Jag nynnar på Ted Gärdestads låt när jag springer för att möta Ulrica. Klockan är inte ens halv sex på morgonen. Det finns inte ett moln på himlen och det är så gott som vindstilla. De flesta sover.
Benen känns lite sega och stumma, men ändå är jag glad och nöjd. Det ger sig nog snart. Vi möts och bestämmer riktning och springer iväg. Morgonfarten brukar va låg men vi pinnar på rätt bra och babblar hela tiden. :)
När jag landar hemma igen har jag nästan 20 km på klockan och går in och väcker mina goa barn. Tillsammans äter vi frukost i lugn och ro och cyklar sen till skolan och jag vidare till jobbet.
Vilken härlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar