Nu är det sista veckan innan Lidingö. Det är inget stort mål och lopp för mig. Snarare en kul grej. Jag hoppas ju på en silvermedalj så klart (under 2:38). Men skulle det bli en sämre tid så gråter jag inte för det. Jag har ju ingen aning om hur återhämtad kroppen egentligen är eller hur det kommer vara att springa så pass långt nu när jag dragit ner på kolhydraterna. Pappa med sambo följer med och hejjar, och så min sambo. Så oavsett sluttid så hoppas jag på en mysig dag.
Sambon och jag |
- Posted using BlogPress from my iPhone
Du kommer att klara det fint utan kolhydrater. Kom ihåg att jag knappt var trött efter 55 km i somras. Det var snarare fötterna som skrek efter ultrapremiären med fivefingers på asfalt :)
SvaraRaderaVi syns i startled 3 :-)
SvaraRaderaHar själv ingen aning vad jag ska göra, mest motivationsproblem. Men det blir mitt 10:e raka så något skoj ska man väl ha.