måndag 7 april 2014

Mitt Ursvik Ultra

Det är min andra start i denna tävling. Sist jag sprang kom jag näst sist. Men jag vann också. För det var bara 2 fullföljande damer. I år var det 8 startande damer och en hel drös med karlar.
Det var dags att göra come back på Ursvik Ultra.


Lördag morgon försökte jag sova så länge som möjligt. Klockan blev 10 innan jag vaknade och kunde njuta av en go långfrukost innan jag promenerade till tåget som skulle ta mig mot Stockholm.

När jag var framme mötte jag upp Roxen och vi intog en god Svensk husmanskost (som stället hette), dvs kebab. Tog sen tunnelbanan till Roxens kompis Thomas. Där tjötade vi en stund innan vi sa gonatt, klockan 19.30. Jag trädde en buff över ögonen och la mig på soffan. Trodde inte jag skulle somna men det gjorde jag. Klockan ringde 22.30 och vi steg upp och gjorde oss klara för start.

När vi klev ut genom porten började det regna lite. Regnet tilltog lite och vid startplatsen var det blött. Temperaturen ute var ändå rätt varm så det gjorde inget att det kom lite regn. Vi pratade lite med kompisar innan det var dags för start.

Planen för dagen (natten) var att försöka snitta 6-fart så länge det gick. Jag ville gärna springa lite fortare än sist, dvs 8.08. Om jag sen skulle komma under 7.57 skulle det betyda banrekord.
Före start
Foto: Privat
Klockan närmade sig midnatt och nerräkningen började. När vi släpptes iväg var det rätt många deltagare som gav sig av uppför första backen. Jag hamnade nog rätt långt fram, så här med facit i hand. Fältet drogs ganska snabbt ut och det var inga bekymmer med att kunna springa i sin egen takt. Benen kändes pigga och jag matade på. Vi vände in i skogen och fick slå på lampan. Det kändes som om jag sprang lite för fort. Det kändes också som om pulsen slog i taket så snart jag gick uppför. Men med en titt på datat i klockan så var det inte alls så.

Banan var jättefin och med undantag av några få geggahål och några ställen där det var väldigt mjukt var det jättebra underlagsmässigt.

Jag slog sällskap med Bo under stor del av första varvet. På slutet när vi kommer ut på motionsspåret rullar benen på rätt bra. Men så hör vi 2 killar som pratar och närmar sig jättefort. Vi hinner båda tänka, men springer vi så sakta, har vi tappat så mycket? Det visar sig sen va Herr Steene och Herr Falk som är ute på nattjogg. Inte konstigt att det gick snabbt. :)

Kommer in för varvning och stämplar första varvet på 1.28.35. Nu är första varvet avklarat Upptäckarvarvet.
Hör speakern säga att jag är första dam. Tar med mig en Snickers och äter upp hela medan jag går en bit uppför backen. Bo försvinner och jag vet inte om han kom iväg före eller efter mig. Jag fortsätter ensam.

Regnet har upphört och jag växelspringer lite med Roxen. Ena stunden är han nån meter före, i nästa stund är han lite efter. Kroppen känns bra och jag springer på. Roxen försvinner sakta framför mig.
Det här är andra varvet. Ett transportvarv. Det är som en tisdag liksom. Det bara är. Och så genomgår man det.
Kommer in och stämplar igen efter 1.30.39

Jag fyller vatten i ryggan och en kille i depån säger, Nu får du lite sällskap för nu startar strax 45'orna.
- Eller hur?! (hoppas jag inte lät otrevlig för det var verkligen inte meningen i så fall) utbrister jag o tänker att de kommer ju springa jättefort.
Jag tar med mig en halvliter Cola i handen. Käkar en Snickers i backen och sörplar Cola.
45 km-klassen startar precis och jag hamnar i mitt i klungan. De springer inte så fort som jag trott och jag hamnar med några killar som springer i samma tempo som jag. Pratar lite med en av dom.
Tredje varvet, Hälftenvarvet är snart avklarat och vi har gjort halva loppet redan. Klockan är runt 4 på morgonen och fåglarna vaknar och börjar sjunga. Ena sekunden är det tyst och i nästa är det fågelkvitter överallt. Jag håller min fart. Det är så härligt i skogen. Jag älskar det!

Stämplar in på 1.30.04
Käkar en bit kexchoklad och tar med en ny Cola. Nu är det Nästsista varvet. Nästsista gången i branta backen, nästsista gången över farliga bron osv. Festar på min nästsista Snickers.
Jag springer ensam. Men det gör inget. Allt känns på topp. Kroppen håller ihop än. Det är fortfarande inga bekymmer att hålla snittet på 6-fart.

Stämplar in på 1.30.52 Jämna fina varv. Någon ropar i varvning att det är lugnt, det är gott om tid. Jag funderar på hur långt efter tvåan är. Ser hon mig? Kommer hon bränna ikapp mig i sista utförsbacken?
Jag fyller vatten igen, äter en bit kexchoklad och ger mig ut på Sistavarvet. Sista gången. Nu ska jag inte få springa på den fina stigen mer. Inte klättra uppför rötterna i backen och hålla till vänster över geggan osv. Det är snart över. Jag är lite trött i vaderna och rumpan. Men det är ändå inga bekymmer att hålla fart. Jag springer om många. Träffar på äventyraren Kristina som hejar på.

När det är ca 4km kvar kommer jag ikapp en tjej. Hon tror nog att jag springer i samma klass som henne för när hon vänder sig om och ser mig drar hon iväg i ett mycket högre tempo. Jag fortsätter i samma fart.
Ut på motionsspåret och mot mål. Jag tittar på klockan och funderar ut om jag ska hinna till 7.30. Men det är lättsprunget och går nerför.
Sista backen utför och jag har fart under galoscherna. Stämplar in sista varvet på 1.29.53 och missar 7.30 med 3 sekunder. Men det gör inget! Jag är skitglad ändå!
75 km i benen
Foto: Privat
Jag känner mig pigg och glad. Jag slog banrekordet som var från 2002 med 27 minuter. Det är svårt med banrekord när förutsättningarna varierar så på den här tävlingen, år från år.
Men jag är jättenöjd för att jag fixade det.
Stark!
Foto: Privat
Jag är också,
Nöjd för att jag höll så jämn och fin fart.
Nöjd för att kroppen kändes stark hela vägen.
Nöjd för att jag fick springa på natten.
Nöjd för att jag fick höra fåglarna börja sjunga.
Nöjd för de fina priserna!
Jag vann en jättefin Silva-lampa och ett presentkort på Addnature och en mössa.

Tack världen! Tack kroppen! Tack Stockholm Multisport för en välarrangerad tävling!
Tack!
Skorna blev lite lortiga.

1 kommentar: