Lata föräldrar ger lata barn, tror jag

Äldste sonen skulle på kalas kl 13 idag. Solen sken från en klarblå himmel och vi cyklade till kalaset med jackan uppknäppt. När vi kommer fram är hela gatan full av bilar. Föräldrar som skjutsar sina barn varenda meter finns det gott om. Av alla barn som var där var det bara vi som kom på cykel. De flesta bor i närområdet, max 2 km därifrån.
Varför tar man bilen en så kort sträcka? Varför lär man inte barnen att vardagsmotion är just vardagsmotion. Ok, om det hade varit spöregn och drivis så är det kanske inte så kul att komma fram som en dränkt katt men nu var det ju underbart väder ute. Inte ens vädret kan man skylla på.

Hur ska det gå för dessa barn senare i livet när de får åka bil vart de än ska? Kommer de själva att börja gå/cykla senare eller kommer de be om skjuts?

Cykeln kostar det inget att parkera. Man kan köra ända fram, man får frisk luft, blodgenomströmning och rosiga kinder. :)

Jag tror att man så tidigt som möjligt ska få in rörelse och motion i barnens liv så det blir en naturlig del av vardagen.
Barnen gör inte som man säger. De gör som man själv gör.

Seg backe - skön backe

Idag var det återigen dags för ett lunchpass. Jörgen ringde på förmiddagen och frågade om jag inte skulle med på ett backpass. -Visst! Sällskap är alltid kul och med handen på hjärtat behöver jag nog lite backar inför Kristins Runde om 3 veckor.
90 sekunder uppför den långa, sega backen gjorde benen härligt trötta. Jogg nerför och sen upp igen. 20 minuter senare joggade vi tillbaka mot jobbet och solen bröt så fint ner genom träden i skogen. Det är så himla fint och härligt att springa i skogen. Vi tog en sväng rakt ut, ingen stig, bara mossa och träd. Fredag, sol, trevligt sällskap och en otroligt vacker natur. Vad mer kan man begära?
Jag känner mig levande, flygande, glad, nöjd och full av endorfiner!

En annan fin dag i skogen vid Lunedet

Tillbaka på hemmaplan igen

Efter 2 fullproppade dagar på Strand Hotel Borgholm på Öland så jag är tillbaka i vardagen igen. Det är hektiskt på jobbet och alla ber om min uppmärksamhet och min hjälp.

Dagarna på Öland bjöd inte på så värst mycket tid för löpning. Eftersom klockan ringde strax efter 4 på tisdagsmorgonen var jag rejält trött på kvällen och då vi hade en timmes fri tid fram till middagen prioriterade jag att sova den stunden. 50 mil i bil tar på kroppen även om man bara sitter still. Jag körde dessutom själv hela vägen. Tänkte ge mig ut på kort tur före frukost på onsdagen men middagen med underhållning var inte slut förrän efter 23 så när klockan ringde 5.20 tittade jag ut genom fönstret på ett blåsigt, regnigt Öland och valde återigen sömn och somnade om en timme. De extra dagarna vila gjorde nog bara gott för kroppen.

Idag tog jag mig ändå ut på en löprunda på lunchrasten trots att jag hade så mycket att göra. Kände att det var nog lika så bra att få något annat att tänka på en stund. Solen sken och det var precis lagom springtemperatur. Jag tog rundan över Stakvägen och Björneborgskorset (enda stället i Sverige som innehåller fem Ö bjÖrnÖbÖrgskÖrsÖ hihi) Och sen gamla vägen tillbaka till jobbet. Det var himla skönt idag och det gick lättare o lättare och fortare o fortare. Det blev dryga 18 km med ett snittempo på 5.05

Eftermiddagen kändes mycket lättare att jobba, trots stressen.
Löpning är världens bästa medicin!

Kalas igen med bubblande lycka.

Igår fyllde vårt bonusbarn 8 år. En liten kille som bor hos varannan helg och som nu också ska komma 4 veckor på raken i juni.
Tänk att man ge ett barn så mycket. Bara ett hem med rutiner och kärlek. Men för honom är det inte bara. Hans liv har inte börjat så himla bra. Hans föräldrar har inte varit bra föräldrar. Han har varit med om saker som inte barn ska behöva gå igenom.
Det är härligt att se honom öppna paket efter paket och det bubblar i hans ögon av lycka.
Det är otäcka är när man tänker på hur många barn som far illa. Usch! Jag skulle vilja hjälp dom allihop! Mina små älsklingar var med på kalaset och nu är de hos sin pappa igen eftersom jag åker mot Borgholm redan kl. 5 imorgon bitti. Så jag borde gå och lägga mig nu.

Efter kalaset drog jag ut på en kortis på dryga 9 km. Det gick så himla lätt. Trots nästan 4 mil igår och det är femte dagen i rad med löpning. En burgare på Mc Donalds och prinsesstårta är tydligen en bra uppladdning för ett snabbpass. :)

Go natt! :)


Mina godingar i augusti förra året

Lycklig!

Idag tänkte jag få till ett långpass på runt 50 km. Klurade och klurade hur jag skulle springa för att få ihop det. Men kom till slut på en väg som skulle vara tänkbar. Det blåste kallt när jag drog iväg och var molnigt. Sen kom solen och stekte varmt på den långärmade svarta tröjan jag hade på mig. Sen kom regnet, först skvätte det bara men sen kom det spöregn. Faktiskt ganska skönt. Efter ytterligare en tid så kom solen igen och det blev jättevarmt. När jag var nästan framme där jag skulle sväng iväg mot skogen igen var mitt vatten slut och stora svarta åskmoln tornade upp sig. Så jag valde att springa hem. Turen blev ändå lite längre än 39 km så jag är nöjd. Sprang sakta och kände mig hela tiden stark. Det trista är att springa ensam på sånna pass. I julklapp önskar jag mig härmed en ultraspringkompis som bor nära mig.

Veckan har varit bra med endast en vilodag. Jag har sprungit nästan 11 mil och cyklat ett pass. Kommande vecka ska jag till Öland med jobbet tisdag till onsdag så vi får se om det erbjuds någon tid för löpning. Jag packar med skorna ifall att.

Naturen är så vacker just nu. Det doftar underbart och alla träd är så där lysande gröna. Jag njuuuuter av livet och allt flyter på så himla bra just nu.

Jag är lycklig!

Högt betyg för min nya löparkjol

Åskan dundrade när jag cyklade hem från jobbet. En arbetskamrat har höns hemma så jag brukar köpa finägg av honom. Idag var det leverans så det blev en äggmacka i väntan på att åskan skulle ge med sig.

När vi beställde grejer från Activ Instinct i våras så köpte jag mig kjol. Idag var den stora dagen då den skulle testas. Den har innerbyxor så inte låren skaver och är av tunt, lätt tyg. Den var kanonbra att springa i och kommer bli en klar favorit. Jag tycker dessutom att den är snygg.
Jag blev avsläppt vid motionsspåren vid Lisas Höjd och sprang upp, upp, upp till Hultet. Där tog jag femman, sen milen, sen femman igen innan jag sprang hem. Knappt 27 km blev det varav 24 var i den kuperade terrängen. Jag tog det lugnt och njöt av att känna mig stark.

Just nu sitter jag och funderar på vart jag ska springa imorgon. :-) Men jag ska nog gå och lägga mig. Sambon har beredskap och fick dra iväg på jobb nu så det är lite ensamt här.
Go natt!

värmlandsserien del 2

Igår avgjordes den andra deltävlingen av Värmlandsserien i mtb i filipstad. Jag åkte dit, blev serverad med mat och kaffe hos pappa och Ingalill innan start. Lyxigt att bara sätta sig till dukat bord. Det var varmt och skönt ute, rena sommaren.
Jag kom dit och anmälde mig i "damer motion". Vi skulle köra 2 varv på den 3,6 km långa banan. Vis av förra omgångens åkande, då jag ville köra mer när jag kom i mål, berättade jag detta för killen i anmälningen. Seniorklassen för damer skulle köra 4 varv. Eftersom jag var enda startande dam så lovande han mig att få byta klass efter 2 varv om jag ville det.

Banan var mycket omväxlande och bitvis stenig och rotig. Åh va kul det var! Solen sken och det var så skönt ute! Jag njööööt! Efter 2 varv ropar killen åt mig. 2 varv till då! Ok, svarade jag, jag kör väl då. Det var ju ändå så kul. Det varvet gjorde jag en rejäl vurpa och landade på höften. Aj, aj. Det gjorde ont. Så när jag kom in för varvning var jag osäker på om jag skulle ta sista varvet eller ej. Men killen sa, Sista varvet nu. Nja, svarade jag. Jo! Kom igen nu! Snälla! Och jag föll för grupptrycket och tog sista varvet också. Mina ben var helt slut. Oj, va trött jag var i benen. Men det är skönt och vara trött i benen. :-)

Idag tror jag att jag hoppar över träningen. Känner mig så himla trött. Det blev sent innan jag kom hem och jag har jobbat ute hela dagen. Ska nog bara mysa idag tror jag.

100 mil

Så där ja, med dagens pass så sprängde jag 100 mils-vallen för året. Känns himla bra. :)

Imorgon blir det nog Värmlandsserien i mtb i Filipstad. Ska bli jättekul!

Långt springande hästar och människor

I morse gick de tappra kämparna på VM i 24-timmars i mål. Bästa dam, Anne Cecile Fontaine, sprang nära på 24 mil under de 24 timmarna. Otroligt imponerande att hålla 6-min tempo i ett helt dygn. Jag är imponerad! Svenskarna gjorde bra ifrån sig men alla utom Aurore har gjort bättre resultat på 24H. Det återstår att se vilka förutsättningar det var. Grymt bra kämpat i alla fall.
6 norskar sprängde 200 km-vallen. Stort Grattis till Norge.

Imorgon är det dags för SM i Distansritt. Värmlands Distansryttare är arrangörer och som vanligt har de gjort ett fint och genomtänkt arrangemang. 16 mil ska ridas i seniorklassen medan juniorerna ska rida 12 mil. Det kommer bli en fin dag men många fina hästar och jag kommer ha svår abstinens imorgon och sakna tävlandet och hästarna. Jag vet att det blir så, för så är det varje gång jag är med på tävlingar igen.

Frida Söderström på "min gamla" Ohio. Emma Söderström äger och tävlar honom numera.

Jag ska alltså vara funktionär hela dagen och sen ska den avslutas med grillkväll hos Simon och Sara. Ingen tid för löpning imorgon alltså, men jag tog en tur på dryga 25 km i duggreget ikväll istället. Jag är nog inne i en bra fas just nu för det går himla lätt och det är svårt att sluta att springa när jag väl kommit ut.

Snygga hjul!

Idag tog jag bilen till jobbet. När jag skulle hämta sonen på skolan står där 2 killar i 10-års åldern. De ropar; Du! Snygga hjul! -Jag vet svarar jag. :D

När jag sen kommer in på fritids säger en pappa (som är bror till min systers ex)
-Du måste ju ha stans fulaste bil!
-Va! svarar jag, Så säger man väl inte.
Han gillade inte mina fälgar...
Tänk att smaken är så olika.
Jag tycker dom är skitsnygga!

Dagens löppasss avverkades på lunchrasten i strålande sol. Det är så lätt att fastna i den lugna sköna långpassfarten. Så idag tänkte jag att nu ska jag prova att dra på lite. Det blev dryga 14 km i 4:54-tempo. Inte så jobbigt. Bara fantastiskt skönt.

Firande = ätande

Imorgon fyller min pappa år och givetvis ska det firas med barn och barnbarn.

En sak jag funderat över är varför det ska ätas så fort något ska firas? Vart kommer den traditionen ifrån och varför?

Om någon fyller år eller det går bra i en tävling eller något på jobbet, ja då ska det ätas. Om solen skiner, då ska det ätas, grillat o glass. Har man inte sett en kompis eller släkting på länge då ska man träffas och det ätas något. Varför kan man inte göra något annat? Varför måste man stoppa något i munnen för att umgås? Jag bara undrar...

Mat är väl ett sätt att umgås men vart kommer seden ifrån?

34 km sol

Idag bestämde jag mig för att inte gå ett enda steg på min löprunda. Solen sken och allt kändes så där himla bra. En trevlig tjejfest igår och en lång mysig sovmorgon visade sig vara en perfekt uppladdning för ett långpass. Tiden har inte räckt till för träning varken fredag eller lördag så idag skulle jag äntligen få komma ut och rasta benen lite.

Jag tog dagens första löpsteg utanför porten och det var också där jag stannade av och gick efter 34 km. Det gick så lätt idag och det var så skönt. Jag känner ingenting av passet nu men ska ändå vila imorgon. Då kommer mina små älsklingar hem till mig igen. <3

Dyngkåt och hur helig som helst!

Äntligen var det dags att se Mia Skäringer framföra den omtalade och uppskattade föreställningen. Fredagens After Work med jobbet gjorde mig seg på lördag morgon men det var bara att pallra sig upp och åka, för på biljetten stod det att det började 12.30

Vi åkte iväg hemifrån strax efter halv tolv för att vara i god tid, och det var vi sannerligen. När vi kommit in och tagit oss platser hör vi de som sitter bakom som ringer hem o säger att showen inte börjar förrän 14. Men! 12.30 gällde alltså de som bokat mat i samband med showen, så de skulle hinna äta. Det visade sig sen att det inte började förrän 14.30 Alltså nära på 2,5 timmes väntan. Men den som väntar på nåt gott...

Mia framförde en fantastiskt bra och tänkvärd enmansshow. Skrattet fastnade i halsen många gånger då det är hennes eget liv hon beskriver. En tragisk historia. Samtidigt gör hon det på ett så bra sätt och igenkänningsfaktorn är hög många gånger. Särskilt delen om första grviditeten. :D

Det var en jättebra och tänkvärd show med en röd tråd som hon knöt ihop på slutet och som framförde ett budskap. Man duger som man är!

Recept på en lyckad vardag.

Lite solsken.
En bunt trevliga arbetskamrater
Några utejobb.
1 par nya springskor.
en stor portion vacker natur.
en löptur
en gosig sambo

Blanda med omsorg en del av solskenet, utejobb och trevliga arbetskamrater.
Ta sedan resten av solskenet och strö det över en vacker natur.
Mixa samman en löptur i med de nya springskorna och avsluta det hela med trevlig stund med en go sambo.

Idag har jag alltså gjort första passet i mina nya läckra orangea Saucony Triumph. Funkar kanon!

Cykel är också kul!

Igår tänkte jag göra något annat än att springa och hittade ett gammalt mail från Mathias att det var Värmlandsserien i mountinbike vid Björkvallen. Jag hade ingen aning om vad det innebar eller hur man gjorde, men beslutade mig för att åka dit. Det var massor av folk och fina cyklar där. Jag anmälde mig och inväntade start.
Banan var mycket kuperad och jag provcyklade den lite. Slingan vi skulle köra var ca 2 km och vi skulle köra den 3,5 varv. Det kändes lagomt eftersom den var så tuff.

Starten gick och jag la mig ganska långt bak men kom ganska snart ikapp ett par cyklister som jag fick köra om. Åh, va det var roligt! Jag är en fegis när det gäller mtb men allteftersom tiden gick så körde jag på fortare och fortare. När sen sista varvet var avklarat var jag nästan lite besviken och ville köra mer. Men jag rullade nerför Kurlandabacken och hem.

Jag måste börja köra mer mtb. Det är ju så himla kul! Det syns på bilden här ovanför. ;) Nästa deltävling är i Filipstad om 2 veckor och jag överväger starkt att åka dit.

Idag började jag dagen med 45 spinning på Galaxen. Gött att komma igång på morgonen och man känner sig fräsch när man kommer nytränad och nyduschad till jobbet. Solen skiner ute på dagarna och jag är lycklig!

Solen skiner, himlen är blå. Vad det är skönt att leva då!

Så sjöng jag på skolavslutningen i skolan. Den påminner om frihetskänslan när man hade ett helt långt sommarlov framför sig. Nästan samma frihetskänsla är det när man luffsar fram i skogen och solen bryter igenom träden. Eller med vacker utsikt, bara någon meter bredvid vattnet. Vilken förmån det är att man bara kan springa ut i en sån vacker natur som vi har.

Undrar om mina barnbarns barn kommer att ha samma möjlighet?

Vila

Jag har sålt min landsvägscykeln nu. Det har ringt hela morgonen så jag börjar fundera på om jag satte för lågt pris. Det är med en tår i ögat som jag såg den lastas här ute, men det är löpningen som mitt hjärta klappar hårdast för så därför ger jag någon annan möjligheten att njuta av min Merida.

Med 70 mils löpning på två månader blir man trött. Den här veckan har verkligen varit en återhämtningsvecka. Jag har ätit, vilat och njutit av barnens närvaro. I morgon ska jag dock få med mig Jörgen på ett terrängpass på 26 km. Det ska bli gött att få lite blodgenomströmning i kroppen igen. Att springa på stigar i skogen ger en sån frihetskänsla. Man andas in den friska, syrerika luften i lungorna och svävar fram över stock och sten. Jag ser fram emot morgondagen och har beställt soligt väder.