torsdag 2 februari 2012

Lär känna mig del 3

Mitt jobb
Ibland får jag frågan om hur jag lång lunch jag har som hinner springa så pass långt eller hur jag får ihop vardagen. En av anledningarna är att jag använder min flextid. Här kommer lite om hur min vardag ser ut på jobbet. :)

När jag tog studenten 1996 från handel- och kontorsprogrammet hade jag inget jobb att gå till. Jag var arbetslös hela sommaren och min kompis Linda också. Vi bodde båda hemma och hade fina dagar på stranden och njöt av sommaren istället för att jobba.

Sen kom hösten och jag fick en ungdomspraktikplats på Filipstad Energinät. Där knappade jag in värden i deras kundsystem och lärde mig detsamma. Det fanns ett samarbete mellan några Värmländska elbolag så när en tjej i Kristinehamn blev sjuk efterfrågade de vikarier på de andra bolagen. Jag fick åka på intervju eftersom jag var "lös" och kunde kundsystemet.

Den 15 november 1996 började jag min anställning på Kristinehamns Elnät AB och har sen dess varit kvar.
Jag har under åren haft varierande arbetsuppgifter. Allt från ekonomi, elleverantörsbyten och inkasso. Just nu jobbar jag med att digitalisera elnätet. Jag ritar i ett cad-program hur elnätet ser ut och försöker avbilda verkligheten. Jag dokumenterar också hur det ser ut inne i kabelskåp och nätstationer.

När elnätet byggs om, tex när man gräver ner en kabel istället för att den går i luften på stolpar så ska dessa förändringar mätas in. Detsamma gäller när man gräver ner ny fjärrvärmekulvert. Då åker jag ut med min GPS och dokumenterar på plats de förändringar som skett och fixar sen till så kartan blir uppdaterad inne på kontoret. Jag jobbar alltså både inne och ute vilket passar mig utmärkt.


Jag kan för det mesta anpassa min arbetssituation så jag kan ta långlunch och flexa ut och springa nån gång i veckan. Jag har kommit överens med arbetsgivaren om detta och tycker att jag har det otroligt bra.

Flextid är verkligen guld värt för att få ihop livet som mamma, sambo och heltidsarbetande ultralöpare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar