söndag 15 september 2013

Tjurruset 2013

Mest på skoj anmälde jag mig till Tjurruset. Jag har ju sprungit ett sånt lopp tidigare men då i Stockholm.
IF Göta var först med idén för 22 år sedan. Men ändå har jag aldrig varit där varken som deltagare eller publik, trots att det bara ligger en mara hemifrån.

Det är ju bara 2 veckor sen jag sprang 17 mil i Alperna så jag förväntade mig inte så mycket kraft i benen.


Jag tog med mina barn till Karlstad där pappa skulle möta upp som publik, barnvakt och support. Det var meningen att min yngsta son skulle delta i Kalvruset men han ångrade sig precis innan vi skulle åka. Syrrans grabb var ialla fall med och kammade hem segern i sin årsklass. Kul!

Jag knallade iväg till starten i god tid. Satte mig i gräset i lugn och ro och sträckte ut benen. Allt kändes så lugnt.
Ren före
Foto: Privat
I starten fick man själv ställa sig i den startfålla man ville. De var uppdelade efter tid på en slätmil. Jag valde 41-45 minuter. Det visade sig vara ett bra val.

De första 3 startgrupperna startar kl 14.00 och de resterande kl 14.04. Min grupp var den sista av 14.00-startarna.

I startfållan träffade jag Annica precis innan startskottet. Sen sprang vi iväg och jag kommer på mig själv med att tänka lite som i slutet på de långa loppen. Fast nu blir det ju lite annorlunda. Redan vid startskottet är vi liksom nere på ensiffrigt kvar. Kontraster.

Första km'ern går längs en asfaltsväg och jag tänker på att det inte är sån rusning som jag trodde det skulle bli. Jag hänger lätt med i tempot och allt känns bra. Vi viker sen ner i skogen längs en stig. Det blir trängre och det är svårt att springa om nu. Det är bara att lägga in sig i ledet. Det gör inte så mycket. Jag jagar ju ingen höjdartid liksom. Det är ju mest på kul!

Jag hör nästa startskott och förstår att det redan gått 4 minuter. Jag har ingen klocka på mig så jag vet varken hur länge vi sprungit eller hur långt vi kommit.

Vi klättrar över en berghäll och sen nerför. Då kommer helt plötsligt en massa löpare från skogen. Vi har sprungit fel! På nåt sätt har vi sprungit runt och är nu på samma ställe som de som startade 4 minuter efter oss. Många går och jag kommer inte om. Det är det ena geggahålet efter det andra. Jag klaffsar i grå sörja upp till knäna.

Jag kryper på knä genom mossar och klättrar över höbalar. Kryper under byggda hinder. Krälar i leran (och säkert annat smått och gott) i en kohage. Hoppar över bänkar, stockar och utlagda rör.

Jag har skitkul! :)

Jag hör hur andra deltagare pustar och stånkar. Tempot sjunker men jag känner mig skitstark! Springer om där det går och bara njuter och roas av banan. Jag märker inget alls av den slitna känslan efter UTMB.

På slutet ska vi klättra ner i en vattengrav.
Vattengrav  
Sen får alla barn stå med Räddningstjänsten brandslangar och spruta på löparna. Jag hör mina grabbar som hejar på mig och siktar allt vad de kan med vattenstrålen. Va roligt för dom! :)

Runt igen och så ett sista lerhål. Jag håller högerkanten, vilket visade sig klokt. Det är bara midjedjupt där. På vänsterkanten fick man tydligen "simma".

Sist men inte minst ska vi upp i en container med massa barkbitar, klättra över och hoppa ner i en massa jord innan det är dags att passera målportalen.

Jag ler med hela ansiktet. Vilken kul grej!! Jag är lortig så stor jag är men vem bryr sig?!



Sträckan vet jag inte hur lång den blev. Tippar på strax över 11 km. En kompis hade 13,5 km på sin klocka. Han hade också sprungit fel men så långt hann nog inte jag åt fel håll. Tiden blev 1.15 och med det fick jag placering 57.

Jag hade ju skitkul!! Det kanske inte är så jobbigt med millopp som jag trott?! ;)

1 kommentar: