söndag 25 januari 2015

Hög på löpendorfiner och simfilm

I måndags fick jag klartecken för löpning, av läkaren. Men eftersom det var ett besked som jag egentligen inte räknat med, hade jag planerat en massa annan rolig träning under veckan. Jag hade anmält mig till svåråtkomliga pass bla.

Jag har testat på värsta innegrejen här i Kristinehamn, cirkelträning på Fight Fit. Bara minuter efter att platserna släpps så är alla platser tagna. Nästan 100 platser, till 3 pass i onsdags, försvann direkt. Jag hann dock haffa mig en plats och gick dit lite pirrig och förväntansfull.
I lokalen stod uppställt massa roliga grejer och efter uppvärmningen drog vi igång första varvet. 16 stationer och 30 sekunder på varje. Skitjobbigt och skitkul!
Sen drog vi av två varv till och jag gick hem glad och riktigt, riktigt trött. Det var verkligen jättekul, så jag hängde på låset och hann få en plats till fredagens pass också.

På torsdagen kom träningsvärken, skööönt. Jag försökte cykla bort den på spinningen på kvällen, men den var kvar till fredagens pass cirkelträning också. Det var lika skoj då och jag gav det som fanns innan jag landade i soffan. Trött och glad.

På lördagen steg jag upp tidigt för att va med på spinning med efterföljande crossfit i 40 minuter. Nu blev ni förvånade va? Jag har ju sovmorgon på lördagar. Men sambon skulle resa iväg så då kan jag ändå inte somna om när han stiger upp tidigt.
Tuff spinning i 70 minuter och sen stationsträning i gymmet. 5 minuter på varje ställe. Här gjorde jag en tabbe, Jag skulle käkat nåt efter spinningen för på slutet av sista passet fanns det inte mycket kvar att ge. Men man lär sig. :)

Idag kom jag iväg till simträningen för första gången för terminen. Det var roligt. Vi blev filmade idag. Jätteintressant att se.
video
Här är en av filmerna. Lite coolt att se sig själv faktiskt.

Efter simningen gick jag hem och käkade lunch. Sen kom solen och jag hade bokat en löpdejt. Fjärilarna dansade i min mage och jag studsade upp o ner här hemma. Jag skulle få springa igen. I solsken dessutom!

Det var helt makalöst underbart! En hel mil och benen bara pinnade på. Precis som vanligt, eller jag menar förr i tiden. Åh vad jag har saknat det! Men nu äntligen är jag tillbaka och det är dags att bygga upp igen.
Lycklig löpare!
Foto: Privat

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar