Runt sjön

Solen skiner, det är sommar och vi njuter i stugan. Efter en stund med en god bok snörde jag på mig skorna. Äntligen skulle jag springa igen. Jag lunkade iväg längs vägen och tänkte att om det känns bra så springer jag runt sjön. Annars vänder jag och springer tillbaka.
Jag tog på mig klockan för att veta om/när jag skulle vända och vilken fart jag hade.

Det kändes bra. Benen pendlade på och jag undvek att titta vilken fart jag hade. Det spelade ju liksom ingen roll. Efter nån km var hela diket täckt av smultron. Doften gjorde att det vattnades i munnen. Jag stannade och plockade och åt. Himmelskt gott!

Fortsatte vägen fram med solen i ryggen, iklädd löparkjol och sport-bh.
Benen kändes pigga och jag beslutade mig för att springa hela varvet runt sjön Vilången, drygt 13 km.


Grusvägen bara försvann bakom mig. Jag kände mig så lycklig och stark! Benen bara matade på. Ut på asfaltsvägen igen för de sista 2 km. Jag flyger! Jag ler! Jag springer igen! Så oerhört underbart!!

Tillbaka i stugan tittar jag på klockan och min långsamma återhämtningsrunda blev inte så långsam (snitt 5.08) De sista 5 km låg jag runt 5 min-fart och de sista två i 4.50. Och det kändes helt fantastiskt!


I'm back!!

- Posted using BlogPress from my iPhone