Jag skriver...

fredag 6 september 2013

Sliten

Att jag gick helt tom för första gången förra helgen var en ny erfarenhet för mig.
Jag var helt slut och jag måste säga att det var ingen trevlig upplevelse.

Återhämtningen går mycket långsamt den här gången. Jag har under den här veckan sen jag kom hem känt mig helt paj. Det finns ingenting att hämta ur kroppen. Jag lever som i en bubbla och jag orkar inte koncentrera mig på något. Tankarna snurrar bara runt.

Det är tufft att vara på jobbet eftersom det just nu är rätt många bollar i luften där. Huvudvärken dunkar i mitt huvud när jag tar mig hem.

Minsta lilla grej som går emot mig så bränner tårarna i ögonvrån.
Jag är så trött, så trött. Mina ben gör fortfarande lite ont och jag vaknar på nätterna av det. Vaknade en natt av att vaden krampade. Det gjorde så enormt ont!

Jag försöker äta ordentligt och fylla på med ny energi men det känns som om den bara försvinner igen.

Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin känt mig så här efter ett lopp. I helgen ska jag ta en lång sovmorgon och försöka att åter bli människa. Det här är inte kul.

Tror det kallas Post Race depression. Men jag struntar i vad det kallas, jag vill inte vara så här. Må så här.

Hej från Gnäll-Sandra

(Imorgon kanske jag är pigg igen?!)

4 kommentarer:

  1. Hej Gnäll-Sandra ;-)
    Är du piggare nu?
    Släpa dig till ett lopp, det piggar opp.
    Funkade för mig efter IM Kalmar - sprang Bellmanstafetten helgen efter.
    Kram
    Bernt

    SvaraRadera
  2. Inte roligt förstås men försök att ta det lugnt och låt kroppen få återhämta sig ordentligt nu. Mys med familjen och njut av sensommarsolen i helgen. Hoppas att du mår bättre snart men bli inte stressad om det tar lite tid med återhämtningen.

    SvaraRadera
  3. Vila ut genom tunneln, du ser snart ljuset i andra ändan, kanske är det solen redan i morgon. Tungt med en sådan dipp, men det är väl kroppen som säger att nu är den värd en paus. Hitta något positivt i helgen och fokusera på det.

    SvaraRadera
  4. Precis som under själva loppet gäller det att försöka vara bara här och nu. Du VET ju att du har en stark kropp, ta hand om den och ge den tid att läka på alla sätt.

    SvaraRadera