En mara på en onsdag

Imorse när vi åt frukost anfölls jag av en trevlig tanke. Jag kanske skulle ta och springa en mara idag. Jag kände för att springa långt, sambon skulle ändå inte va hemma och jag hade inget annat planerat, så det var ju en ypperlig ide. :)

Sagt och gjort. Jag tog mig iväg vid 11 för att vara hemma igen vid 15 när det börjar skymma. Jag sprang ut mot magasinsvägen och vidare ut på Revsandsvägen, upp på Stakvägen och bort mot Björneborgskorset. (Det är fö ett av sveriges ställen med fem Ö i. Björnöbörgskörsö)

Där får jag lov att springa på stora vägen (80-väg) under 4 km. De flesta bilförare håller ut lite och det är heller inte jättemycket trafik så det brukar gå bra. Men en lastbil som jag mötte vejade inte en cm, trots att han inte fick möte, så jag fick hoppa ner i diket! Usch, kändes läskigt.

Sen blev det grusvägar igen. Långa, lite sugande, blöta och böljande. Det var uppehåll, molnigt och temperaturen låg väl på ca 4 grader.


När det endast återstod 8 km började mitt vatten ta slut så jag stannade vid en stuga, där garageporten stod öppen, för att fråga om jag fick fylla på. Jag har stannat där en gång tidigare och mannen kände igen mig. Han hade precis fällt ett rådjur som han skulle flå. Det hängde där i taket. Såg lite läskigt ut. Jag fick iaf mitt vatten och vi pratade en stund innan jag luffade på hemåt.

Det gick lätt även idag och km'arna ramlade snabbt på. När jag hade 5 km kvar började det spöregna. Men inget kunde ta ner mitt humör. Kroppen känns så stark och benen springer av sig själva. Så gött! Jag sjöng medan regnet piskade i mitt ansikte.

Jag är så himla glad för min styrka. Att jag bara kan bestämma mig för att springa ett marathon en vanlig onsdag och sen göra det. Kroppen är med på noterna och det är inga bekymmer liksom. Inga speciella förberedelser behövs. Så härligt!


- Posted using BlogPress from my iPhone