Runners high

Åh va det är underbart att kunna springa! Igår tänkte jag springa ca en mil. Men det gick så lätt och var så skönt att jag förlängde passet med en liten bit i taget. Till slut fick jag bestämma mig för att sluta och springa hem igen. 15 sköna km'ar i en fin kväll. Jag bara flög fram! Jag är lycklig!

Fotstatus: Att gå nerför trappor gör lite ont, likaså att sträcka foten eller dra tårna mot knäna. Att springa eller gå gör inte ont.

Ikväll är det gemensam löpträning med Galaxen, om någon vill följa med. Sist blev det inställt pga för få anmälda. Lite synd. Men då springer jag själv istället!

Underbart vackert på hösten!

Tidningskändis

För en vecka sedan träffade jag tidningen Värmlandsbygden.
Här är en del av resultatet.


Fortsättningen kan man läsa i tidningen.

Endorfiner

Direkt jag kom innanför dörren hemma igår så bytte jag om. Alla mina träningskläder är rena. Det händer sällan. Alltid är det ju nåt som är i tvättkorgen. Jag tog på min nya ipod och sakta, sakta tassade jag iväg i solskenet. Det gjorde lite ont i foten och var lite stelt ett par hundra meter. Svullnaden är ju kvar och det gör ju att det trycker på olika nerver i foten och minskar rörligheten. Jag sprang riktigt långsamt och med hög koncentration så att det inte skulle finnas någon ojämnhet som jag inte uppfattat, och riskera att jag skulle vricka mig igen.
Smärtan försvann sen och det var helt underbart att va på språng igen. :)
Musiken spelade så fint i min nya ipod och det kändes knappt att den var med. Bra!

Jag hade bestämt mig att vara ute ungefär 45 minuter och tog en väg hit och en väg dit. Rätt som det var hamnade jag på gatan som går bakom min systers hus. De var ute och grejade så jag sprang dit och sa hej. De hade fullt upp och deras dotter Tilde på 15 månader ville gärna vara med överallt och gick omkring på gården. Världens goaste unge! Så för att göra två flugor på smällen lånade jag hem dottern och fick njuta lite av henne och de fick arbeta ifred. Jag satte Tilde i vagnen och joggade hemåt.

Tilde. Foto: Privat

Vi hade det riktigt mysigt hemma och Tilde pratar jättemycket även om inte alla ord går att urskilja så är det så härligt att lyssna på henne.

Ett par timmar senare promenerade vi tillbaka med henne och fick en kopp kvällskaffe. En riktigt bra kväll!

Sjåpa dig inte, din tönt!

Idag tog jag tag i fotbekymret och ringde vårdcentralen. Under helgen har det blivit lite bättre men svullnaden är kvar och det gör otroligt ont i vissa lägen. Jag fick en tid strax efter lunch och skickades till röntgen ganska omgående. Mina tankar har löpt från allt mellan "nu blir det gips" och "din tönt, sjåpa dig inte, det är bara en stukning".

Lite kul när jag kommer in på röntgen och röntgenläkaren säger:
- Du kan ta dig på foten och lägga dig på britsen. Vad fick du för tid då?
- Eh, på Lidingöloppet eller? svarar jag.
- Ja, svarar han.
- 2:48
Hahaha, skön läkare. Han hade springskor på sig så han är nog en av oss, tror ni inte. :)

Efter en timme släpptes jag ut igen med beskedet om att det inte är någon skelettskada. Atagligen bara ett ledband som dragits ut eller gått av.

Det betyder att jag nu kan påbörja rehabträningen med balansövningar och springa igen lite lugnt! :) :)

Gissa vem som ska tejpa foten och sticka ut på ett pass direkt efter jobbet (Jag skiter i om det gör lite ont...)?!

Underbart!!

Delar med mig

Jag fick en skiva av pappa med biler från Lidingöloppet 2005 (Lidingö Tjejlopp), 2006 och årets bilder. Delar med mig lite.

Fin frilla! Målgång av Lidingö Tjejlopp 2005

Här hade jag aldrig sprungit en hel mil innan loppet. Målet var att springa under 1 timme, vilket jag missade med 10 sekunder. 1:00:10 blev sluttiden och jag var besviken. Detta var min första tävling i tjejklassikern. Min yngsta son var ett år och jag hade börjat träna under juli och sista 3 veckorna hade jag inte sprungit alls pga ryggproblem. Problem som jag inte *peppar peppar* har längre sen jag började träna ordentligt. Så, så här i efterhand känns tiden helt ok ändå.

Målgång Lidingöloppet 2006

Kyrkviken 2006

Detta var min första tävling i stora Klassikern. Jag hade sprungit 21 km, Göteborgsvarvet, en gång tidigare. Annars hade det bara blivit kortare rundor. Målet var att ta mig i mål och säkerställa att Klassikern kunde genomföras.
Det var ruskigt varmt och jag såg många löpare som hade tagit slut och låg i kanten av banan. Jag tog det säkra före det osäkra och sprang lugnt och med mycket krafter kvar i mål.
Jag kom i mål på 3:24:24.

Tänk va många mil det blivit sen dessa bilder togs. :)

Min farmor

När jag var liten var jag hos min farmor och farfar efter skolan tills mina föräldrar slutade jobbet. De bodde i samma kvarter som oss. Det var en härlig tid. Farmor gjorde alltid jättesmaskiga pannkakor och våfflor. Och så var hon jätteduktig på att göra filbunke. Hon hade alltid filbunke i kylskåpet, i alla storlekar. Jag brukade äta med lite socker på. Sen, efter att jag tagit första skeden, då blir det ett hål där, fyllde jag det med grädde. Det var himlans gott!
I fredags när jag var och handlade köpte jag filbunke. Frukosten imorse bestod alltså av filbunke med grädde (utan socker). Det smakade inte riktigt som farmors filbunke men nästan. Grädde hällde jag så klart på, och det kändes som om farmor satt bredvid mig när jag åt. Min farmor... Jag saknar henne. <3



- Posted using BlogPress from my iPhone

Spagettiarmar

Imorse vaknade jag av värken i min fot. Inte bra. Har det inte blivit bättre på måndag blir det ett läkarbesök.

Saknaden av träning är stor i mitt liv. Jag är lättretad, ledsen och förtvivlad om vartannat. Idag fick det vara nog! Jag tog mig iväg till gymmet igen, trots att jag ogillar det. Jag testade crosstrainern och det kändes ok i foten. Lite ont men inte så jag inte stod ut. Jag fick svettas lite iaf. Sen gav jag mig på mina stackars armar och gjorde så många övningar så de kändes som spagetti sen. Nu känns det iaf pyttelite bättre. Pytte.

Idag har jag varit med Andreas Falk i tankarna på sparthlaton. Han tog sig i mål på drygt 33 timmar och lite sugen blir jag att testa detta historiska lopp nån gång.
Jag har också tänkt på alla kompisar som sprungit hovaleden ultra idag. Loppet jag hade tänkt vara med på om inte foten blivit skadad. De har säkert haft en toppendag!
Härligt kämpat alla goa löpare!

Tur att det kommer fler trevliga lopp och att jag säkert snart är i löparskorna igen. Jag har roliga planer på g inför 2012... :)



- Posted using BlogPress from my iPhone