Och så vädret

Som vanligt kollar jag tävlingsvädret typ hundra gånger om dagen, sista veckan före tävling. Trots att det ändras hela tiden och jag inte kan göra ett dyft åt det. Men det är lite kul... :)

Min telefon (SMHI-app'en) säger just nu att det ska vara ca 11 grader och regnskurar. 6-10 m/s i vind på Stockholm marathon på lördag.

Regn stör inte mig så mycket när jag springer. Med en keps på huvudet får jag inte regnet i ögonen och då gör det inget att det regnar. Är det en längre tävling kan det ju få konsekvenser om fötterna är blöta för länge men under ett marathon klarar sig mina fötter bra.

Nackdelen är ju att allt blir blött, och ombyteskläderna och duschväskan måste packas vattentätt. Men det är ju egentligen inget stort bekymmer.

Kanske blir det färre i publiken också?

Sol och värme är skönt och bara jag har tillgång till vatten så gillar jag att springa i värmen.

Sommarlöpning! Foto: Privat

Det som i väderväg är jobbigast är vinden tycker jag. Motvind är inte roligt att springa i men "suset" som blir i öronen är värre. Då är det skönt med en buff runt huvudet och hörlurar i öronen.
Det finns ju många fördelar med motvind också, mer träning på samma sträcka och att håret int blåser in i ansiktet, för att nämna några.

Det vi kan konstatera är att det blir väder på lördag. Det är bara att gilla läget, och det kommer jag att göra! Jag gillar att springa och det är i det läget jag kommer vara på lördag! :)

Nerräkning

Det vankas Stockholm marathon på lördag! Jag ser fram emot det jättemycket! Det är en riktigt trevlig tävling och i år ska jag försöka mig på att springa lite fortare än sist. I dagsläget känns formen bra och om bara den rätta känslan infinner sig så tror jag det ska gå vägen.

Nu återstår sista veckans underhållande av benen, lite massage och mental uppladdning. Jag ska göra en ny spotifyspellista också, även om jag inte riktigt bestämt om jag ska springa med musik eller ej. Troligtvis gör jag det...

Stockholm marathon 2008, mitt första. Foto: privat

Efter föra veckans händelserika vecka tog jag en välbehövlig vila igår när jag inte gjorde nånting. Jag var sååå trött. Det kändes som om all stress bara rann av och kroppen slappnade av. Jätteskönt!

Imorse tog jag en skön tur som kändes lätt. Ett bra kvitto. Det är verkligen härligt att spinga på morgonen. Tack Laila för att du en gång inspirerade mig till morgonpass. Att komma nytränad och nyduschad till jobbet är en skön känsla!

Härliga morgon!

Harsprånget

Vårt lag på jobbet gjorde en stark insats på Harsprånget idag, 6 km stadslopp. Jag är lite i chock över min egen prestation och galet stolt över sambon som sprang på så himla bra.

Det var jättevarmt ute, runt 26 grader. Jag gillar ju sol och värme så det störde inte mig egentligen. Igår firade vi hemma med pizza och öl. Nåt som inte hör till vanligheterna och magen tyckte inte riktigt om det. Jag mådde illa hela dagen och ända fram till start.
Stressigt värre med matlagning, klasskamp i fotboll före.


Jag hade som plan att testa att springa fort. Så fort jag kunde helt enkelt. Starten gick och jag hade min musik på och sjönk in i min värld. Jag "såg" ingen vid sidan om banan trots att den kantades med människor. Jag bara sprang.

Första km i 4-fart. Det är snabbt tycker jag. Jag var såå törstig men matade på. Det kändes ok. Nu kommer det galna! Jag höll samma fart rätt igenom! 4-fart!! Helt sjukt!! Jag som inte springer fort. Det går tydligen...

När vi vände upp på gågatan kom min kompis Ulrica och drog om. Jag försökte haka på men det var max i min kropp, och hon kom ett par sekunder före mig i mål. Hon blev första dam och jag blev alltså andra. Helt galet!

Jag är jättenöjd och glad att jag har bevisat för mig själv att jag inte alltid är långsam. Kul!!
Men jag snittade också 202 i puls så hjärtat pumpade på hårt.

Min älskade sambo snittade typ 5:20 vilket är helt galet bra eftersom han bara sprungit i 2 veckor. Jag är så stolt och glad för hans skull!


Puss efter målgång med likadana hörlurar på huvudet. :)

4-fart liksom... *chockad*

- Posted using BlogPress from my iPhone

Visit Nynäshamn

I dagarna två har jag varit på användarträff i Nynäshamn.
Igår efter dagens slut skulle vi besöka ett bryggeri och prova olika öl. Jag gillar öl men får jag välja mellan sommarkvällslöpning och öl så blir det självklart det första.


Min springkompis Jan-Erik som bor i Nynäshamn mötte upp mig vid hotellet och hade sytt ihop en toppenfin runda. Han visade mig runt och jag njöt av den fina kvällen. Vi sprang längs med havet, gulliga småbåtshamnar, skog och vidunderliga utsikter!
Vi såg en älg, en orm och en svan med barn (rimmar ju).

Drygt 25 km blev kvällens km-skörd. Idag blir det vila (kurs och hemresa) och uppladdning inför sprintloppet på 6 km imorgon. ;)

Nu är jag på väg hem till mina tre favoritkillar. <3


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fullbokad

Jag har en hektisk vecka framför mig med utvecklingssamtal och föräldramöten på skolan. Klasskampsfotboll och vanlig fotbollsträning att passa. Orkesterspelningar, kurs, ett dop, en löpartävling och ett heltidsjobb så är schemat fullt.
Tur det inte är så här varje vecka!
Men det är bara att försöka le, planera och prioritera så löser sig det mesta. En sak i taget. Ikväll är det dubba föräldramöten och fotbollsträning, samtidigt.

Jag ska försöka få in lite löpning och hämta andan också. Det behövs för att stressa ner. Imorgon åker jag på kurs till Nynäshamn och på kvällen ska jag träffa min springkompis Jan-Erik för lite trevlig löpning. Det kommer bli toppenkul! 

Bernt och Jan-Erik efter 24H i Bislett i november. Foto: Privat

Vad är det för löptävling då? undrar ni säkert. Det är Kristinehamns stadslopp, Harsprånget. Jag ingår i ett lag (jobbets) om fem löpare där de fyra bästa räknas. Loppet är bara 6 km så det gäller att få fart på de stackars långlöparbenen. jag ska springa så fort jag bara kan och det blir en bra fartträningspass inför Stockholm Marathon nästa helg.

Morgonlångpass

Jörgen gjorde upp om långpass igår. Ulrica ville också med så vi blev tre. Himlans trevligt, och lite tokigt förstås. Vi skulle nämligen starta redan kl 5.

Gårdagen var fullbokad men jag hade tänkt att lägga mig i hyffsad tid eftersom klockan skulle ringa redan 4.45. Men efter att ha pysslat med både det ena och det andra så hann klockan ändå bli runt 23 innan mitt huvud nådde kudden. Lite snålt med bara 6 timmars sömn, om jag hade somnat direkt.
Nu öppnade sig mina ögon automatiskt och jag var inte ett dugg trött och kunde inte somna.

Ibland har jag "vaken-nätter" som jag kallar dom. Jag kan inte hitta någon förklaring till det men jag har väldigt svårt att somna och sover väldigt lätt. Vaknar och somnar om hela natten och är sen, så klart, jättetrött dagen därpå.
Jag vred och vände på mig och snurrade runt typ 400 varv, kändes det som. Vägrade titta vad klockan var. Då blir jag bara (ännu mer) stressad att jag inte sover. Jag försökte inbilla mig att klockan inte ens var 22, trots att den redan passerat det innan jag ens borstat tänderna.

Till slut började jag ana att det snart skulle bli ljust ute, så jag tog telefonen för att se vad klockan var ändå. 01.51. Aj, aj bara 3 timmar kvar tills jag skulle upp. Tänkte att jag kan ju springa många mil utan att sova en minut, natten lång, så då borde jag kunna springa ett par mil med 3 timmars sömn. Efter det somnade jag...

När klockan ringde kände jag mig ändå inte mer trött än vanligt. Drog igång kaffebryggaren och klädde mig. Svepte kaffet och sprang iväg för att möte Jörgen. Sen skulle vi plocka med Ulrica på vägen.

Vänern i bakgrunden.

Vi tog oss ut på andra sidan Vålösundet och fortsatte längs vattnet. Jag ångrade lite att jag inte tagit på nån vindjacka för det blåste kallt i motvinden. Jörgen hade med karta så vi hittade en väg runt och fortsatte sedan tillbaka mot stan.

På slutet vek vi in på Järnleden och passerade Fornborgen på toppen av en höjd. Vi såg tom ett livsfarligt stup.

Vi pratade om allt möjligt och kom in på min "km-jakt" att jag inte vill stanna mellan 35 km och marathon. Idag, dagen till ära, gjorde jag därför det. Jag sprang hem och slog av klockan på 35,20!
Och vet ni vad? Det var inte farligt, det var inte obehagligt. Ingenting hände! ;) ;)

Väl hemma blev det frukost, mer kaffe och en skööööön dusch.

Det blev ett bra morgonpass och jag hann till jobbet före 9.00

Bra morgon, och kanske en kort kväll. Det ska bli skönt att sova inatt, ôm en säjjôr...

Morgonlöpning

Än en gång har jag unnat mig ett skönt morgonpass. När klockan ringde klev jag upp och klädde mig. Ute sken solen. Det var segt när jag tog mig fram de första km'arna. Det kändes lite som att springa utan stötdämpning i benen.

Det gav sig sen och jag kunde rulla på. Pulsen låg jättelågt och nu var även känslan lätt.


Naturen skiftar i tusentals nyanser av grönt. Vackert!

Väl hemma visade klockan nästan exakt 20 km och jag gick uppför trapporna och slog igång kaffebryggaren. Sen slängde jag ihop en smootie med kvarg, avokado, frukt och proteinpulver. Den blev lite tjock, så jag fick äta den med sked, men den var väldigt god.


Skön återhämtning på bild. Och ja, det ligger en mc-skärm på köksbordet. :)

Sen är jag nyduschad och fräsch på jobbet!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Barfotapremiär

I höstas köpte jag ett par vibram fivefingers. Jag har använt dom på gymmet på några få olika pass, men inte sprungit i dom. Idag blev det utepremiär! Sambon har börjat springa lite smått så vi tog en tur tillsammans.
4 km tassade vi fram i skogen till fåglarnas sång. Det gick bra och benen och fötterna känns bra.
Vilken löpkänsla! Vilken frihet! Jag kände mig som en indian, fast utan häst då. ;)


Jag invigde också min kettlebell hemma. Tyvärr hann jag inte så mycket men nästa gång blir det fler övningar.

Läste på Träningsglädje ett tips om god glass. Enkelt, nyttigt och gott!
Mixa frusen banan med jordnörssmör. Sååå gott det blev! Mums!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fyra gånger fyra

Helgen är slut. En hektisk helg med mycket händelser. Igår var jag på stan på muffins-festen (cupcake-kalaset). Där kunde man springa på löpband och för varje km skänktes 150 kronor till BRIS. Eftersom det var kö till bandet sprang jag "bara" 5 km. Det blev ändå 750 kronor mer till BRIS och en rabattcheck till mig som gjorde att jag köpte mig en efterlängtad kettlebell!


Sen blev det dusch, 8-års kalas och 40 årsfest. En lång dag.

Idag sken solen, men det blåste rätt rejält. Jag fick med mig Tobias på en löptur trots gårdagens fest. ;) Vi sprang runt Ölme och Niklasdamm. Vi var lite osmarta och tog inte med något vatten så vi var ruskigt törstiga efter nån mil. Vi stannade och blötte tungan i en bäck. Det smakade typ järn och var inte gott, men vad gör man liksom?!

När Tobias droppade av hemma hade jag 28 km på klockan. Hade jag sprungit direkt hem hade jag fått ihop ca 33 km. Farten var hög, pulsen låg och känslan lätt. Solen sken, vitsipporna blommade och allt var på topp! Därför fortsatte jag en extratur för att få ihop en mara.


Det hela slutade i ett nytt pers på marathon! 3.34.06! Utan att ens försöka springa fort och med en låg snittpuls. Fantastiskt kul!



Dagens marathon var den fjärde i ordningen på lika antal veckor. Det känns ganska lagom med en mara i veckan. Knasigt! ;)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Äventyr!

Jörgen och jag sprang en tur idag efter att spöregnet upphört. Skogen var superblöt och det var bara att gilla läget och bli blöt. Vi pratade om ditten och datten, men mest om Jörgens stora födelsedag igår. Det är stort att fylla jämnt! ;)


När vi passerat vindkraftverket tog vi en ny väg. Den sluttade så skönt nerför, ni vet så där gött nerför så det bara är att rulla på. Jag sa att "hoppas vi inte kommer till en vändzon för då blir uppförsbacken riktigt lång och seg".

Vägen delade sig och vi valde en av dom. Den ledde till en vändzon. Vi sprang tillbaka och tog den andra. Den slutade också i en vändzon, men en stig fortsatte in i skogen. Vi också.

Det satt snitslar bland träden så vi valde att följa dom. Härs och tvärs. Stigen försvann och vi var mitt i skogen. Ingen av oss hade med telefonen så vi kunde titta på nån karta. Vi hittade fler snitslar och följde dom. Till slut kom vi till en väg och fortsatte den neråt.

Vägen ledde till ett öde hus. Det stod ändå en bil utanför så någon hade varit där ganska nyss, vad vi kunde se av hjulspåren. Vägen tog slut vid huset så vi fick vända och följde vägen igen. Efter några km kom vi till slut ut på en större väg som vi kände igen. Och kunde fortsätta tillbaka.

Det blev ändå en bra runda på dryga 27 km med fantastiskt trevligt sällskap!
Det är lite äventyrligt och kul att släppa kontrollen, hitta nya vägar och vara lite halvvilse för en stund. :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpvägar

Vintertid springer jag ofta samma rundor inne i stan. Ibland åt ena hållet och ibland åt andra. Det lustiga är att det blir en helt annan typ av runda när man byter håll. Jag har tex sprungit milbanan på Hultet måååånga gånger och i stort sett åt samma håll varje gång. Men när Jörgen och jag sprang Järnleden och kom från "fel" hål så var det knappt jag kände igen mig. haha!

Vägnamn är en annan rolig grej tycker jag. Oftast är det samma tema på vägnamnen i ett kvarter, tex svampar eller blommor.
I sälen hittade jag en trevlig väg i närheten av stugan. Om det var nåt tema på det kvarteret vet jag inte men det vore ju coolt med ett helt kvarter med löprelaterade vägar.

En annan fin väg är ju så klart "vår" väg hemma i Filipstad. Där bodde bla min farfars bröder och drev sitt slakteri.

Igår sprang jag Hultetmilen i strålande solsken. Jag tänkte springa i feel-good-fart och det gjorde jag också. Lugnt och fint och jag njöt. Men sen såg jag på klockan att det inte alls gick så långsamt som det kändes så det är ju ett fint kvitto. Jag börjar få upp lite fart i ultrabenen. Kul!

Idag är det vilodag!

52 nights to sleep

Årets stora mål, att ta mig runt Balaton i Ungern, 212 km närmar sig med stormsteg. Det är 52 nätter kvar att sova före tävlingen, tydligen...

Åh, va det ska bli kul! Det sägs vara jättefint där. Det är vid Balaton som Mästarnas Mästare spelas in.

Men först ska jag uppleva Stockholm Marathon igen!

Sverigeresan

Sverige är 1 572 000 meter långt. Under 2012 har jag hittills avverkat mer än Sveriges längd i löpta mil.

Det är lite coolt...
Undrar hur långt jag kommer innan året är slut?!

Jag ligger dock i lä om jag jämför med 64-åriga Björn Sunesson som springer, på riktigt, över USA för tredje gången. Han har idag kommit halvvägs. Följ honom på hans blogg. Imponerade läsning! Vilket äventyr!

Jag skulle mer än gärna göra något liknande. Springa på dagarna och upptäcka nya platser och övernatta längs vägen.
Nån som vill göra mig sällskap?

Energi!

Det är dagen efter. Dagen efter ett marathon. Mina ben känns ändå superpigga. Jag är full av energi. Solen skiner. Jag vill springa!

Jag tar stigen upp mot Sättra. Det går uppför. I varje backe trycker jag på och känner hur benen bara matar på. Jag känner mig så stark idag.


Stenar och rötter bara svischar förbi. Jag flyger fram. Fåglarna sjunger. Allt känns bra!

Väl uppe vid Sättra tar jag grusvägen tillbaka och nu höjs farten och pulsen sjunker. Det går nerför men jag har motvind. Jag bara rullar på, och det känns som om benen springer själv. Det går lätt!

Tänk att det kan va så härligt att springa!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemfjärden runt

Bernt bjöd in till långpass i Örebro. En dryg mara runt hemfjärden. Jag tog lilla golfen och åkte dit!

Vi samlades 9.15 utanför Friskis & Svettis lokaler. Fyra stockholmare och ett rätt stort gäng från Örebro gav sig sen iväg längs med vattnet. Solen tittade fram och det var så fint!


Vi fortsatte längs vägen och vid en kyrka mötte vår följebil upp. Lyxigt med följebil på en träningsrunda! Vi fick tom låna toan i kyrkan! Mycket gästvänligt!


Sen fortsatte turen mot vårt fikastopp. Det satt gött med en kaffe efter 22 km. Nu hade dock solen försvunnit och det blåste enormt mycket. Så när vi kom ut från fiket frös vi som hundar (fryser hundar?)

En liten båtfärd med M/F Åbäket över ån och sen lunkade vi igång igen. Det var rätt skönt att springa sig varm igen. Det kom några små regnskurar, men det gjorde inte så mycket.


När det endast återstod en mil mötte vår följebil upp för sista gången och vi vände nosen rakt mot vinden och kämpade oss fram.


Vi avslutade rundan med några varv i den fina Stadsparken för att få ihop över maradistans.
Många glada distansrekord och nya bekantskaper sammanfattar dagen. Och drygt 44 km till träningsdagboken.
En bra dag! :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Morgonsällskap

I onsdags när jag lämnade plasma träffade jag på Ulrika och vi gjorde upp en löpardejt på fredag morgon.
Så i morse vid 6 mötte jag upp henne och vi sprang tillsammans en runda före jobbet.

Att få sällskap på morgonpassen är sällsynt i mitt liv.
Vi hade det jättetrevligt och hon visade mig en massa trevliga stigar som jag inte visste fanns. Tänk att det finns så fina vägar så nära. :)

Jag borde springa oftare på morgonen. Det är verkligen en magisk känsla. Och i kväll ska jag ha mysfredag! Det ska bli så himla gött!

Blöta fötter

Igår hängde jag med Daniel ut på 16 km-spåret på Hultet. Det är blött och geggigt på sina håll. Men jag "gill'ert". Terräng är så himlans trevligt och med bra springsällskap är det ännu bättre.
Vi sprang och talade och njöt av den fina vårkvällen.

Men när det blött och jag trampar ner mig titt som tätt så försöker jag bli blöt om båda fötterna. Alltså, om jag precis trampat ner höger fot så det är helt blöt, och vänstern är torr, så måste jag ju trampa ner vänster fot i geggan nästa gång. Annars känns det ju fel, om en fot är torr och den andra är blöt.
Nån mer som tänker så tokigt? :)

HalvmaraPB

Idag tänkte jag först springa. Sen åka mc. Sen springa. Till sist bestämde jag mig för att springa. Solen sken och jag hade suttit inne hela dagen, på jobbet.

Först tänkte jag sticka utan klocka. Bara springa. Tog klockan ändå i sista stund.
På med ljudboken i öronen och så iväg.

Det var verkligen helt fantastiskt ute!


Jag tänkte mig rundan runt Posseberg. Det gick lätt när jag sprang iväg. Benen bara pinnade på.


Innan jag vände in i skogen blåste det rejäl motvind men jag såg att farten ändå var rätt hög. Skumt. Känslan var så lätt.


När jag passerade vid vår port stod klockan på 19,6 km och jag kände hur det luktade pers. :) Jag fortsatte runt älven för att få ihop en halvmara. Stannade klockan på 1:39!


Jag fattar ingenting... Hur kunde jag slå halvmara-pers idag?
Ingen direkt peppande musik i öronen utan en ljudbok, och jag hade dessutom lämnat plasma under dagen.
Allt gick så lätt. Vilken bra dag!

Känslan var som ett "vanligt" pass. Helskumt! Undrar om jag orkar hålla typ samma fart på dubbla sträckan om jag kämpar? Det är ju bara en månad till Stockholm marathon.
Kanske slår jag mina 3.40?!

Och om nån undrar hur det gått med mina mystiska bett på benet så har de slutat vätska. Nu kliar de bara och det är blått runtomkring.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Månadsmängdrekord

I november förra året sprang jag totalt 46 mil. Det var det längsta jag sprungit på en månad, fram tills nu. Jag loggar all min träning på Funbeat och även summorna på jogg. På funbeat kan man ta ut statistik på det mesta, och säkert även på jogg. Men på jogg sammanställs månadstotalen mer synligt.

Nu råkade jag se att det blivit ett nytt månadsmängdrekord i april. Nämligen 47,5 mil.

Hmmm, jag har ju inte tänkt att springa så mycket. Men samtidigt springer jag ju bara när jag vill och känner för det. Men det har blivit många mil i år... Fast farterna är ju inte så höga som ni ser.

Jag är rädd för att kroppen ska gå sönder så därför blev jag lite skrajsen igår när jag såg vad många mil det blivit. Jag har inte ont nånstans eller så, men jag vill ju heller inte ha.

Så jag började maj med en vilodag. :)

Benen fick välbehövlig vila igår.

Idag däremot blir det nog en skön runda i solen.