Höst

Vita sandstränder, Palmer, gröna hav med koraller och färgglada fiskar, snötäckta glaciärer, ett ökenlandskap eller en pulserande storstad. Allt har sin charm men Sverige på hösten är bland det vackraste som finns tycker jag. Ingen bild kan dock återge det som ögat uppfattar. Jag älskar hösten!

Foto: privat

Foto:privat

Vi har haft ett par fantastiska dagar med sol och klart väder. Solen återger naturens färger på ett magiskt sätt. Att ha förmånen att få vistas utomhus sådana här dagar är verkligen något jag vill unna alla.

Massagen i måndags gjorde gott och jag kände mig som en gummimänniska när jag gick därifrån. Låret mjukades upp och fick sig en dos linement. Skönt!
Idag gjorde jag sen personbästa på Hultetmilen, helt utan att försöka. Det känns bra just nu. Imorgon hinns det tyvärr ingen löpning men på torsdag och fredag blir det lunchpass igen i fortsatt strålande höstväder.

Kvalitetsdag

Idag kom barnen hem till mig igen. Jag var på massage och fick mitt lår uppmjukat så det är som nytt.
Vila, återhämtning och mys. Härliga måndag!

Imorgon blir det lunchlöpning i strålande höstsol! :) :)

Nygamla marker

Idag tog jag bilen till Filipstad. Skulle lämna tilbaka resväskan till mamma. Så då gjorde jag flera flugor på smällen och även tog en springtur i Filipstad.

Jag parkerade hos pappa och sprang till Kalhyttan och sen vidare runt Färnsjön. Milspåret i Kalhyttan är fram och tillbaka, upp och ner. Jag skrapade ihop 254 höjdmeter och kartan ser ut som ett barn har ritat. Men det var en riktigt trevlig mil i fin terräng. Skorna var genomblöta och jag var lerig upp till knäna. Som det ska va alltså! :-)

Jag har tagit beslutet att inte springa Sörmlands Ultra Marathon. Jag har bokat och betalt hotell och flyg till Espoo-tävlingen i Finland, jag ska springa Tjurruset i Stockholm helgen efter (och bo på hotell). Och nu ska ni få höra, jag ska till Ullared på shopping, också i oktober. :D Så det känns som om tiden och pengarna inte räcker till allt. När sedan jag fick erbjudande att ha barnen extra den 8 oktober så valde jag det. Det är ju KUL-helg i november också och jag är nästan bokad på något varje helg tills dess. Synd på en trevlig tävling men den går väl förhoppningsvis även nästa år.

Imorgon blir det vila och massage. Jag känner en början till ont på baksidan av höger ben. Där rumpan blir lår ungefär. Det gör inte ont bara att jag känner av det.

Vågor

Under hela min uppväxt har jag velat ha rakt, platt hår. Jag har plattat, rakpermanentat, sovit med mössa och kämpat. Allt för att håret skulle se rakt ut. Resultatet blev ett frissigt burr som inte alls såg ut som det platta, blanka hår jag ville ha.
Sen upptäckte jag en sida som heter lockig. Där läste jag om balsammetoden och tänkte att jag provar väl. Och se! Håret blev jättefint. Inget friss och en massa nya lockar.
Äntligen har jag accepterat mitt hår och jag är jättenöjd med det. Jag försöker inte se ut som någon annan. Det här är jag!

Edit: Jag är inte sponsrad av denna sida, om någon trodde det. :) Gillar bara konceptet.

Idag blev det en fotning till Sauconys löparmagasin. Bilderna vi tog i tisdags blev inte bra. När det var klart tog jag ett varv på femman. Sprang inte jättefort men fick iaf 24:46 på 5 km vilket känns himla kulnär man inte ens försöker. Sen sprang jag hem runt Ringleden. Det gick lite tungt på slutet men nu känns allt bra.

Hornen växer ut!

Det var meningen att kvällens pass skulle bli en lugn runda. Annica och jag möttes på halva vägen mellan våra hem. Efter lite kringelikrokar hamnade vi på spåret runt Lisas Höjd. Vi lunkade uppför och väjde för den stora vattenpölen genom att springa upp i riset bredvid. DÅ kom det en ung kille (Annica kände igen honom sen när han stannade och det visade sig att han var 13 år) och sprang förbi oss, han väjde minsann inte för någon vattensamling. Utan att uttala ett ord ökar vi farten. Hade vår runda varit hämtat ur en serietidning hade man sett våra tankebubblor ”ingen unge ska väl springa om oss” typ. Vi slet som djur och sprang fortare och fortare. Stackars killen framför var väl livrädd som var jagad av två hysteriska brudar som flåsar honom i nacken. Han höll undan bra och vi kom inte närmare än ett par meter.

När vi kom ner till vägen igen stannade han. Vi med. ”Bra kämpat grabben”, sa jag. ”Vi kom inte ikapp dig.” Han tackade och sa inte så mycket mer.

Förlåt killen, det var inte meningen att skrämma dig. Vi ville bara ligga först. Det var ändå lite kul att vi båda fick hornen att växta ut och vi fick ett bra tempopass i den kuperade terrängen. Tack killen!

Pannlampspremiär!

Efter en fotografering till Saucony's egen tidning körde jag milen i Hultet tillsammans med Daniel och Annica. Mörkret föll och jag fick jag prova min pannlampa för första gången på träning. Det funkade kanonbra och det är riktigt mysigt att springa i lampans sken.

Stigen var rinnande under långa bitar så man sprang liksom i en bäck. Jag njöt av varje km och jag var blöt långt upp till låren. Sista biten flög vi fram! Vilket pass! Åh va kul!

Spinnad

Idag blev det premiär för träning på Sannabadet.
Nytt och fräscht. Nya cyklar utan skrammel, gnissel och glapp.
Det var riktigt, riktigt roligt och jag gav allt!

Äntligen!

Summerar veckan med knappt 7 mils löpning vilket är bra för att vara en "barnvecka". Det har gått lättare och lättare och jag tror jag är på väg tillbaka igen. :) Jag är så glad för det. :) :)

Det är en månad kvar till Tjurruset i Stockholm. Vi är ett lag på 6 tjejer som tillsammans ska genomföra 10 km blöt, geggig terräng. Vi kommer att genomföra tävlingen ihop som en kul grej och inte jaga någon bra tid. Efter tävlingen blir det hotellövernattning med utgång på kvällen. Det ska bli fantastiskt kul!

Helgen innan Tjurruset går Sörmland Ultramarathon av stapeln. Jag sprang loppet förra året och det är ett välarrangerat lopp med jättefin bana. Trots detta kan jag inte bestämma mig om jag ska delta i år eller ej. Orkar jag åka till Stockholm två helger i rad? Det kostar både tid och pengar.

I löööv trail!

Som en guldkantad väg till altaret ligger löven längs stigen i skogen. Som en vigsel mellan naturen, skogen och mig. Tillsammans blir vi ett. Jag fyller mina lungor med skogens syrerika luft. Jag andas, jag finns, jag lever. Här och nu!

Höstsolen värmer lite skönt på mina bara armar och ben. Vattenpölarna längs stigen hjälper mig med en fin lerinpackning för mina fötter och ben. Uppför och nerför. Över kalhyggen och genom skog. Kroppen njuter av blodgenomströmningen. Benen rör sig framåt utan att jag behöver tänka.

Kärleken till löpning i terräng är inte lätt att förklara. Den måste upplevas! Och det gjorde jag idag. :)

Ja ja ja!

En strålande höstsol lyste över Kristinehamn idag. De gulnade löven låg som guldklimpar på marken. Luften var syrerik och lagom varm. Det var helt enkelt perfekt ute. Jag älskar hösten!

Lunchrasten närmade sig och jag var inte särskilt sugen på en löptur men ändå begav jag mig ut. Och det kändes lättare! Det kändes bra! Jag ökade takten och svävade fram mellan träden. Över stenar och rötter. Hoppade över ett omkullblåst träd. uppför den branta stigen. Solen bryter ner genom träden och tar lite av all den vind jag känner när gläntan öppnar upp sig.

Vilken tur att jag är så stönig så jag inte ger upp när det går tungt. Kanske, kanske har det vänt? Löparglädjen kan vara på väg tillbaka. Jag håller tummarna och ger mig ut imorgon med. :)

Kämpa kämpa!

Lunchpasset igår var inte kul. Men kanske morgondagens? Jag ger inte upp. Jag ska ta med lite bra musik och solen ska lysa på mig. Snart är det kul igen. Hösten färgar naturen i vackra färger och luften är syrerik och skön.

Jag är snart på banan igen,

I lördags tog Elisabeth Karlsson nytt svenskt rekord på 100 miles. Vilket betyder att mitt rekord är taget. Men jag gläds med henne.Stort grattis och starkt kämpat! :)

Måltavlan är suddig!

Jag ser inte målbilen lika tydligt längre. Jag måste fokusera. Vart vill jag? Vad vill jag? Vill jag, öht?

Jag är i en svacka. Besvikelsen över mitt odeltagande i Skövde har rubbat min målbild. Jag ser inte målet lika tydligt och vet inte hur jag ska ta mig dit. Eller på vilket sätt.
Löpningen går tungt. Jag har ingen lust att springa. Jag har ingen lust att träna alls.
Jag vet inte hur jag ska tackla det. Ska jag trotsa osuget och springa iaf och hoppas på att det ger sig. Eller vill kroppen säga mig något att jag borde lugna ner mig? Eller är det bara latmasken som tagit mig i besittning?

Imorgon ska jag ta med löpkläderna till jobbet och ta ett lunchpass för att se hur det känns. Håll tummarna för att löparglädjen kommer tillbaka.

Inte sjuk igen?!

Idag har jag blivit mer och mer snorig igen. Jag har känt mig jättehängig och trött och nästan somnat stående trots att jag la mig tidigt igår.
Det har gått i ett på jobbet med förberedelserna inför Energidagen imorgon samt 120-års galan på kvällen.

Den planerade och bokade springturen med Annica blev inställd. Jag orkade verkligen inte när jag kom hem. Kände mig helt paj, igen. :( La mig och vilade och nu känns det lite bättre. Men det blir iaf ingen springtur.
Det blir en lång dag imorgon med jobb på förmiddagen, dukning och förberedelser inför festen och sen hem snabbt och duscha o klä om innan man måste va tillbaka och ta emot gästerna. Puh!


Jag har nu anmält mig och betalt till Espoo 24H i januari. Dags för revansch!!!

Snoriga fredagsmyshälsningar från soffan... Jag kommer igen med springskorna på en annan dag.

Bly är tungt.

Mina ben känns som bly just nu. Usch! Det går tungt att springa. Idag ville jag verkligen bara sätta mig under filten i soffan, dricka the och se på tv. Har inte sett på tv på flera veckor. Men efter lite pepptalk från Annica så blev det ett kort pass i stan på 8,5 km. Det var skönt och det gick ändå lite lättare än igår. Snart är jag på gång igen!

Nu sitter jag nyduschad i soffan men min thekopp. Vilken tur att jag tog mig ut. Det är ju så skönt efteråt! :)

Vågen väger lika

40 grader varmt i skuggan.
35 grader varmt i havet.
Vackra arabhästar.
Vit sandstrand.
Underbart sällskap.
Palmer och öken.
Plocka granatäpplen direkt från buskarna.
Sol och bad.
Lite shopping.

Ställs mot;
En solig höstdag.
Hög skön luft.
Underbar skogstig.
Grönt och lummigt.
Fåglarna som kvittrar.
God mat.
Dricka vatten direkt från kranen i köket.
Sova i sin egen säng.

Ställer man dessa saker mot varandra så väger vågen jämnt. Jag trivs bra med båda men samtidigt är det ju så att Borta är bra men hemma är bäst!
 Vi har haft en fantastisk vecka i Tunisien med sol och bad, ridning på stranden och mysiga varma kvällar.
Nu är vardagen snart tillbaka men jag ser fram emot den och skön härlig höst med mycket löpning i skogen.

Det är nu 2,5 vecka sen jag sprang så jag tog en liten uppvärmningsrunda i skogen på 10 km och jag har nu ett endorfinsvall utan dess like. Det är så underbart! :-)