Jag ska springa jättelångt!

Nu har jag bestämt mig. Nästa helg åker jag till Norrtälje och springer Jättelångt. Själva namnet vilseleder lite för så jättelångt är det inte. Bara runt 68 km. Men det ska vara ett mycket trevligt arrangemang och en fin bana så jag ser fram emot dagen. Det var längesen jag sprang lite längre nu och jag längtar helt makalöst efter "utmattnings-endorfinerna". Jag får dessutom sällskap av Tobias, så jag slipper åka ensam för en gång skull. Mycket trevligt!

Mor

Moder, även mor eller mamma, är den kvinnliga föräldern  till ett barn. Den manliga motsvarigheten till mor är far.

Modersbegreppet används även ofta bildligt om något som är upphov till något annat, exempelvis ett moderbolag. Det kan också syfta på en central och viktig beståndsdel, exempelvis moderkortet i en dator eller moderskeppet i en (rymd)flotta. Modersbegreppet används även för att personifiera geografiska områden, exempelvis Moder jord och Moder Svea (Sverige).

Detta är Wikipedias beskrivning för en Mor.
Idag är det alla mödrars och mammors dag. Jag är en mamma och jag har tillbringat hela dagen tillsammans med mina goa barn och min mamma.

Mina älskade barn! Foto: privat

Dagen började med en lång sovmorgon med efterföljande lyxfrukost. Äggröra, fattiga riddare och lite annat gott prydde vårt frukostbord. Sen har jag blivit bjuden på god mat och fika och jag har slappat hela dagen.

På schemat för idag stod det 10 km distanslöpning. Något jag planerade att göra på förmiddagen idag. Men både igår och idag har jag känt mig lite småhängig och snoret rinner och halsen känns lite rosslig. Så för att ta det säkra före det osäkra, hoppade jag över löpningen idag. 1 mil hit eller dit gör varken till eller från i det stora hela. Igår var det schemalagd vila. Två vilodagar denna vecka. En hel helg av vila. Det var längesen, men samtidigt väldigt skönt. Snart en ny vecka med nya, roliga km'ar.

Inte ett år till!

2008 och 2009 deltog jag i folkfesten Stockholm Marathon! Ett fantastiskt roligt lopp. Förra året satt jag avundssjukt och kollade resultat hemifrån. Detsamma gjorde jag i år. Jag vill också vara med! Jag läser om ny PB'n, underbara upplevelser, kompisar och gemenskap. Nästa år ska jag inte stå utanför. Nästa år ska jag vara med igen! Så det så!

Jag känner att jag är i god form just nu. Jag skulle vilja prova just en stadsmara för att se hur jag ligger till. 3.40 i Rom, helt avslappnat och utan att försöka, med en första mil på 55 minuter. Vad skulle det räcka till om jag försökte? Jag är nyfiken. Jag vill veta. Men jag får nog vänta. Just nu ligger fokus på backträning och klädval inför UTMB.

Andra funderingar är också om jag ska springa Jättelångt eller inte...

UTMB-skor

Bild från gerisale.se

Länge har jag funderat och tänkt på skovalet inför UTMB. Nu börjar det dra ihop sig för att bestämma sig så jag kan börja springa in skorna och upptäcka skav eller andra grejer som kan ställa till det. Saucony är ju märket på de flesta av mina löparskor. De fungerar ihop med mina fötter men jag saknar en riktig trailsko. Deras Xodus har jag sprungit i hela vintern och det har funkat kanonbra, men den känns inte aktuell till UTMB.

I vintras fick jag förmånen att prova Salomon XT-wings S-lab. Jag gjorde nåt enstaka pass i dom och sen fortsatte jag i mina Xodus. I fredags plockade jag fram mina Salomon och drog iväg ut i skogen. Fantastiskt sköna! Innersulan sluter om hälen så de skavsår och blåsor jag tidigare fått på bakfoten inte alls uppkommer.

Bild från salomon.com

Blåsor framme på tårna och vid hallux valgus kommer att utvärderas senare, vid mycket längre pass.
Skon är lätt och smidig, men har ändå en skön dämpning på de hårdare markpartier jag har testat den.
Fästet på blöta stenhällar har jag dock inte testat så mycket än men det kommer. Jag lovar! :)
Själva skon sitter tight och skönt runt foten och trots att jag inte har använt några damasker så kommer det inte in något barr/sten eller annan skog i skorna.

Jag ska använda dessa skor så mycket som möjligt nu så jag riktigt känner in dom och så att vi lär känna varandra.

Hard core

Magen och ryggen, kärnan, behöver tränas. Jag är inte den som är jättebra på det. Aj, aj. Inte bra. Nu har jag dock hittat ett pass på gymmet på torsdagarna med just 45 minuters core-träning. I grupp och med en bestämd tid så blir det av. Passet är dessutom på lunchtid så om jobbet tillåter så är det bara att ta sig dit.

Det är verkligen döden för min mage. Helt slut och skakig. Skönt! Jättenyttigt och superbra!


Jag borde få till fler styrketräningspass i veckan, men det är ju så förbaskat tråkigt. Bättring på g!

Underskatta inte vardagsmotion!

Det gäller att inte underskatta rörelse i vardagen. Extra viktigt är det att införa det i barnens liv. Bilen behöver inte användas i en liten stad. Rörelse är inte farligt och kroppen mår bäst av att röra sig. Och skulle det regna så tänk, det är bara vatten! :)

Idag fixade jag dagens träning redan i morse. Knappt 10 km inkl uppjogg och nervarvning. Uppför och nerför en backe, flera gånger. Jag gillar backpassen. Man får slita uppför och vila nerför. Det är inte så illa. Tiden rusar förbi och det blir ett bra pass på kort tid. Kom hem vid 6.30 och hoppade in i duschen.
Klockan 7 satt jag på cykeln. Först går det uppför i 2 km till skolan. Barnen parkerar sina cyklar och jag cyklar nerför igen och de resterande 3 km'arna till jobbet.

Lunchen spenderades på stan tillsammans med syrran och givetvis tog jag cykeln dit, 2x2,5 km. Efter jobbet var det dags att hämta ett barn på fritids och ett annat hos en kompis. Tillbaka uppför backarna och det genererar fler cykelkm'ar.

Totalt blir det alltså ca 15 km transportcykling en dag som denna. Motion och rörelse som jag får helt gratis. Det gäller att inte underskatta vardagsmotionen. Den ger blodgenomströmning och frisk luft.

103 km check!

100k-utmaningen är över för den här gången. I vintras körde jag 10x10 km. Den här gången 20x5. Målet var minst 100 km på 5 dagar. Nu är det gjort!

Underbara Hultet Foto: privat

Fysiskt är det ingen större utmaning. 20 km är inte så långt och kan springas flera dagar på rad. Utmaningen ligger i att få ihop vardagen så jag får möjlighet att springa 20 km varje dag. Det var enklare med 10 km per dag. Passen tar inte lika lång tid och det gör det hela lättare.

Tillbakablick
Första dagen kändes de 2 milen ganska långa. Det gick lite tungt och jag var glad att de var gjorda på kvällen.
Andra dagen sprang jag lite fortare, helt utan att det var medvetet. Nu kändes sträckan inte lika lång som dagen innan. Det sa bara svisch o så var det över.
Tredje dagen fick jag sällskap av Annica och tiden bara försvann och det var som en enda långa fikapratstund. Mysigt!
Fjärde dagen blev ett morgonpass utan frukost. Det gjorde att jag låg på energiunderskott hela förmiddagen. Det gjorde mig trött och lite slö.
Idag sprang jag snabbast av alla dagar. Utan att ha planerat det. Det bara rullade på, trots den hårda vinden.

Lite skumt att den snabbaste tiden var sista dagen. Trots att jag bara sprang i sköntempo. Men jag har märkt att det känns lättare med löpning varje dag än med vilodagar mellan. det känns som om jag ändå är "igång" liksom. När jag har vilat ett par dagar så känns det lite tyngre att komma igång.


Summa summarum så tycker jag det är en bra och kul träning. Kroppen har svarat bra på träningen och den högre farten sista dagen tyder på att jag inte är så sliten av dessa pass. Finemang!


Om det blir en repris på detta? Självklart!

Härlig morgon!

Igår kväll piskade regnet mot rutan när jag la igen min pepparkornsögon. Klockan skulle ringa 5.20 för ett morgonpass. Jag hade ännu inte bestämt om jag skulle göra båda milen på morgonen eller dela upp dom. Nu föll det sig som så, att jag körde på allt, i ett svep. Regnet hade upphört under natten och solen tittade fram bakom molnen. Fåglarna sjöng och jag luffsade iväg mot skogen strax efter halv sex.
Jag sprang i ett lugnt tempo och väckte långsamt kroppen i skogens syrerika luft. Stigarna var mjuka och doften av regn höll sig kvar. Det var en ljuvlig morgon. Benen rullade på och km lades till km.

Foto: Annica Arvidsson

Jag landade hemma lite före halv åtta, 20 km rikare och jag kunde ägna lunchrasten åt kortspel med mina arbetskamrater och kvällen tillsammans med mina goa barn. Det var skönt att ha milen gjorda.

Nu återstår bara en dag av min lilla utmaning. Sen går jag på coachens schema igen.

Tre av fem

Tredje dagen på 20-km-utmaningen. Jag fick sällskap av Annica och fick en mycket trevlig tur med mycket prat. Imorgon blir 20 km'aren uppdelad på två för att hinna med. Det blir en mil före jobbet och sen har jag två alternativ. Sista milen på lunchrasten eller på kvällen när yngsta killen tränar fotboll. Det lutar nog mest åt lunchpass. Det är skönt att ha träningen avklarad när barnen kommer hem.

Jag har förlängt mitt samarbete med min coach också. I tre månader till ska vi kämpa tillsammans mot alla backar, eller i alla backar. :) Jag behöver någon som styr upp min träning så den blir mer inriktad på mitt stora mål, UTMB. Nu ska vi gå in i en tuffare fas med fler km'ar och hårdare pass. Jag ser fram emot vårt samarbete och en tuff och träningsrik sommar.

Andra dagen!

Dagens tvåmilare är avklarad i ett mycket blåsigt väder. Hann se 2 ormar, en levande och en död. 3 dagar kvar.

Jag har testat skor också, mer om det i ett eget inlägg, men jag tror jag har hittat ett par som ska bli bra på UTMB. :) Jätteglad för det!

Första 20!

Första dagen avklarad i 100k-utmaningen. 21,8 km blev dagens insats. Jag tog mig hemifrån, till Hultet och milspåret där. Sen fortsatte jag till stugan där sambon väntade med mat. Mumsigt!

Det blir ett kort inlägg från telefonen med en dålig mottagning. Håll till godo! :)

Hur har det gått för er andra?

Tvåsiffrigt

Oooops! Det är mindre än 100 dagar kvar till UTMB. Jag måste börja leta skor! Vilka skor ska jag springa i? Vilka skor är bäst att springa i?

Det går fort nu, när vi redan är nere på tvåsiffrigt.

Oj oj oj!

Den 20'e maj!

I morgon är det den 20 maj, dvs 20/5. Då startar min utmaning att springa 20 km per dag i fem dagar. Jag hoppas att jag kan få till mina pass, även om det vissa dagar blir dubbla pass. På måndag blir det en morgonjoggmil och lunchmil tex.

Man kan ju också se 20/5 som 20 delat med 5. Det blir 4 km. Alla kan alltså vara med!
Cykla, spring, promenera eller spinn.
Gör som du vill! Gör vad du vill. Men håll igång i 5 dagar i sträck!


Utmana dig själv! Du är stark! Du klarar det! Häng på!

Blixtar och dunder!

Väderprognosen för idag visade sol, moln och lite regn, 0,1 mm. Hallå! 0,1 mm. Det blir man ju inte ens fuktig i håret av. ;) Men eftersom det såg mörkt ut på himlen när jag cyklade från jobbet misstänkte jag att meterologerna nog har fel. Regndropparna började falla halvvägs hem och regnet ökade i styrka. Men va tusan! Det är ju bara vatten.

Jag klädde om och satte mig i bilen på väg till motionsspåret. Vägen var helt vattenfylld och regndropparna stora som tennisbollar. Vindrutetorkarna gick på max. Men jag är envis. Jag ger inte upp! 

När jag parkerade på Hultet öste regnet ner men jag klev ut och sprang iväg. Jag hann inte långt förrän solen började titta fram och jag kände hur värmen spred sig i min kropp. Skogen doftade så härligt och jag tassade fram i precis lagomt tempo.

Så här trevligt hade jag innan åskan kom. Foto: privat

Men solen försvann. Mörka moln börja torna upp och jag hörde hur det mullrade. Aj aj aj! Åska är inte kul! När jag hade 5 km kvar dundrade det rejält och jag började räkna sekunderna mellan blixt och dunder. Jag hann till en och två. Inte alls kul. Jag började känna mig rädd. :(

3 km kvar och nu blixtrar det och dundrar på samma gång. Jag ökar farten. Jag vill hem. Jag vill till bilen. Usch! Nu är det läskigt.

Sista smällen hör jag när det är 1 km kvar. Det är nerför nu och jag springer så fort jag kan. Regnet öser ner och jag är dyngblöt och rädd. Jag kommer fram till bilen och sätter mig in. Drar en djup suck av lättnad.

Åskan har nu dragit iväg och jag hör inga mer smällar. Jag vet inte om jag var rädd i onödan eller om det är risk för att bli träffad av blixten eller ett fallande träd. Jag tyckte i alla fall att det var läskigt.

Anmälan klar!

Nu är den komplett! Anmälan till UTMB! :) :)

De fann den!

Nu har jag haft min lilla löpgrupp i lite drygt en månad. Det har varierat mellan 4 och 8 deltagare. Vi brukar avverka runt 6 km på 47-60 minuter. Lite beroende på hur länge vi stannar till för lite andra övningar.

Idag körde jag "Bli kompis med backen!" Vi sprang några extra gånger i en backe och jag gav dom lite tips på hur det bäst skulle ta sig uppför.

Nu har jag stött på lite hinder eftersom lillgrabben har fotbollsträning på måndagar samma tid. Det betyder att varannan vecka är min lilla löpgrupp numera inställd. Jag meddelade detta till mina goa löptjejer idag. Men nu ska ni få höra!

De beslutade då att springa själva nästa måndag! De lyckades! De fann löpglädjen! De vill och de kan! Fantastiskt roligt!

Mitt mål med denna typ av löpgrupp var ju att få fler att njuta av löpningen och själva ta sig iväg. Jag lyckades! Kul! :) :)

Vilken vecka!

Ont om tid, har det varit gott om, den här veckan. Det har varit ett evigt pusslande för att alla aktiviteter, träningspass, läxor och kompisar ska gå ihop. Men jag fixade det och nu är alla glada och nöjda. Tyvärr har det inte blivit så många blogginlägg men ibland måste man prioritera bort något.

Idag stod det fartlek på mitt schema. Barnen var hos kompisar så jag passade på att dra till skogs. Jag sprang iväg med lätta steg i solsken och fågelkvitter. Det första varvet (6 km-slinga) sken solen på mig och det andra varvet sprangs i ösregn så jag hann och bli riktigt blöt och kall innan jag kom hem.
Det kändes riktigt bra ändå och snittfarten på 15 km blev 4:54 vilket är en bra fart för mig.

Underbar terränglöpning!

Jag har ännu inte tagit beslut om jag ska starta Lapland Ultra. Måste tänka över om jag har semester och pengar till det.

Nu startar en ny vecka med många löppass. Underbart!

En kul parantes

Jag måste bara berätta en grej som jag tyckte var lite kul. Jag är ju inte bara löpare, jag är ju mamma också! ;)

Igår var vi på utvecklingssamtal i skolan med älsta sonen. Läraren är en mycket lugn kille och pratar lugnt och sansat. Han frågar om vi brukar läsa hemma. Då svarar sonen:
-Det är en bok som jag skulle vilja läsa, en bok som mamma läser högt ur.
Läraren frågar.
- Jaha, vad är det för bok?
- Det är bibeln, svarar sonen.

Jag ser ögonen på barnens pappa, stora som stekta ägg.
Innan jag hann säga något säger läraren
- Jaha, ehh, Bibeln är kanske inte den bästa och enklaste boken att börja med när man ska läsa en bok själv för första gången.

Då kom jag in i samtalet första gången och fick förklara att det var Barnens Bibel som vi läst i ett par gånger.

Tusan vilka tusingar!

Idag var första dagen i min träningshistoria med tusingar, dvs intervaller på 1000 meter.

Lunchrasten tillbringades alltså löpandes, fram och tillbaka, längs cykelvägen. Jag gjorde fem intervaller och den snabbaste gick på 4.00 minuter, den långsammaste på 4:09. Det är helt galet snabbt i min värld! Jag kan knappt tro att det var jag som gjorde det! Jag kan tydligen springa snabbt också, åtminstone en kortare bit. ;) Lyckliga jag!

Ett kort och intensivt träningspass.

Go helg!

Den här helgen kommer jag skriva in i min historiebok (nåja) som en av de goaste på väldigt länge.

Fredag: Mysfredag kväll. Sambon har haft säsongsavslutning i badminton'en (svengelska?) och var hemma en fredag kväll för första gången på länge. Vi gick ut och käkade pizza. Tittade på film och bara myste!

Lördag: Vinst i Vårsprint Örebro Multisport, solsken, en otroligt vacker bana och trevligt och kul sällskap. Lördag kväll tillbringades med Bästaste Linda, grillat och prat och godis i stugan. Solnedgången över en spegelblank Vilången var sagolik.

Vilången by night! Foto: privat

Söndag: Vaknade i stugan med utsikt över sjön. Åt frukost och gick ut i solen. Goa Susanne kom på besök och vi fikade med glass och satt och pladdrade hela dagen. En trevlig löprunda runt sjön fick sen avsluta dagen innan sambon kom tillbaka från cross-turen med mat som vi åt ute i solen.

Go morgon! Foto:privat

Jag är så rik! Jag har det så bra! Inga måsten, inga krav. Jag har bara sugit in ny energi och njutit av lugnet.

Första multisportsegern!

Dagen startades på bästa möjliga sätt med mysfrukost med sambon. Sen packade jag i cykeln i bilen och åkte till Jörgen för att lämna min bil där (till förfogande för Jörgens fru) och packa i kanot och cyklar. Bakbromsen på min mtb tog inte alls och vi försökte justera den, men misslyckades. Men vem behöver bromsa? ;) Ehh.. Kändes lite kymigt med bara frambroms men det fanns inte tid för mer mekande.

Bara att spänna fast kanoten. Sen far vi!

Resan till Örebro gick snabbt och som vanligt är det skojigt och trevligt med Jörgen. Han är en kul kompis!
Vi har ju inte direkt gått in för den här tävlingen. Sist vi paddlade var en tävling för 2 år sedan. Kanske borde vi läst på lite innan? När vi anlände till tävlingsplatsen visste vi inte vart vi skulle lämna kanoten men gick fram till ett gäng som såg proffsiga ut och hade en hel minibuss med grejer och kanotställ på taket. De sa att det fanns karta och beskrivning vart man skulle lämna kanoten på hemsidan men gav oss deras karta. Vi sa "hehe, jaha, stod det på hemsidan, vi tar inte så allvarligt på det här så vi har inte läst på så bra".

Kanotinlämningen

Vi lämnade kanoten och tog oss till start. Fixade i ordning våra grejer i vår ruta och värmde upp med liten jogg.
Starten gick klockan 12 och vi drog iväg i ett hiskeligt tempo. Lilla jag, den långsamma ultralöparen, öppnade första km i 3:55-tempo! Sen kom det lite trappor och snittffarten på de 1,5 km till kanoten blev 4:01. Helt galet snabbt för att vara mig. Mitt hjärtat pickade som mest i 187 slag per minut.
Vi var först i kanoten och paddlade iväg i Svartån. 2 lag från Stockholm Multisport kom starkt och gick om oss efter ett par hundra meter. En av killarna (han som gav oss kartan till kanotinlämningen) hejade lite på oss och sa att "det man inte har i benen får man ha i armarna!" Jag kontrade med, "jag är löpare, inte kanotist", och skrattade lite. No hard feelings! :) Paddlingen gick i en slingrande kanal med otroligt vackra hus och en fantastisk omgivning. Vi paddlade som tredje lag och ettan och tvåan drog ifrån mer och mer. Men det var en längre bit bak till det fjärde laget.

Vi sprang tillbaka till TC för att växla till mtb. Vi gjorde en snabb växling och behöll våra springskor på. Det sparade vi lite tid på. Iväg på cykeln, utan bakbroms, och in i skogen. Cyklingen gick mestadels på ett motionsspår så det var lättcyklat och inga problem. Ett kortare parti längst bort var lite tekniskt med stenar, rötter och en hel del lös sand.
Efter en stund började vi skymta ett av lagen framför. I en brant nerförsbacke gick vi om och förbi. Jag kände mig grymt stark och tänkte inte att jag var rädd. Jag bara körde på, över stenar och rötter.
Rätt som det var försvann snitslarna. Attans! Vi hade kört fel! Jörgen tog upp kartan och vi hittade tillbaka igen, dock efter en lite extrasväng. Efter en stund kom vi återigen ikapp samma lag som vi tidigare gått förbi. De hade cyklat rätt väg när vi tog extrasvängen. Men vi gick om igen och jag kände mig jättefräsch! Benen bara cyklade på!

Tillbaka till TC som andra lag alltså. Av cykeln och av med hjälmen, sen iväg. Här sparade vi återigen lite tid på att inte byta skor. Nu var det bara pytte 5,5 km löpning kvar. Benen kändes lätta och jag studsade ut ur TC. Men efter ca 500 meter kom stockarna i benen och det började kännas tungt. Men när jag ser på km-tiderna (nu efteråt i klockan) så var det kanske inte så konstigt eftersom det gick i 4:30-fart. Vi slog av lite och la oss i 5-tempo. Där hittade jag in i löpningsrytmen igen och vi sprang på. Efter en stund började vi skymta det ledande laget. Vi plockade in på dom hela tiden. De var trötta. Vi var pigga!

Vid sista stämplingen såg vi att de var ett par hundra meter framför oss men på väg åt fel håll. Vi följde snitslarna och var nu alltså först. När vi sprang in i mål var prisutdelningen för herrklassen i full gång och det var bara ett par funktionärer som såg vår fina målgång. Lite synd på vår första seger.

Jörgen & jag. Foto: privat

 De som sprang fel kom in som fjärde lag och berättade för oss att vi hade tagit dom oavsett. Vi var starkare och de var trötta, sa de. Det känns bra. Det hade inte varit kul att vinna pga av någon annans misstag.

Idag har jag kollat resultatlistan och vi kom totalt sexa av 57 lag. Endast 10 minuter efter segrande herrlag. Det känns riktigt bra och jag är supernöjd att jag vågade springa fort. Jag vågade köra på i skogen med cykeln och jag är riktigt stark som kan avsluta med löpning i 5-minuters fart efter cyklingen. Jag är stark nu!

Jag är stark! Foto: privat

Seger!

Sitter nu i stugan med mina Goa vänner och njuter av en bra dag.

Jörgen och jag kammade hem segern i mix-klassen idag! Så himla gött! Jag lovar berätta mer imorgon.

Svårt att välja

UTMB i augusti är ju årets stora mål för mig. Målet är att ta sig igenom och komma i mål med en fin upplevelse. Men vägen fram till augusti är inte riktigt klar. Jag skulle vilja göra en tävling i sommar som långpass och litet genrep. En tävling att bara genomföra för trevlighets skull. Men vilken ska jag välja?

Stockholm Marathon 28 maj. 42,2 km folkfest.
Jättelångt 11 juni. 68 km. Ett lopp jag hört mycket om och skulle vilja prova.
Lapland Ultra (jag vill gärna ha två P) 1 juli. 100 km upplevelse i midnattsolen.
Vansbro Marathon 6 juli. 42,2 km underbar terräng.

Stockholm Marathon är fullt och köper jag en startplats måste jag springa i annans namn och det vill jag helst inte. Så kanske får jag ge upp det redan nu, och vara ute lite tidigare nästa år.

Jättelångt har jag fått ok av coachen att köra. Det är bara det att det infaller en barnhelg och kommer kosta både resa och övernattning. Måste tänkas över en gång till.

Lapland Ultra har jag också fått ok av coachen att köra. Men jag måste välja jättelångt eller Lapland Ultra att gå för fullt på. Här blir det att ta ledigt 2 dagar från jobbet och kostar resa men jag har blivit erbjuden boende av en trevlig ultralöpare på vägen. Tävlingen infaller en barnfri helg. Fördel är att det kan bli en bra test inför UTMB med självförsörjning och lite fjällnatur.


Vansbro Marathon kan jag springa om jag inte väljer Lapland Ultra. Kostar en semesterdag och barnvakt.

Vansbro Marathon 2010 Foto: Privat

Så här när jag har skrivit ner detta så känns LU som ett bra alternativ. Hmm... Ska tänkas över, på allvar.
Attans bananer! Varför ska det finns så många trevliga lopp och välja på och så har jag så lite semester!


Imorgon är det multisport i Örebro som gäller. Det ska bli superkul!!

Jämnt tempo

I tisdags sprang jag 16-km slingan på Hultet. Idag blev det samma runda. När jag kom hem och kollade datat från gps'en blev jag lite full i skratt. Jag har sprungit på exakt samma tid, på sekunden. Det är rätt bra gjort! :)

Höjdstigning och distans skiljer sig lite men tiden är den samma, 1:24:45.

Sandra - backen 1-0

Idag stod det backträning på mitt nya träningsschema. Jag begav mig till Hultet för att få en chans att kuta uppför och nerför samma backe utan att någon funderade på vad jag höll på med. Skogen är dessutom det bästa som finns att träna i, om man frågar mig.

Jag värmde upp i drygt 2 km innan jag var framme vid backen som skulle bestigas 6 gånger. Tempot skulle vara maxfart så jag tog i och sprang uppför i bra fart. Pulsen var uppe i 180 slag/minut. Backen tog lite över 40 sekunder att springa. Jag gick nerför backen igen och när jag kom ner gick jag ett par meter innan det var dags igen. Upp! Upp! Upp!

Det kändes bra, det var faktiskt riktigt kul. :)

När jag sprungit 6 gånger ville jag inte sluta så jag tog backen 2 gånger till, allt vad jag kunde. Wihooo!

Därefter joggade jag 2,5 km tillbaka igen.
Jag skrapade ihop 200 höjdmeter på de knappa 8 km som passet blev.
Jag fick till ett riktigt bra pass, tycker jag själv!

Godkänd!

För att få starta i UTMB krävs ett friskintyg. En läkare måste skriva under på att jag är frisk nog att starta i loppet. Intyget måste vara inne senast 31 maj.

För en månad sen var jag till vårdcentralen och en läkare tittade och lyssnade på mig. Han hörde ett brusande ljud i mitt bröst och trodde det med stor sannolikhet var att hjärtat var så starkt att det pumpade blodet så hårt att turbulens bildades och det i sin tur skulle ge det ljud han hörde. Vi gjorde ett EKG och min puls låg då på 44 slag vilket han också sa visade på att mitt hjärta är starkt och vältränat.
Han var dock en seriös läkare och ville försäkra sig om att det var turbulens som hördes så jag remitterades till att göra ett ultraljud på hjärtat.

Igår besökte jag fysiologiska kliniken i Karlstad som ultraljudade mitt hjärta. Allt visade bra och jag gick igenom "besiktningen" helt utan anmärkning. Det känns jätteskönt att veta att min motor är i bra skick. Nu ska jag bara skicka in intyget till UTMB så är min startanmälan komplett.

Stig och stig

På förmiddagen idag sprang jag 16 km-slingan på Hultet. En underbar runda på krokiga stigar! Jag har längtat som en galning hela vintern efter stigar i skogen. Rotiga, steniga, blöta och helt fantastiskt underbara! Idag flög jag fram. Jag sjöng, jag log och benen kändes så otroligt lätta. Det är så vackert i skogen och naturen.
Synd bara att 16 km tar slut så fort.

Vackert. Foto: Annica Arvidsson

Foto: Annica Arvidsson

Foto: Annica Arvidsson

Det går upp och det går ner. Foto: Annica Arvidsson

Kvällen ägnades åt en annan Stig, nämligen Stig Larsson på HK Träningscenter. Det var en kurs på 90 minuter där vi gick igenom fötter och deras betydelse för den allmänna hälsan. Det var enormt intressant och Stig visade sig vara mycket kunnig. Jag kommer att boka en personlig genomgång med honom då han går igenom mina fötter och mitt löpsteg och vad jag ska förändra och förbättra. Kanske kan det vara en lösning på alla bekymmer med blåsor? Eller något som kan lindra min hallux valgus?

Artikel om Stig i NWT >>

Snart dags för multisporttävling!

Så där, nu var den första veckan med planerad träning gjord. Veckan var en återhämtningsvecka med endast ett par korta löppass. Nästa vecka blir det en tuffare vecka. Backlöpning, distanspass och multisporttävling står på schemat.

På lördag går starten i Vårsprint Multisport i Örebro. Min träningskompis Jörgen och jag ska köra tillsammans. Först kommer det bli 3 km hetslöpning. Alla har pigga ben och vill först till kanoten så man får en bra position i kanalen som vi ska paddla i. Sen följer 5 km paddling.
Efter paddlingen växlar vi till mtb och cyklar en snitslad bana på 13 km.
Det sista momentet blir 5,5 km löpning. Den banan är också snitslad, dvs det ingår inga orienteringsmoment. Det betyder att det bara är en tävling om vem som är snabbast på att ta sig fram.
Det är alltså en kort tävling och tempot kommer att bli högt.
Jag känner mig väl förberedd för löpningsdelen. Den kan jag. Värre är det med paddlingen. Jag har inte paddlat på 2 år. Mtb-cyklingen har jag eller inte varit jätteflitig med. Kanske hinner jag med nåt pass i veckan? Men, men. Det kommer nog gå fint. :)

Jag ser glad ut på cykeln! Foto: Privat