Ispremiär

Den 1 december var jag till läkaren i Karlstad. På hemvägen stannade vi till på XXL Sport o vildmark. En av mina favoritaffärer. :) Där hittade jag ett par långfärdsskridskor som var kraftigt nersatta. Min kära sambo köpte ett par redan förra året men den vintern kom ju aldrig... Så med lite pepp och hejarop från honom köpte jag dom.

Det var sånna skridskor som man fäster sina egna kängor på.
Skridskor är inte något jag är jättebra på. Mina åk i livet kan nog sammanfattas på en hand typ. :)

I lördags var det dags för premiären på mina nya skrillor. Jörgen, hans son, Sambon och jag packade oss iväg tidigt. Temperaturen utomhus låg på 16-17 minusgrader. Vi var välklädda och solen sken. Det var sagolikt vackert!

Foto: Privat

Foto: Privat

Fikavy
Foto: Privat

Vi kollade isens tjocklek och den var ca 8 cm.
Men det var svårt att åka. Man kan inte va proffs direkt ju! :) Fel skor hade jag också. Det var ingen styrsel alls i dom och mina fotleder orkade till slut inte hålla upp foten. Men sällskapet, naturen och isen vägde upp de dumma skorna.
Så trots det felaktiga skovalet var det en toppendag!

Men allt kan inte va bäst första gången. Det är inte förrän man testat som man vet vad man ska ändra på och förbättra.
Så redan dagen efter gav vi oss ut igen. Den här gången på Vilången, vid stugan. Bättre rygga, bättre skor (mina längdåkningspjäxor) så blev det hela så mycket bättre.

Bättre skridskodojor!
Foto: Privat

Foto: Privat

Det fanns en liten bana uppplogad på sjön så vi fick testa att åka på ren is också. Vilken skillnad! Det var jättehäftigt! Man färdades framåt som på en väg, men det var ingen väg, det var vatten. Skum känsla. Men fantastisk känsla också!

Väg eller sjö?
Foto: Privat

Foto: Privat

 När vi kom tillbaks var mitt hår isigt och kallt. Men kroppen var varm och skön. Jag frös inte nånstans.

Frost
Foto: Privat

 Min telefon däremot, som legat i yttre jackfickan tyckte att det var varmt?!

Jaja, min skridskokarriär slutar inte här. Utvecklingskurvan pekar uppåt, säger Jörgen.
Hoppas kallgraderna håller i sig.

Euforisk!!

En julklapp till mig själv. Världens bästa. En springtur. Ute. Jag har testat lite inne på löpbandet. Gåsprungit ute nån gång. Men inte sprungit "på riktigt". Det skulle va en julklapp*. 

Älsklingen skulle spela innebandy ett par timmar på förmiddagen och barnen är hos pappan. Det passade perfekt med en tur! Ute var det några minusgrader, krispigt och vitt.  

Jag. Är. Helt. Euforisk!! Tänk så jag längtat efter detta! Det var tom så att det kom glädjetårar. Jag skrattade så det bubblade inombords. Tårarna rann (och nu med när jag tänker på det). Underbart! Fantastiskt! Nej det finns inga ord som beskriver känslorna med rättvisa!

God jul mina vänner!! 

Jag vill krama hela världen! Är så glad just nu!!

* Jag vet att läkaren sagt att jag inte får springa än. Men idag gjorde jag ett undantag. :)

En uppbrott

I fem år har vi hängt ihop. Vi har haft ett ganska tight förhållande och vi har litat på varandra. Men nu är det slut. Jag talar om min älskade lilla bil.
Den hann inte ens vara på Blocket i ett dygn innan den fick ett nytt hem. Men den får det säkert bra hos sin nya ägare också.
Det är lite blandade känslor att vara utan den. Eftersom den har fungerat så bra i alla år kan den ju pajja och kosta pengar närsomhelst. Vilket är skönt att slippa. Men det är också ett uppbrott och en massa känslor inblandat. Om mn nu kan ha känslor för sin lilla bil.
Men så är det! :)

Igår var jag bokad för ett spinningpass och jag var på så gott humör, trots skilsmässan från bilen. Jag körde på och kämpade hårt! Riktigt gött!
Jag testade en grej också, att ha på en buff runt huvudet. Visserligen var det riktigt varmt men grejen var den att jag skulle slippa få all svett i ögonen. Efter spinningpassen ser jag helt rödsprängd ut vanligtvis och det svider otroligt mycket.
Buffen orkade hålla undan svetten nästan hela passet, men de sista låtarna rann det genom men jag klarade ögonen. Ett lyckat försök alltså.

Nu är det snart jul och dagarna är bokade för att flänga runt hos nära och kära. För att börja ledigheten bra drog jag till gymmet och repade av ett pass på crosstrainern.

God Jul kära vänner!

Gammal bild i nerlagd julgran :)
Foto: Privat

2 dagar före jullov

Igår sken solen och det var så fint ute. Planen var att cykla en sväng efter frukosten o sen göra klar golfen för försäljning. 

Men så ringer telefon till sambon som har jour och han får jobba. 

Så jag tog cykeln själv och drog till skogs. En fantastisk dag. Cyklade ner till vänern och stannade upp lite. Så fint. 

Fortsatte sen på lite småvägar och stigar. Vissa mer blöta än andra. 

Tvättade sen både cykel och bil innan jag tog mig hemåt igen. 

Idag blev det en tur till gymmet. Körde både crosstrainer och styrka. Lite folk i gymmet och ett gött pass. 

Nu är det bara två arbetsdagar kvar innan det är julledigt. Det ska bli otroligt skönt. 

Harmonisk

3 dagar ledigt. Så skönt.
En måndag som bara tas som den är. Inga måsten, en tripp till Filipstad och ett besök hos min allra bästa vän Linda innan grabbarna kommer hem till oss igen.
En tisdag med 65 mil i bil. Tor Stockholm och lite till, för inköp av bil. Ja ni läste rätt. Jag ska nu sälja min älskade lilla golf. Den som fungerat i ur och skur. Ibland vattenfylld, men alltid lika driftsäker. Intresserad? :)

Fin som tusan! Eller hur?!

En onsdag med mysig morgon. Tittar på julkalendern tillsammans med barnen. Mysig frukost i lugn och ro. Träning medan barnen är i skolan och sen resten av dagen hemma tillsammans.

Helt underbart. Jag känner mig så harmonisk och lugn.

I söndags gjorde jag långpass på crosstrainern. I 2 timmar stod jag där och slet. Men tiden gick fort. Jag hade nämligen en kompis vid min sida så vi babblade bort tiden och det var riktigt trevligt. Ett tidsrekord för både mig och honom och det längsta träningspass jag gjort efter skadan. Ingen känning i benet heller. Mycket bra!

Igår på lunchspinningen spelade Jessica en låt med Milk Inc, nämligen Breathe without you. Och jag blir så glad av deras musik!
När jag sprang VM i Holland förra våren så var det en person som ställt ut en högtalare som spelade musik på en av gatorna vi sprang på. Just när jag sprang förbi spelades en av deras låtar. Jag fick världens energipåslag och sjöng och trummade med armarna. Gillar't! helt enkelt. :)
Igår åkte jag också hemifrån utan cykelskorna och fick köra spinningen i vanliga skor, och inte vilka skor som helst utan de jag sprang VM i.

Tankarna, skorna och låten fick mig att minnas tiden jag sprang långt extra mycket. Jag minns den tiden med glädje och jag ser fram emot min come back!

Lyssna och njut! 

Tunt

Ja det är lite tunt med inlägg här i bloggen. Jag vet.
Ska berätta lite om hur det är nu för tiden.

Jag kör spinning, en hel del crosstrainer och lite styrka. Men det är inget att orda om. Inga fina soluppgångar, vacker natur eller stormigt väder.
Jag har varit på julfest med jobbet, räknar ner dagarna för julledigheten och to-do-innan-julledighet-listan på jobbet krymper medan jag lever lite som vanligt.

Jo förresten! Jag cyklade mtb i onsdags. Ett riktigt tufft pass med mycket hög puls. Vi spurtade uppför alla backar vi såg typ. En geggig grusväg och med dubbdäck på, gjorde allt extra tungt och ännu bättre. En stjärnklar himmel och endorfin som rusar i kroppen. Sånt gillar jag! :)

En gammal bild från min sista tävling, Grekland i maj.
Foto: Privat

En helt OT-bild men jag tyckte det var en sån fin stubbe så jag var tvungen att föreviga den och dela med mig av till er.

Sköt om er vänner. Imorgon är det lördag och sovmorgon! Underbart!

Skadan i siffror

222 - Antal dagar som gått sen jag fick ont första gången.
25 april var morgonen då Jörgen och jag sprang långpass och jag för första gången kände att det var nåt annorlunda i höften.

174 - Antal dagar som jag vaknat och hoppats på att kunna springa.
Dagarna som gått sen jag fick beskedet om varför det gjorde ont.

174 - Antal dagar som jag vaknat och insett att jag inte kan springa.

12 - Antal veckor jag gick på kryckor.

1762 - Antal gånger jag lutat kryckorna mot något och de har ramlat i golvet.
Alltså hur svårt kan det va och få ett par kryckor och stå upp?
Siffran är preliminär. Det kan va fler...

2 - Antal gummifötter till kryckor som jag slitit ut.

140 - Antal liter tårar som jag gråtit.
Taget mellan tummen och pekfingret kan man säga.

3 – Antalet tävlingar jag fått ställa in.
KFUM multisport, Åre Exetreme Challenge och Transalpine.

7 – antal gånger jag röntgats.
2 slätröntgen och 5 skiktröntgen.

90 – antalet mil jag åkt till Karlstad för att röntgas/träffa doktor och sjukgymnast.
Lilla golfen har fått gå många extra mil pga detta. Dels till Karlstad och så fick jag ju åka bil till jobbet i 3 månader, när jag inte fick cykla.

Men det har inte bara varit elände. Det är viktigt att påpeka.
Jag har lärt mig att uppskatta att ha två armar att bära saker med. När man går på kryckor är det svårt att bära sin egen kaffekopp tex.
Jag har fått starkare armar och axlar.
Jag har hittat motivation och glädje att träna inomhus (va på gymmet). 
Jag har fått mer tid hemma.
Jag har börjat virka igen. Gjorde det som liten men hade sen en paus på sisådär 25 år.
Jag har hittat till cyklingssporten, köpt en landsvägscykel och anmält mig till Vätternrundan.
Jag har simmat mer och blivit bättre på att crawla.

Så jag är rätt glad ändå. Det är ju ingen livshotande sjukdom eller livslångt lidande. Bara en liten sketen stressfraktur liksom. Det finns de som har det mycket värre.
Dä årner sä, som vi säger. ;)

Glad ändå.
Foto: Privat

Röntgad igen

Igår var det dags att se om benet läkt nåt därinne. La mig först för att göra en skiktröntgen. Sen en vanlig slätröntgen innan det var dags att träffa doktorn. Och ska jag erkänna så var jag lite nervös. Skulle han säga att det var ok att springa nu? Har det läkt helt?

Men jag var förberedd på att det inte skulle va så. För när jag har benet i vissa lägen känner jag av att det gör ont.
Så vad sa han då? Jo, det ser bra ut, det har läkt lite till men inte så pass mycket så jag får börja springa igen!

Men fattar ni?! Hur långsamt kan det gå?? Även om jag är vid gott mod och har deppat klart över det här så är det väl ändå nog nu! 7 månader! Ja, i och för sig är det ju bara 6 månader som jag vetat om det och behandlat det därefter. Men ändå. 

Vad är det som är fel? Är det ok att det tar så enormt lång tid? Vad är normalt? Vad är det som gör att det går så långsamt? Vart vänder jag mig med alla mina frågor? Finns det nån idrottsläkare med telefontid?


Nu vill jag inte få det att låta som om jag är ledsen och deppig. Jag är nog mer glad men mycket frustrerad på att det tar så lång tid.

Jaja, jag får ju cykla och simma ialla fall. Och så har jag klämt på vinterdäcken på cykeln.

Ja, jag vet att den är skitig. :)

Och så får jag ju hänga på gymmet. Det är helt ok det med.

En sak jag bollade med kloka Laila idag var att om jag skulle ta hela december och inte göra ett skit. Ingen cykling och ingen träning. Gå så lite som möjligt och se om det läker bättre. Jag vet inte. Det är svårt det med. Nu när jag är på gång igen. Jag vilade ju i stort sett hela sommaren.

Jag funderar på det ett par dagar till...

Tills dess kan jag svettas lite till. :)

Foto: Privat

Stockben och recovery

Det är recovery week enligt coachen.
Igår när jag satte mig på spinningcykeln kändes det direkt att benen inte var med i leken. De kändes som stockar redan från start. Ingen kraft och ingen energi.
Visst kom jag väl igång efter en stund men den där extrakicken infann sig inte. Jag kan inte avgöra om jag är trött eller om jag mentalt har tagit återhämtningsvecka. Oavsett så är det väl välkommet med lite återhämtning nu.

Strax ska jag till stallet och gosa med min fd häst, Ohio. Det är 10 år sen jag sålde honom nu och han börjar bli gammal men han är lika pigg och glad nu som då.
Och så är han så underbart vacker!

Underbara Ohio
Foto: Privat

Att va i stallet är verkligen att ladda batterierna och få en massa energi. Det ska bli enormt härligt. Nej, nu sticker jag dit!

Simrostig

Det har gått 5 simträningar och jag har varit borta 4. Först missade jag 2 st pga av min nya tatuering. Sen hann jag gå en gång innan det var dags att vara i Göteborg på bröllop ena helgen som följdes av cykelmässan i Stockholm helgen därpå.

Men igår kom jag iväg på simträningen igen. Och det kändes väldigt väl att det var länge sen jag simmade. Jag tyckte pulsen var hög, andningen gick inte riktigt så bra och jag hade inget tryck alls i kroppen.

Men jag kommer väl in i det igen. Trots att det kändes som om inte tekniken satt där så har jag saknat simningen. Det är faktiskt riktigt kul.

Nu är det ny vecka som avslutas med första advent. Jag är ingen stor fan av julen men jag har redan tjuvstartat och druckit glögg och bakat pepparkakor tillsammans med barnen.

Idag blir det styrketräning för mage och rygg.

Foto: Privat

Svenska framgångar

Vilken löparhelg det har varit!!
VM i 100 km har avgjorts i Doha och Jonas Buud kammade hem VM-silver och EM-guld!
Det var riktigt spännande där i fredags kväll. Jag satt och följde uppdateringarna via Twitter och andra sidor. Alla Svenskarna gjorde ett riktigt bra jobb!
Mycket imponerande hur man kan springa så fort så länge. :) Jonas tid blev 6.32.06 på 100 km vilket ger ett snitt på 3:55 min/km!!

Lördagen kl 10 gick starten för Bislett 24h i Norge. Målgången var således kl 10 igår söndag. Jag följde även detta lopp med spänning. Flera av mina vänner var med och sprang, eller där som support.
Även här blev det flera svenska framgångar. Hela damprispallen var svensk med Maria, Laila och Åsa. Personliga rekord och fantastiska framgångar!

Maria och jag i Holland när vi sprang VM.
Foto: Privat

Jag blir så glad! Och inspirerad och jag vill så gärna vara frisk och hel igen.
Nästa måndag, om en vecka kommer jag röntgas igen och jag hoppas av hela mitt hjärta att de säger att allt är läkt.
I helgen har jag drömt i två nätter om att jag fått negativt besked. De sa att jag skulle få vänta 7 månader till... Håll tummarna för att bara var just en (mar)dröm.

Kärleken till löpningen

Under min tid som skadad har jag fått frågan många, många gånger om.

Kommer du fortsätta springa så där?

Alltså, jag förstår knappt frågan, eller jo det är klart jag gör egentligen.
Men varför skulle jag inte vilja fortsätta med min stora passion?

Jag bara längtar efter att få känna tröttheten. 
Att springa genom natten.
Att höra fåglarna börja sjunga i tidig morgontimme.
Se dagen gry.
Övervinna tröttheten.
Känna sig övermänsklig och superstark ena minuten och att knappt kunna stå på benen i nästa.
Att fyllas av endorfiner och fylla lungorna med skogens syre. 
Att känna geggan skvätta på benen, skon fastna i ett träsk. 
Uppleva skogen, stigen och njuta av en utsikt.
Träffa herr Vänern på lunchen.
Klättra upp på något spännande.
Hoppa över stockar, springa i ett träsk.
Resa och uppleva andra länder springandes.
Träffa mina goa springkompisar.
Spontanspringa med Jörgen. Våra adventure-running-luncher.
Möta mitt innersta jag efter många timmars löpande.
Fokusera, ta ett steg i taget.
Ta mig uppför och nerför berg.  Och runt.
Ulricas och mina fredagsmorgonjoggar.

Jag längtar också till

Bli iskall om fötterna.
Värma mig i duschen efter en regnig tur.
Tina upp min genomfrysta fläta efter en kall morgontur.
Blånaglar.
Få flammiga lår efter kylan.
Va övertrött.
Frysa.
Svettas.
Ha träningsvärk. 
Att håret ha tovat ihop sig till en klump efter alla timmar.
Ja, tom blåsorna på fötterna och skavsåren på ryggen saknar jag... ;)

Foto: Privat

Bara längtar... 

Så svaret på frågan är givet; Självklart kommer jag fortsätta! :)

Den 1 december ska jag röntgas igen och jag hoppas då på att få klartecken att springa igen. Något jag ser fram emot enormt mycket.

Kärlek!

Hemma igen

Hemma i soffan. De är skönt. Vi har fått med oss mycket cykelinspiration från Sweden Bike Expo i helgen. Jag har sett många fina cyklar, testat en elcykel för första gången och köpt mig ett par racerskor.

Mycket positivt var att trots att vi stod "i skorna" i 10 timmar igår så hade jag inte en uns av känsla i höften. Ingen smärta alls.
Mycket gående och vi avslutade allt genom att gå tillbaka till Sollentuna från Kista. Det var visserligen bara 4 km, men så långt har jag inte gått sen skadan. Enormt glad för det. :) :)

Idag startade vi dagen genom att besöka hotellets gym. Sen var det smaskig frukost innan vi åkte hemåt med tåg.

Sammanfattar en fin helg med en bildbomb.

Högt...

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Fatbike
Foto: Privat

Med däck som halsduk
Foto: Privat

Foto: Privat

4 days off

Det är långhelg. Vi har tagit ledigt både fredag och måndag. Riktigt skönt!

I onsdags kom en kompis över från Karlstad för att cykla mtb med oss. Det blev ett riktigt trevligt pass i mörkret i skogen. 

Igår körde jag intervallspinning. Tufft! På slutet kände jag att det "nöp" i vaderna. Krampen var nära. Men jag klarade mig utan kramp, tack o lov. 

Kom hem som en svettig trasa. Sånt gillar jag! :)

Just nu sitter jag på ett hotell i Stockholm. Det är Sweden bike expo på Kista-mässan. 

Älsklingen och jag ska ha en mysig helg och gå på cykelmässan. Vi har redan tjuvstartat och varit där en stund. Imorgon blir det en längre stund. 

Det fanns många snygga hojar och fina kläder och annat kul. 

Jag har shoppat lite också, ett par racer-skor bla. Man kan tydligen inte cykla racer i mtb-skor. ;) Det är väl som att rida dressyr i en hoppsadel typ. Haha. 

Men det var bra på mässan. Lagomt med folk och många fynd kvar. Mina skor var nersatta från 1795:- till 300:- Helt ok om ni frågar mig. 

Tandem-mtb. Undrar hur lätt den är över stock och sten. 

Veckostart

Så har det startat en ny vecka. Jag rev i gång den med ett gympass för mage och rygg. Jag har en liten hatkärlek till den där gula bollen. Det är så otroligt jobbigt men är säkert väldigt bra.

Det bränner i magen och jag blir lite skakis efteråt. Jag gill'art!

Bolljävel, Som Ida skulle sagt. :)

Idag var det återigen dags för lite roddintervaller.
Pulsen går i taket och det är så GÖTT! Att återigen få känna att hjärtat kan gå fortare. Att känna blodet rusa i ådrorna. Andningen går snabbt och samtidigt som kraften går ut ur kroppen fylls det på lika mycket, om inte mer, igen.
Det ger mig så mycket energi! Och även om kroppen känns trött när jag går hem så är jag så pigg och glad. Underbart!

Intervall och vila

Igår stod det roddintervaller på schemat, samt styrka för mage och bröst. Efter hundraelva ärenden kom jag iväg till gymmet. 

Där var det ganska lugnt, inte så mycket folk. 

Rodden gick bra och jag slet hårt. Pulsen var uppe över 180 och svetten droppade. Härligt! Fredagsfys. 

Styrkan gick också bra och jag känner mig starkare än tidigare. Det är roligt med utdelning för slitet. Men så tycker jag det är rätt skoj också nuförtiden. 

Idag är det vilodag. Och just nu sitter jag på tåget till Göteborg. Vi ska på bröllop i eftermiddag. 

Jag är åter på hemmaplan imorgon eftermiddag. Då ska jag till gymmet igen. 

Varning för spännbild. ;)

Världsrekord på löpband

Just nu håller Kristina på att ta världsrekord. Världsrekord i att springa på löpband. i 48 timmar! Det är helt galet! Jätteimponerande och inspirerande. Jag följer uppdateringarna på Actic Kistas facebooksida med spänning. Hon går som en klocka, jämnt och fint.
Hon har redan tagit svenskt rekord på 24h på löpband samt 100 miles.

Kl 12.00 imorgon lunch går hon "i mål" och världsrekordet är säkerligen hennes. Coolt!! :)

För egen del har coachen skrivit cykling på schemat idag och jag har bokat mig för spinning.
Det ska bli gött och få svettas lite strax!

Bild från i juni.
Foto: Privat

Vi fick plats!

Igår kl 19.00 skulle man ange sin anmälningskod på Vätternrundan.se Inom 24 timmar skulle man sen få besked om man fick en plats eller ej. Imorse såg jag mailet.

Vi fick plats! :)

Det ska bli jätteroligt det här!! 

Det här är också den första anmälningen till ett lopp efter min skada. Även om det inte är ett löplopp så är jag på väg tillbaks! Äntligen! :)

Den här veckan gick jag också på ett nytt schema från coachen. Nu ska vi börja jobba upp konditionen igen och på schemat stod intervaller på roddmaskin! 

Och jösses så det var svettigt! Men väldigt skoj också. Utmanande, jobbigt och alldeles, alldeles underbart!

Svettig och trött
Foto: Privat

Det är också nya tuffa övningar på gymmet. Jag kämpar på. Mer motiverad än tidigare. 

Igår testade jag på curling för första gången. Det var svårt. Endera kom stenen inte fram eller så gick den rakt igenom boet.

På hal is. ;)
Foto: Privat

Det är nog ingen sport jag kommer fortsätta med, men ändå lite kul att ha testat. 

Vättern 2015

Igår vid midnatt var det sista tiden att registrera sig för Vätternrundan 2015. Vid 23-draget bestämde sambon och jag att köra. :) Vi har pratat om det tidigare men inte tagit något beslut.

Så nu hoppas vi bara att vi får en plats också. Den slutgiltiga anmälan ska göras på tisdag kl 19.00.

Jag tror att det kommer jätteskoj att träna inför detta tillsammans och framförallt uppleva det tillsammans. :)

Sist jag körde runt Vättern kan du läsa om Här

Idag var det simträning i vanlig ordning. Först insim, sen lite teknik och så avslutade vi med pyramiden. 

1 längd hårt

2 längder löst

3 längder hårt 

4 längder löst osv upp till 8 längder. Sen trappade vi ner igen. Riktigt bra pass. Jobbigt, så klart men väldigt givande. Trots att jag inte simmat på 3 veckor kunde jag ändå köra på. Tror att jag har stor nytta av simintervallerna som Madde sytt ihop, och som jag genomfört med skräckblandad förtjusning. 

Kramp i kinderna

Nu är det ett halvår sen jag sprang. 6 månader är lång tid. Jag har cyklat lite landsväg och nu på sista tiden har jag även tagit ut mtb'n lite. Det är helt underbart att komma ut i skogen igen. Jag bara ÄLSKAR det. Jag blir glad och fylld av energi. Det är som att ladda ett batteri. I naturen och skogen hämtar jag kraft.

Jag gillar mörkret. Att röra mig ute i pannlampans sken. Det blir likt en liten egen värld. En spännande värld där man inte vet vad som är utanför ljuskäglans sken.

I kväll hade vi bestämt träff med 2 andra grabbar om en tur på mtb. Det skulle vara mörkt och jag hade laddat min lampa. Hela dagen gick jag och längtade till kvällen. Och lagom tills vi skulle åka hem sken solen och den hårda vinden hade mojnat. Helt perfekt.

Vi lastade in middag i magarna och gjorde oss klara och cyklade till mötesplatsen.

Vi tog oss ut i skogen. Och jag log! Hela tiden! Jag tjoade och ropade. Det gjorde mig så glad!

Tusan vad jag har saknat det här!

Vi cyklade på fina stigar, på grusvägar och traktorvägar. Till slut rymdes inte alla endorfiner inne i kroppen. Det kändes som om det svämmade över. Mina kinder krampade nästan av det ihärdiga leendet.

Så underbart! :) :)

Vi såg två små älgkalvar. Stannade till och såg dom fortsätta in i skogen.

Jag kände mig så galet glad! Så fylld av energi och endorfiner. Hög på livet, på skogen, naturen och mörkret. Kärlek!!

Men en sak måste jag göra. Skaffa mig ett par klara linser till mina X-kross. Nu har jag bara tonade glas till mina bågar så jag fick ta mina gamla brillor. Och de immar ju igen så fort jag stannar, nåt som inte X-kross gör.

Inte roligt med imma på brillan!
Foto: Privat

Det blev i alla fall en toppenrunda. Den gav helt klart mer energi än jag gjorde av med. Och nu sitter jag här i soffan, nyduschad och njuter av mitt nya lakritste och en kvällsmacka.

Morgongym och lakritssmak

I morse åkte jag direkt till gymmet efter morgonkaffet. Körde mitt planerade pass för armar och axlar. Det är skönt att träna på morgonen. Det är lugnt och gött på gymmet. Ingen att trängas med. Ingen att vänta på.
Cyklade sen vidare till jobbet.

Nu strax ska jag iväg på lakritsprovning på Krukmakeri Hemjord. Det ska bli otroligt spännande och gott. Jag gillar lakrits. :)
En favorit är grekisk yoghurt, diverse nötter och fröer och så lakritspulver. Har ni smakat det? Finns i hyllan för baktillbehör i affären. 

Bild från Kung Markatta

Nåt annat som är gott är att ta en sked jordnötssmör med lakritspulver på. Mums!
Men då ska det va Green Choice Jordnötssmör. Ekologiskt och kravmärkt. Inget skit i. Bara jordnötter och lite havssalt.

Bild från haugen-gruppen.se

Nog med tips för idag. Nu måste jag sticka!