Det sa klick!!

Jag har ju misstänkt en tid att mitt onda ben/höft är en nerv som ligger lite knasigt, eftersom det onda liksom flyttar på sig. Det hugger till ibland och sen släpper det. Ibland gör det ont här och ibland gör det ont där.
Jag har inte sprungit på en vecka nu och det har inte blivit ett dugg bättre, snarare tvärtom.

När jag suttit still en liten stund och ska gå iväg är det första steget oerhört smärtsamt, som om benet inte vill bära mig. :( 

Nästan med panik i rösten ringde jag Peppe på CAM, där jag varit förut. Jag har stort förtroende för Peppe och han har stooora kunskaper. Snabbt fixade de en tid till mig. #evigt tacksam

När jag kom in genom dörren möts jag av ett leende och Åh här kommer en superstjärna! Haha, Jag känner mig mer som ett stjärnfall, just nu.
Jag kommer in och får ligga på en brits med värme på ryggen.
Sen kommer han, Peppe the King! :)

Jag berättar vart det gör ont och försöker förklara.
Han tittar och känner på nacken, allt är bra.
Han tittar och känner på ryggraden, allt är bra och ser rakt ut, säger han.
Men så kommer han till ländryggen och höften. Där är nåt inte som det ska.

Han drar och jag trycker emot. Klick! Jag hör ljudet och känner hur det knäpper till. Jag har då legat still i kanske en kvart. Jag ställer mig upp och ska gå iväg, förväntar mig den huggande smärta som jag haft ett tag nu. Och det känns ingenting!
Va?! Trolleri nästan! Det känns helt ok...

Jag får några nålar i mig också och får ligga där och vila en stund.

Jag får förklarat att jag kan ha smärtan kvar en stund eftersom det är irriterat på insidan då det legat fel ett tag.
När jag åker hem kan jag lyfta in benet i bilen med egen kraft, tidigare har jag hjälpt till med armarna.

Nu vet jag inte om jag ska våga hoppas på att det kommer bli helt bra.
Men jag tänker åka och jag tänker starta. Det får bli som det blir. Det är ju ytterligare några dagar kvar att rehabilitera mig på.