Jag skriver...

söndag 9 maj 2010

Dyngkåt och hur helig som helst!

Äntligen var det dags att se Mia Skäringer framföra den omtalade och uppskattade föreställningen. Fredagens After Work med jobbet gjorde mig seg på lördag morgon men det var bara att pallra sig upp och åka, för på biljetten stod det att det började 12.30

Vi åkte iväg hemifrån strax efter halv tolv för att vara i god tid, och det var vi sannerligen. När vi kommit in och tagit oss platser hör vi de som sitter bakom som ringer hem o säger att showen inte börjar förrän 14. Men! 12.30 gällde alltså de som bokat mat i samband med showen, så de skulle hinna äta. Det visade sig sen att det inte började förrän 14.30 Alltså nära på 2,5 timmes väntan. Men den som väntar på nåt gott...

Mia framförde en fantastiskt bra och tänkvärd enmansshow. Skrattet fastnade i halsen många gånger då det är hennes eget liv hon beskriver. En tragisk historia. Samtidigt gör hon det på ett så bra sätt och igenkänningsfaktorn är hög många gånger. Särskilt delen om första grviditeten. :D

Det var en jättebra och tänkvärd show med en röd tråd som hon knöt ihop på slutet och som framförde ett budskap. Man duger som man är!

3 kommentarer:

  1. Åh, Mia Skäringer är en stor favorit här med. Värt att kolla speldatum för showen inser jag! (Och kolla tiden extra noga ;))

    SvaraRadera
  2. Ja det var verkligen en jättebra föreställning. Se den om du får möjlighet!

    SvaraRadera
  3. Kul att du bloggar på. Intressant att se din utveckling;) Mia Skäringer är magiskt. Roligt att du fått spons, blir avis.;)

    SvaraRadera