lördag 23 augusti 2014

Beskedet

I onsdags var det meningen att jag skulle få beskedet av måndagens röntgen. Jag väntade och väntade. Men ingen läkare ringde mig. 

Vi kom iväg från stan strax före 19 på konsdagskvällen på vår hundra mil långa resa till Norrland. Vid 5.30 på morgonen satte jag mig i baksätet och försökte vila lite. Det gick sådär och 6.10 ringde mitt (jobb)alarm. (Dags att gå upp o gå till jobbet, som jag glömt stänga av). Sen var jag vaken igen. 
Vi kom fram vid 7, åt frukost och gick o la oss. En timme senare ringer telefonen. Det var läkaren. 

Vilsen, trött och nyvaken hör jag honom säga att det knappt är en märkbar förändring på lårbenshalsen och jag måste fortsätta med kryckor 6 veckor till. Jag förstår nästan inte. Vadå?!

- "Har du några frågor?" 
- "nej, inte nu" svarar jag. 

Vi lägger på och det brister för mig helt. Jag är övertrött och otroligt ledsen. Jag gråter en stund och somnar om vartannat. Det är skit. 

Nu så här när allt sjunkit in och jag har konsulterat med lite klokt folk så har jag bestämt att försöka få klarhet om det ska va så här. 10 veckor på kryckor och det har knappt läkt något. 
Är det något jag kan påskynda läkningen med? Tex. 

Jag ska försöka ringa lite på måndag. 

Imorgon kommer min nya fina cykel hem. Det ska bli skoj! Nåt att glädja åt. :)

2 kommentarer:

  1. Gahh Sandra! Så vansinnigt tråkigt och oförtjänt!! Vad säger de i landslaget, kan inte de hjälpa dig med råd/experter eller dylikt?
    När Kallur och Klüft hade stressfraktur så testade de ju stötvåg kan inte det vara nåt? Fast det kanske inte går där din skada sitter? Funkar tillskott? Käka kalcium eller så för att få benet att växa? Önskar jag hade mirakelmedicin. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kompis. :)
      Jag känner mig lite uppgiven och vet inte vart jag ska vända mig. I min journal står det, ingen bentillväxt. Ingen? Hur är det möjligt? Det känns inte ok. Efter 10 veckor...
      Tack för tipset om stötvåg, ska kolla vidare på det.
      Kram

      Radera