierna och gick i solskenet. Det var enormt varmt, men än så länge hade jag inte så ont av värmen. Jag åt och drack bra och fyllde på med salttabletter.
Min mage kändes lite tom, den saknade mat. Men jag hade inget problem i övrigt med den.
Fötterna började göra ont på tårna. Lite tryck över naglarna, men inget som jag inte stod ut med.

När man springer ultra tänker man inte alltid så bra under loppet. Som tur var är Johanna mycket bättre än mig på att räkna och en riktigt smart tjej och försökte hela tiden lugna mig, att vi hinner. Det gjorde vi också och hann fram till check-pointen med över en halvtimme till godo.


Där tog vi oss tid till att försöka äta. Många deltagare satt och låg i kontrollen. Jag funderade på varför de inte gav sig av. Hur skulle de hinna? Troligtvis var det många som bröt där.
Johanna fick massage och vi fick på oss pannlamporna.


Vi fortsatte i mörkret och här var Johanna superstark. Det kändes som om jag bara tyst sprang bredvid. 800 meter spring, 200 meter gång. Vi höll fin springfart och passerade hela tiden andra medtävlande. Temperaturen låg nog strax under 30 grader men eftersom solen inte värmde på så uppfattade vi det som ganska svalt. Vi beslutade att fortsätta med vår 800-200-taktik fram till runt kl 8.00 då värmen kom igen.

Strax före fem anlände vi till en kontroll där vi hade en drop-bag. Där kunde vi ta av pannlamporna, käka något annorlunda (kontrollernas utbud var väldigt lika), toabesök och försöka få i oss lite mat (vilket inte var så lätt). Jag mådde illa nu och började bli sömnig.

Under natten hade blåsor bildats på båda mina hälar, under mina tår och på vänster trampdyna. Jag kände dom väl... Jag fick därför ändra steget lite och hela tiden landa på mellanfoten. Att sätta i hälen gjorde för ont. Det fungerade bra när jag sprang men under gåpartierna blev det ett konstigt steg, typ som fotomodellerna går. :)

Planen att 800-200-springa fram till klockan åtta fungerade inte riktigt då värmen kom fortare än vi trodde. Johannes klocka hade nu lagt av och vi körde 5 min spring, 2 minuter gå.
Vi provade att köra 4-2. Det gick en stund. Sen beslutade att vi att försöka springa i skuggan och gå i solen.

Vi såg några stafettlöpare då och då men färre och förre från individuella klassen.

Solen sken från en klarblå himmel och det blev allt varmare...

- Posted using BlogPress from my iPhone

1 kommentar:

  1. Tufft lopp det där!! Spännande läsning och jag ser fram mot mer :)!

    SvaraRadera