Grusvägarna var mjuka och fötterna sögs fast lite, men det störde inte oss. Vi tuffade fram, uppför och nerför, i en skön fart.
När jag passerade hemma visade klockan 29,4. "Måste" över 30 km så jag fortsatte runt älven ett varv. Men när jag åter passerade mitt hus tittade jag på klockan och det var 50 min tills barnen skulle komma. Sambons bil var inte hemma så vad skulle jag in och göra. Jag fortsatte! :) Benen sprang ju av sig själva!
Jag sprang ut runt Skäringsbol och när jag återigen passerade mitt hus, för tredje gången, avslutade jag med ett varv runt huset för att få klockan att pipa 34 km.
Mycket nöjd och glad trippade jag uppför trapporna. Det har varit en supertrevlig tur med lätta ben. Det kan inte bli bättre! Snittfarten hamnade på 5:17 liksom. Jag brukar inte springa långpass så fort, men idag kunde jag inte hjälpa det. Det bara blev.
Jag känner mig otroligt stark just nu! Decembervilan har gjort gott.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Härlig läsning, det är en grym känsla när det bara flyter på nästan ansträngningslöst!
SvaraRadera