I månens sken

Jag längtade verkligen efter att få springa. Jag såg fram emot en tur och hoppades att månen skulle va lika fin som igår kväll. Det var den.

Jag tänkte ta mig en lugn skön tur på ca en mil. Springa ut längs grusvägen, kolla till Picasso och sen skärgården hem. Bara en dryg mil. Jag skulle sitta på utbildning hela dagen.
När jag kom utanför gatlyktans sken testade jag att slå av pannlampan. Ett magiskt svagt ljus kastade skuggor över vägen. Månen!

Jag sprang på, utan att tända pannlampan. Lät månen lysa upp min tillvaro. Jättehäftigt!
Synd att det inte går att fånga på bild, eller kanske tur. Då måste det upplevas på riktigt och det är bra mycket bättre än att se en fin bild. :)

Vänern låg stilla och månen speglades i vattnet.

Nu blir det strax lite intervaller med Multisportklubben. :)