Jag skriver...

söndag 3 juli 2011

51 km långpass och Jordgubbslunk

Jag vaknar med ett ryck! Klockan är ställd på 9.00 och jag förstår knappt att den redan är 9. Jag har sovit för fort! Men det är bara att masa sig upp. Jag har tänkt att dra iväg vid 10 för att hinna stanna och fika på vägen och hinna varva ner lite innan starten på Jordgubbslunken i Rudskoga. Enligt kartan är bilvägen dit 37 km. Jag har tittat lite på en annan väg så jag ska slippa stora 26'an så mycket som möjligt. Det borde landa runt 40 km.

Det kändes supertungt. :( 4 mil ensamlöpning när jag verkligen, verkligen inte känner för det. Jag ville bara sova vidare, bredvid sambon. Men han peppade mig och vi åt frukost tillsammans, han hjälpte mig med det han kunde och rätt som det var, så var jag på väg.

Nya ryggan
Redan efter 2 km fick jag stanna och byta linne mot t-shirt. Nya ryggan var inte skön att använda tillsammans med linne. Skavvarning efter nån km är inte bra. Bara att byta. Löpningen gick ändå väldigt lätt. Km'arna rullade på och tungheten var som bortblåst. Skönt!

Efter ca 11 km hade jag räknat med att komma ut på 26'an och mycket riktigt, efter 10,5 rundade jag ut bland trafiken. Det är trevligt att det finns bilister som tar hänsyn och håller ut när det kommer en tok löpandes längs vägkanten. Dock gör inte alla så.

Efter 26 km kom jag till Nybble. Där stannade jag och köpte kaffe, Cola och en glass. Det blåste lite så jag började frysa och begav mig snabbt därifrån. 14 km kvar enligt kartan i fånen.

När jag svängde av 26'an och in på en mindre väg så kom det tre långa uppförsbackar efter varandra. Jag tog mig lyxen att gå uppför. Det var första gåpausen och klockan visade 33 km. Bra där! Snittfarten låg på 5:48 och sjönk med gångpauserna till 5:55.

Jag såg en stor glassskylt när det var 1 km kvar och stanade där och köpte en glass till. Kvinnan i kiosken frågade mig "Värmer du upp, eller?" Ja, svarade jag. Men jag sa aldrig att klockan visade 39 km uppvärmning. :)

Jag kom fram till startplatsen 1 timme före start. Jag efteranmälde mig, tvättade av mig i ansiktet och på armarna och bytte till en torr tröja. Sen gick jag omkring och pratade med lite folk och försökte att inte stelna till. Benen kändes helt ok och jag var pigg och redo för start.

Tanken med loppet var inte att tävla eller springa fort, bara springa igenom. Jag ställde mig därför nånstans i mitten av startfältet. Stod där och pratade med en kompis när startskottet gick och snabbt fick jag igång klockan och luffsade iväg. Sakte väckte jag benen till liv igen.

Det gick lätt! Snittfarten sjönk och jag passerade löpare hela tiden. Benen bara pinnade på. Jag försökte hålla en jämn fart utan att pressa något. Tänkte att under 1 timme ska jag väl komma i alla fall. 57:04 visade min klocka (5:11-fart) på de 11 km'arna och det räckte till en 13'e plats (av 28 damer). Det känns riktigt bra och jag var i stort sett oberörd efteråt. Mycket bra! Jag känner mig stark! 

3 kommentarer:

  1. Du är super Sandra! Tur för mig att du inte kommer till Vansbro ;-)

    SvaraRadera
  2. Sandra så grymt! :-) Fasiken, får jag hänga med på en sådan runda någon dag?!

    SvaraRadera
  3. Det får du gärna göra Miranda! Jag bara önskar mig sälllskap o att nån vill springa lika långt som jag. Det vore jättetrevligt!

    SvaraRadera