Distansrekord inomhus

Inspirerad av alla framgångar i lördagens lopp tog jag mig till badhuset igår. Först försökte jag få sällskap till gymmet men lyckades inte så jag packade min nya simdräkt och drog iväg mot badet.

Den baddräkt jag har är lite för stor (bred) och sitter inte jättebra. Jag testade därför att köpa en tvådelad simdräkt. Den satt bra, tyckte jag, och jag hoppade i plurret.
Jag behövde inte trängas direkt, där var två killar som lekte i vattnet och en man som simmade.

Jag började att simma utan dolme, det var ju längesen. Men tyckte mig känna av höften så jag tog dolmen redan efter 100 meter. Ingen idé att chansa.

Redan efter 15 minuter känner jag hur det skaver vid armhålan. Jag flyttar på tyget. Simmar vidare. Det går rätt bra. Jag flyter fram tycker jag.
Det skaver igen. Den här gången efter dolmen, på låren.

Jag tittar på klockan. Det har gått 30 minuter. Jag är inne som i trans. Längd efter längd. Det är faktiskt skönt att simma där. Jag hamnar i min lilla värld och minuterna tickar på.
Skavet i armhålan känns mer och mer men jag orkar inte bry mig.

Jag tittar på klockan och ser att jag simmat över 2,5 km. Det är distansrekord för mig inomhus. Jag tänker att jag fortsätter till 3 km. Och det gör jag också.

Så det blev ett distansrekord och stora skavsår som resultat av simningen. Simning med en bra känsla. Jag åkte hem nöjd och glad. På söndag börjar simträningen igen. Det ser jag fram emot.