Dagen efter

Kvällen igår bestod av sömn och lidande. Jag fick nån typ av värmeslag och svettades omvartannat. Klarade inte av värme öht, mådde illa och orkade inte så mycket.
Vi stapplade ut till hotellets restaurang och där tvingade jag i mig maten och stupade sen i säng igen. Jag var paj, men det kanske man också ska vara efter 212 km i den hettan?!

Idag känns det bättre. Fötterna är svullna som bollar men de stora blåsorna gör att det gör för ont att få på kompressionsstrumporna. De blåsor som gått sönder gör lite ont, och de som är hela gör ont vid beröring.
Jag har fått stora vätskefyllda brännblåsor ovanför skokanten av hettan från asfalten. Det känns mindre kul. Jag har bild på eländet men jag besparar er den. ;)

Nu är jag på väg hem. De ska bli riktigt skönt! Jag saknar mina grabbar hemma och jag är nöjd på värmen och känner mig glad för sommarkalla Sverige.


Andrei och hans syster var så enormt snälla att de körde oss från Tihany till flygplatsen i Budapest. Jag finner inga ord på deras hjälpsamhet. Underbart snälla. Jag vet inte hur vi skulle klarat det annars. Buss-tåg-tunnelbana-buss hade inte varit helt lätt med de fötter jag nu har.

Vi har träffat så många snälla och hjälpsamma människor i Ungern. När vi var vilsna i Budapest och letade efter vårt hotell så kom andra fram och erbjöd sin hjälp! Vi behövde inte ens fråga.

Det har varit en bra resa och jag känner mig jättenöjd. Jag har lite svårt att förstå att jag klarade av detta. Det har liksom inte sjunkit in.
Om jag räknat rätt nu på min lilla telefonskärm så kom 127 personer till start, men bara 34 kom i mål. Och jag är en av dom. Galet!


- Posted using BlogPress from my iPhone