Jag vill...

... prova hoppa fallskärm.
... springa Stockholm Marathon.
... resa på solsemester med barnen.
... ha Ben & Jerry-glass, typ nu.
... springa, typ nu.
... prova Bikram-yoga efter att ha läst Mias blogg.
... lära mig mer om kroppen.
... träna mer alternativt
... springa fler storstadsmaror, New York tex

Det är mycket jag vill. Och det är bara jag själv som styr över vad som blir av.

Det är jag som bestämmer över hur jag gör valen i mitt liv. Val som formar mig som människa. Val jag har gjort som format mig till den jag är idag. Framtida val som kommer gå olika vägar, genom upplevelser och äventyr. Genom känslor, glada och mindre glada. Genom framgångar och motgångar. Det är genom dessa val som mina dagar fylls av händelser och minnen.

Jag väljer att se det positiva. Jag väljer att se utmaningar istället för problem. Jag väljer att se lösningar, inte frågor.

Vissa dagar är valet enkelt, andra dagar är det lite lurigare. Ibland gör jag fel val, ibland rätt. Det är det som är livet. Det är med hjälp av mina val som jag är den jag är.

Det mentala är viktigt för mig.

Jag har väldigt svårt att ta i och kämpa när jag inte är på humör. När jag tycker det är långtråkigt och mina tankar är någon helt annan stans. Då tycker jag det är svårt att ge järnet. Jag gör det, jag fullföljer men utan gnista, utan glöd och jävlaranamma. Jag kan inte kräma ut det där lilla extra.

Idag har vi haft skyddsdag/friskvårdsdag med jobbet. Vi har haft brandutbildning och släckning på förmiddagen och friskvård på eftermiddagen. Det fanns två alternativ att välja mellan, badminton och innebandy. De flesta valde badminton, även jag.

Vi satte igång och spela. Jag slog till fjäderbollen när den kom till mig men fötterna ville inte röra sig fortare än långsam promenad. Kom den för långt bort lät jag den falla till golvet. Jag tyckte inte det var kul. :( Jag tittade på klockan och tiden segade sig fram. Jag var i helt fel mood för en badmintonmatch. Jag spelade lite och hamnade sen på golvet pratandes med några kolleger istället.
Jag tröttnade mentalt lååååångt innan kroppen skulle ha tröttnat.

För min del är det mentala väldigt viktigt. Jag måste vilja och tycka det är (i alla fall lite) kul.
Men när jag väl vill, ja, då är det inte mycket som stoppar mig! :D

Fartlek

Idag stod det 8 km fartlek på mitt nya träningsschema. Det passade utmärkt eftersom min yngsta grabb har fotbollsträning 1 timme och då passar jag på att träna under tiden. Det gäller att ta vara på varje tillfälle som ges.

Passet kändes bra och jag gillar fartlek mer än intervaller. Fartleken blir mer spontan och varierad. Intervaller har jag endast gjort 1 gång på hela min träningstid.
Jag har ju bara njutningssprungit i alla år. Nu blir det ändring och kanske en förbättring av tider och fart?! Fast jag ska njutningsspringa i fortsättningen också, fast kanske inte på varje pass. :)

Ett spännande samarbete

TEC Foto: Johan Stegfors X-Kross

Idag är första dagen på mitt nya träningsschema. Jag har skaffat mig en coach! Han har gjort ett träningsschema som jag ska följa från och med idag. Det ska bli enormt spännande och jag tror det kommer att bli väldigt bra.

Träningsschemat är uppbyggt för att jag ska vara väl förberedd för UTMB i höst.Coach tar också hänsyn till veckor som jag har barnen då möjligheterna till träning är mindre än på barnfria veckor.
Varannan vecka blir alltså lite tuffare och varannan vecka blir lite lugnare. Så har jag visserligen tränat fram till nu också. Men nu ska det bli lite mer annorlunda pass.
Jag ska också försöka få till en fin balans mellan träning och vila. Få till kvalitétspass och utvecklas som löpare.

Första veckan nu räknas fortfarande lite som återhämntningsvecka efter TEC och det blir inte så många mil. Jag har dessutom barnen och då vill jag givetvis lägga mer tid tillsammans med dom. Nästa vecka blir det en lite tuffare vecka.

Det här ska bli jättekul!

This where i belong!

Igår gick bilen till Stockholm och jag och sambon hade en mysig eftermiddag och kväll i storstadssolen.

I Hummlegården. OBS. Det är inte min sambo på bilen ;)

I morse var det samling och inskrivning mellan 7.30 - 8.30 på GIH.
Jag kände mig nervös och lite vilsen. Alla tjejer (och killarna med) såg ut som muskelknuttar och jag kände mig som den fula ankungen. Jag tvivlade. Inte bra. Jag vet att jag inte är stark i armarna och vissa av sakerna som vi fick mail om i veckan att vi skulle klara visste jag att jag inte skulle klara.

Övningarna gick inte så bra. Jag kände mig svagast och funderade om och om igen vad jag gjorde där. Ville jag det här? Mitt spontana svar var nej.

Det positiva med detta var att all nervositet släppte efter dessa övningar. Jag visste att jag snart skulle få åka hem. Nu blev det dock en timmes väntan till alla överläggningar var klara och när resultatet visades vilka som gått vidare så var det inte någon direkt överraskning att inte mitt namn stod med. Jag tvivlade på mig själv redan från början och det i kombination med mina svaga armar blev mitt fall.
Jag är inte en Gladiatorutmanare, helt enkelt!

Sambon väntade på mig ute i solen och vi åkte hemåt. Vi blev bjudna på grillat av svärföräldrarna och efter det drog jag ut på en springrunda, i skogen. Hemma.
Solen sken och det var helt sagolikt vackert. Fåglarna sjöng. Jag höjde armarna mot skyn.  
This where i belong! I springskorna i skogen.

Jag känner mig ändå nöjd och glad att jag provade och att lilla jag var en av 150 som kom vidare av 8500 personer som sökt. Jag skulle kunna springa ifrån dom allihop, kanske inte på 100 meter men på 100 km.

Jag vinner i (på) längden! ;)

Prioritering

Hoppsan! Vad länge sen det var jag skrev nåt. Bloggen har legat lägre i prioritet nu när det är så underbart ute. Jag vill bara vara ute och saker som matlagning, invikning av tvätt osv hamnar längre ner på listan. Men vad gör det? Vad är det värsta som skulle kunna hända? Att någon tar sysslorna ifrån oss? Ok, fine! Gör det i så fall. Det hinns ju med senare annars.

På  löpgruppen i torsdagas var det 4 tjejer och jag. Vi joggade/gick nära på 6 km. Mycket bra kämpat! När jag duschat efter passet hade jag inget att göra och solen sken. Sambon tvättade motorcykeln inför långfredagsturen så jag tog cykeln och tog en tur. Turen råkade bli 2 timmar och jag måste cyklat mellan 2,3-3 mil nånting. Det var riktigt skönt att bara slöcykla och njuta av naturen.

Igår satt jag på motorcykeln hela dagen känns det som. Långfredagen är traditionsenlig här i Kristinehamn, ja, även utomsocknes. Hojåkare kommer långväga ifrån för att delta i den årliga "MC-premiären".

En av tre gator fulla av hojjar i Kristinehamn.

 Man samlas på stan på morgonen och kl 11 är det kortege genom stan och sen vidare till Filipstad. Där är det paus och underhållning från scen, fika och trevligheter. Sen bär färden vidare av till Karlstad där gatan med alla mc-affärer är målet. Butikerna är öppna och det bjuds på kaffe, våfflor och trevlig atmosfär.
Det är en folkfest och vägar och gator kantas av människor som vinkar och deltar på sitt sätt.

Filipstad

Syns inte så bra kanske men det kommer mc-åkare hela tiden.

Karlstad

Det tidigare deltagarrekordet för MC-premiären ligger nånstans runt 1500 hojar tror jag. Igår måste vi varit över 2000! Det är riktigt mäktigt med så många cyklar på ett och samma ställe. Vilket ljud sen!
Det är 5 mil til Filipstad och det tog över en halvtimme innan alla hade åkt ut ur Kristinehamn. Det betyder att den första åkaren nästan var framme i Filipstad innan den sista åkt ut ur Kristinehamn. Ett 5 mil långt pärlband med motorcyklar. Häftigt!
Tänk vad mycket pengar som rullar på vägarna!
Det var en riktigt fin dag iaf och jag fick träffa världens bästa Linda. Min barndomskompis och bästa vän. <3 

Idag sticker jag mot huvudstaden för imorgon är det dags för uttagningen till Gladiatorerna!! Wiii! Lite nervös är jag faktiskt men det ska nog gå bra. Jag ska göra mitt bästa. Mer kan jag inte göra.

Glad påsk kompisar!

Utrustningstest

Ikväll var jag och Jörgen ute på mörkerlöpning med en massa packning. Vi skrattade gott åt att det just varit kallt och mörkt nästan dygnet om i Sverige och när det väl är ljust och varmt så väntar vi ändå in mörkret och springer då.

Jörgen hade varit smart och packat med all den obligatoriska utrustningen som måste med på CCC, som han ska springa när jag springer UTMB. Jag hade bara fyllt min ryggsäck med lite kläder och vattenflaskor.
Ryggan satt jättebra och jag glömde nästan bort att den satt där.

Det kommer bli fler testspringningar. Kvällens pass blev endast 75 minuter med en halvfull ryggsäck. Det är stor skillnad att springa med en halvfull ryggsäck mot en tung och full ryggsäck. Eventuella skavsår kommer efter många timmar, så det gäller att bli ett med ryggan och prova ut all utrustning under lång tid.