Round Rotherham 80 miles

Klockan ringer vid 5.30 och vi vaknar till. När slutade de väsnas där nere egentligen. Ingen av oss minns eller vet hur lång sömn vi fick. Vi stiger upp och klär oss och äter den lilla frukost vi köpte på närköpet dagen innan. Vi får skjuts av mannen ur tävlingsorganisationen och han hämtar upp oss strax efter 6.00, precis som uppgjort.

Ute är det lite småkallt men stjärnklart och vi tror att det kommer bli en toppendag. Vi gör upp att starta tillsammans och hänga ihop så länge det känns bra.

Förberedelser

Vi får vår nummerlapp, t-shirt och ett snyggt märke att sy fast på väskan/jackan. Vi pratar med lite folk och träffar Jan Söderkvist.

Påsiga ögon efter lite dålig sömn. Var dock inte så sammanbiten som jag ser ut.

Det är dags för start och vi går ut i den kyliga morgonen. Det är fortfarande mörkt men den första delen kommer gå längs med belysta vägar så vi behöver ingen pannlampa, vilket känns rätt skönt. Vi springer i en stor klunga och enligt han som körde oss skulle vi vara 350 personer som startade.

Dags för start

Det tog ett tag innan jag blev varm. De flesta sprang i kortbrallor. Jag hade bara med mig långa tights och långärmat så jag kunde inte välja så mycket. Jag kände mig ändå rätt klädd. Maria körde linne och korttights. Hon är tuff hon! ;)

Vi tuffade på och det började ljusna. Vi sprang igenom fina skogar, över gärden och uppför leriga passager där fötterna bara gled. Än så länge var fältet ganska samlat så vi följde bara strömmen.
Vi fick gå i de lerigaste partierna för fötterna for åt alla håll. Vi tog det lugnt.

Fin stig.

Jag hade som mål att ha en bra dag och brydde mig inte om nån tid, men såg att på de flacka partierna sprang vi på rätt bra. Vi låg ändå i typ 5.17-fart, kanske lite snabbare än jag tänkt, men det kändes bra så jag lät det gå.

Solen sken och det var helt perfekt löparväder ute!

Vackert!!

Vi passerade över gärden och nyplöjda åkrar. Vissa ställen var ospringbara eftersom det var så mjukt och lerigt att skorna fastnade. Andra ställen erbjöd vacker utsikt och vi passerade små byar.
Nu var fältet lite mer utspridet och men vi kundå se andra löpare.

Märkningen av banan bestod av enstaka snitslar och små märken med pilar på. Märkena kunde sitta lite varstans. Ibland satt de på träd, eller grindar. Ibland på stolpar. När vi passerade samhällen kunde de sitta på en lyktstolpe, 2 meter upp eller på en gatunamnsskylt. Vilken sida av vägen de satt på varierade, så det gällde verkligen att ha ögonen med sig.

Tyvärr uppsmärksammade vi inte att leden gick rakt och vägen svängde så vi kom runt och tillbaka igen. bara att vända och leta upp rätt väg. Där fick vi en liten extra tur! Det kändes lite som om vi passerade folk hela tiden. Kanske gjorde vi det.

Heeeeej!

Vi springer vidare och km'arna rullar på. Solen skiner och det är så otroligt fint på vissa ställen. Skogen bildar som en himmel och stammarna täcks av murgröna. Det går fint, kroppens känns pigg och jag matar den med Snickers och vatten.

Vid 40 km är vi halvvägs och får tillgång till vår dropbag. Vi behöver inget ur den utan vi fortsätter. Jag får stanna ett par gånger för att tömma ur lera ur skorna. Vi passerar en stor golfbana och över en större väg. Vi är ensamma och ser inga andra löpare. Vi kollar vägbeskrivningen igen och inser att vi är fel. Vi vänder och ser de andra längre bort. Gör om, gör rätt. Där fick vi en extra bit igen.

Det är dags att räkna ner och vi passerar en stor ruin. Mäktigt!

Maria stannar och strechar sin ena rumpa.

Vi börjar prata lite om farten, hur fort springer vi egentligen? Jag tippar på 6 minutersfart, Maria på strax under. Ofta är det ju så att i slutet på loppet så känns det som om man springer så fort och i själva verket är det rätt långsamt. Klockan piper till och jag ser att vi tagit sista km på 5.17!

Det känns bra och vi springer på.

Nu börjar vi närma oss och det är bara ett par km kvar. Vi springer in i ett samhälle och helt plötsligt är vi vilse igen. Attans! Leta, leta, leta. Återigen ser vi en annan löpare längre bort och får jaga ifatt samma löpare som vi sprungit om tidigare.

Vi hittar rätt väg och bestämmer oss för att springa i mål tillsammans. Jag känner mig fortfarnade helt ok i kroppen och det bästa av allt är att mina fötter är hela!

Efter målgången tar vi en kaffe och varvar ner lite innan vi letar upp duschen. Allt är lerigt och alla skor måste parkeras utanför.

Klockan visar 83,4 km så vi fick ihop lite drygt 2 km extra på våra felnavigeringar.

Skoparkering

Mina skor som inte var jättefräscha hamnar i papperskorgen. Det är inte värt att göra ren dom. De är ändå rätt slut. Värmen på Ultrabalaton tog kål på dom. Nu är de i skohimlen.

Vi duschade länge och försökte få ren våra fötter. När vi håller på att klä oss kommer en tjej in och frågar om vi är "The swedish girls" (som vi blivit kallade hela tiden). Vi skulle tydligen få pris för vi hade blivit trea!

Överraskade och glada gjorde vi oss klara och fick ta emot en pokal och en påse med lite smått och gott i.

Vi placerade oss totalt på plats 40 av 262 fullföljande löpare. Det känns himla bra med tanke på att vi sprang och tog det lugnt. Jag är riktigt nöjd. :)
Vi tackade för en välarrangerad tävling och promenerade de 3 km tillbaka till vårt hotell. Nu skulle det bli skönt att sova. Ingen bröllopsfest som "stör". Eller?!?!