Treminuters

Onsdag och intervaller igen. Det börjar bli en trevlig vana. Riktigt bra pass faktiskt. Och det är inte ens tråkigt. Inte när man är tillsammans med alla andra och sporras.

Idag var det treminutersintervaller med Håkan och Multisportklubben. Vi sprang och värmde upp först i 20 minuter innan det var dags. 1,5 minut åt ena hållet och sen 1,5 minut tillbaka till start igen. 90 sekunder vila och sen på'et igen.
Alla kan vara med oavsett nivå. Mycket bra.

Jag lyckades stänga av klockan första intervallen istället för att rycka "Lap". Sen fick jag starta om.

Det blev 5 intervaller loggade, av 6.
Första intervallen gick nog i 4-fart. Den blev ju som sagt inte loggad.
Andra hamnade på 4.03-fart
Tredje på 4.01-fart
Fjärde på 3.59-fart
Femte på 4.01-fart
Sjätte och sista på 4.07-fart

Känner mig riktigt nöjd med tanke på helgens 10 mil i benen. En grej som jag kom att tänka på var att det går liksom lite lätt den första biten, säkert helt naturligt. Sen blir det tyngre. Men sen händer nåt intressant. Efter ca 2 minuter kommer jag liksom in i en andra andning och jag får extra krafter. Kan det vara att jag ser slutet? Att jag "kommer igång"? Eller så är det bara en känsla och inte alls så rent fysiskt. Häftig känsla i alla fall.