Tjejerns triumfer i Skövde

Jag kunde inte hålla mig, utan satte mig i bilen och åkte ner till Skövde för att se målgången av 24-timmars men kom på det för sent och hittade inte riktigt fram så jag missade det med 5 minuter. Lite surt men jag fick ändå se och träffa en massa goa ultramänniskor.

Torill Fonn-Hartikainen tog svenskt rekord med 209 km och Åsa Hällstorp var tvåa på 202. På tredje plats kom Kristina Paltén med 184 och alla tog personligt rekord! Detta trots regn och vind!

Av de fem första platserna i Riksmästerskapet så var det fyra som var tjejer! Starka brudar!!
Det var så himla kul att vara där och insupa atomsfären runt en ultratävling. Men när jag kom hem var jag helt slut och hade antagligen en släng av feber igen för jag frös och svettades om vartannat.

Nu ska jag packa för imorgon åker vi till Djerba i Tunisien! Vi hörs om en vecka!
Bye bye!

Nu får det vara nog!

Nu har gråtit till och från hela dagen. Nu får jag ta mig i kragen! Det blir inte bättre och jag kan inte ändra på att jag blev sjuk. Nu är det som det är! Det är klart att det kommer en tävling där jag inte kan vara med. Jag har ändå hållit på i fem år utan att bli sjuk, bryta eller stryka mig från en tävling. Klart det kommer förr eller senare. Tävlingen var mitt andra stora mål detta år och mycket tid och fokus har lagts på denna dag. Jag har räknat ner och planerat. Jag har fantiserat och drömt. Nu blev det inte så.

Jag gjorde ändå rätt som stannade hemma för jag har feber och är inte alls kry. Jag hade helt enkelt inte orkat och kanske dragit på mig värre skador som tar längre tid att läka än en simpel förkylning.

Det är bara och bryta ihop och gå vidare. Och idag har jag verkligen brutit ihop så nu reser jag mig, starkare än tidigare och går (springer) vidare. Man får vara ledsen och besviken. Det viktiga är att inte fastna i det och bli sur och bitter. Nu ser jag framåt! Mot nästa mål. Jag kan vända mig om och se tillbaka att jag var stark och tog ett klokt beslut som gynnar min framtid.


Om tre dygn sitter jag på Landvetter och väntar på flyget. Åh, va det ska bli skönt!
Mot en solig och varm framtid med min älskling! Sen en vacker, mysig och springig höst.

Det blir ingen tävling för mig!

Nu skulle bussen rullat iväg från stationen på väg mot Skövde. Men istället för att sitta i en buss sitter jag kvar i soffan med tårarna rullande nerför kinderna. Jag har kastat in handduken! Jag har strukit mig och satsar på att bli frisk till resan på måndag.

Jag vakande och var genomförkyld. Ögonen var blanka och pulsen skenade bara jag gick på toa. Inte bra! Jag förstod egentligen redan igår, innerst inne, att jag inte skulle orka springa, för jag har inte varit ett dugg nervös. Jag kunde sova hela natten och vaknade av att klockan ringde. Inte alls som det brukar va natten innan tävling.

Så jag tror att långt där inne hade jag redan tagit beslutet att stryka mig men ville inte ta det till mig...

Just nu känns det dock som jag tagit rätt beslut men jag är otroligt ledsen för att jag inte kommer iväg på tävlingen jag tränat och fokuserat på hela sommaren. Men det kommer fler tävlingar och jag kommer tillbaka pigg, frisk och stark. Men just nu känns det riktigt, riktigt pissigt. :'(

Nu ska jag gå och lägga mig en stund. Löpning är världens bästa medicin men sömn är faktiskt inte så dumt det heller... ;)

Väskan är packad och mobilen är stulen!

Nu har jag äntligen bestämt mig! Efter tusen vändor fram och tillbaka har jag bestämt mig för att åka iväg imorgon (om jag inte blir sämre inatt). Jag har inte längre ont i halsen men hostan hänger i, dock i mindre omfattning och jag snorar som tusan.

Jag har dock släppt på kraven och ska springa och lyssna på kroppen. Om inte alls känns som vanligt så kliver jag av helt enkelt. Jag kan ju alltid stanna kvar och va funktionär eller åka hem och sova. Men jag ska prova iaf. Om inte annat får jag träffa en massa trevliga ultramänniskor igen och det är värt mycket :)

En tråkig sak som hände igår var att någon har gått in på mitt kontor på jobbet och tagit min mobil. :( En kollega i rummet bredvid blev av med sin plånbok. Det känns himla trist! Jag har förlorat mycket personlig information som sms, bilder och filmer på barnen osv. Alla mina telefonkontakter måste läggas in på nytt. :(
När jag nu ska åka imorgon bitti så är min bussbiljett en mobilbiljett vilken jag nu givetvis inte har. Men jag skrev ut bekräftelsen jag fått på mail och hoppas jag får komma med bussen då.
Jag har lyckats fixa ett nytt sim-kort nu och fått låna en telefon så jag kan nås och ringa igen. Så jag även kan ta bilder på vår resa till veckan. Jag har ingen kamera utan tar alla bilder med mobilen. Jag får ta tag i och fixa en egen telefon när jag kommer hem igen. Skit! Jag gillade min telefon. En annan tråkig sak är jag måste betala klart den ett havlår till trots att den inte är min ägo längre. Trygg Hansa gav mig lite tillbaka på hemförsäkringen iaf. ++++ till dom för snabb och bra service!!

Hur ska jag göra?

Så här ser det ut utanför mitt fönster just nu.

Om man istället tittar på hur vädret ska bli nästa vecka i Tunisien så ser det mycket trevligare ut! :p

Jag längtar till solen och värmen!

Idag känner jag mig piggare men vågar fortfarande inte bestämma mig för hur jag ska göra. Jag väntar till imorgon, men i ärlighetens namn så känns det lite vanskligt att springa ett dygn när man inte känner sig kry. :s
Det är ju inte lätt att bolla med någon heller eftersom många i min närhet tar första bästa ursäkt till att inte träna. Bara de nyser två gånger så är de förkylda och inte kan träna på minst en vecka (Ja, kanske jag överdrev, men ni fattar). Självklart ska man inte riskera sin hälsa men oftast kan man ju köra lite lugnare om man bara är snorig.
Men det bästa är kanske att hoppa över och vila ut ordentligt på resan och dra igång igen när man kommer hem och är pigg och frisk? Eller så.... Gaaaahhhh! Jag väntar med beslut till imorgon. Så det så!

Sjuk?

Idag kände jag mig mer hängig. :( Tänkte att jag ger kroppen en sista chans att bli pigg genom att sova bort skiten (ursäkta ordvalet men det känns inte kul just nu) så jag gick hem från jobbet vid 10. Halv elva sov jag och vaknade inte förrän 13.30. Då jag gick upp och åt gröt. Sen somnade jag igen till 16 då det var dags att hämta barnen. Jag har inte hostat lika mycket idag så om jag ska se något positivt i det hela så är ju iaf det bättre. Just nu känner jag mig piggare men om jag är lika hängig imorgon som jag var idag så är det nog bara att inse att det blir ingen tävling på fredag. :'(

Jag vill ju heller inte riskera att bli mer sjuk för på måndag åker jag till Djerba, Tunisien!

Foto lånat från Fritidsresors hemsida.

Boostad och laddad!

Idag blev det ett besök på vårdcentralen. Jag fick godkänt i besiktningen! De tog halsprov och sänka men inget tydde på att jag skulle va sjuk. Jag hostar ju fortfarande och halsen svider rejält när jag vaknar på morgonen men sen släpper det rätt fort. Doktorn sa att det var ingen fara att springa så det känns himla skönt. Jag gick därifrån med ett leende!

Under eftermiddagen var jag på hot stone massage hos Lena Bauer på Sandrosen, Det var riktigt skönt! Jag tror jag somnade till, en stund till o med.

Nu är jag uppmjukad, avstressad och laddad med ny energi. Jag är utvilad och fokuserad. Jag försöker äta och sova ordentligt. Nu är det inte många dagar kvar...

Run like a dirty girl!

Så stod det på förpackningen till mina nya gaiters från Dirty Girl Gaiters! De var jättesnygga och kommer säkert komma väl till pass i höst och vinter!

Och när man har ny utrustning, vad vill man göra då? Jo, prova den så klart! Men jag beslutade mig för att vila även idag för att se om halsontet försvinner. Jag har noll i tålamod och bara VILL ut och springa. Sensommarsolen har lyst idag och det har säkert varit en underbar dag i skogen.

Tur att den inte försvinner utan finns kvar när jag kan utnyttja dess läckerheter. Fina barrstigar och frisk, underbar hög höstluft. :)

Överskottsenergi

Det är svårt att låta bli att springa. Nu är det över 2 veckor sen som det började killa i min hals. Jag hostar fortfarande rätt mycket och det gör ont i halsen. Den här veckan har det bara blivit 2 löppass på totalt 16 km. Alltså mycket lite. :( Jag står nu i valet och kvalet om jag ska vila resten av tiden fram till tävlingen och hoppas på att halsontet försvinner eller springa några kortare turer, som jag skulle gjort om halsen var ok. Pulsen är som vanligt och allt annat känns ok.

Kanske borde jag ringa vårdcentralen? Jag väntar till måndag. Det är ju liksom inte akut...

Jag längtar efter att springa långt. Jag längtar efter att springa i skogen. Jag längtar efter att bli lerig, svett och trött. Jag längtar efter utmattning och endorfiner som skenar i kroppen.

Och jag längtar till nästa fredag. :)

Min nya träningskompis

Jag har fått en ny träningskompis. En pilatesboll. Äntligen har jag fått "tummen ur" och börjat träna överkroppen igen. Jag kör mage- och ryggövningar. Det känns skönt att äntligen ha kommit igång och jag ska hålla fast vid det och köra ett par gånger i veckan. Än så länge har det bara blivit ca en kvart åt gången men jag fick med en DVD med övningar som jag ska köra nån dag. :)

10 dagar kvar till Ultrafestivalen... :)))

Ny ultratjej?

Det är inte kul att springa ultra själv, varje gång. Därför håller jag just nu på att "lura" med min kompis Annica på detta. Så igår gjorde vi ett gemensamt prova-på ultrapass. Vi sprang 30 km i mycket lugnt tempo med mat- och gångpauser. Jag tror hon gillade det och hoppas jag får henne på KUL-helgen i oktober.

Många goa kantareller hittade vi också. De smakade gott i omeletten när jag kom hem.

Detta var sista längre passet innan Riksmästerskapet. Nu blir det att varva ner och springa mindre och kortare rundor.

Lera och skog, blött, stenigt och rotigt. Me like!

Idag fick jag vara med när min kompis slog längdrekord. Hon kämpade och slet och vi tog oss 9,2 km. Hon hade bara sprungit 6 km som längst tidigare. Så himla kul att se och vara med när man går över sina gränser. Man klarar så långt mycket mer än man tror. Lycka!

Idag blev det ett oplanerat långpass. Jag hade bara tänkt springa med min kompis efter jobbet men blev sen tillfrågad om jag ville följa med på ett terrängpass och det bangar man ju inte. Så efter avslutat längdrekord så åker jag till nästa pass. Jag och två grabbar sprang till Hultet och skulle ta 16 km där men när stigen viker av till 20 km spåret så valde vi det. Den var omgjord sen jag sprang där sist och nu var det helt obanad terräng i flera km. Ingen stig, bara mossa, sten och skog. Det var blött och lerigt.
Jag är stark! Jag pinnar på! Jag njuter i sommarkvällen. Det var varmt och skönt och att jag var lortig, dyngblöt och luktade sumpmark bekom mig inte. Jag njöt! Jag är ett med naturen och skogen.

Summa summarum blev det 35 km idag. Inte planerat men jättebra och härligt ändå. Imorgon blir det vila och en tripp till Karlstad.

Sandra släpfot

Mina Saucony Triumph sprang jag med första gången den 5 maj. Det är 3 månader sedan. Jag har gjort 95 mil sedan dess, men inte enbart i samma skor. Jag har varvat med ett par andra, lättare. Men se så jag slitit ut de stackars dojjorna. Jag måste ju släpa foten efter mig. :) Bilden är tagen rakt bakifrån. Man kan se det svarta på höger sida, så såg det ut även på vänster sida.

Hmm, jag behöver nya skor... Let's köp!

Jag är rik!

Så sa äldsta sonen när vi var på väg mot Stockholm igår. Han syftade på de 19 kronor han hade i fickan som var hans egna. Men det fick mig att börja fundera över detta. Jag är rik!

Jag har två underbara, friska barn som jag älskar. Jag har en sambo som är den bästa och goaste som finns. Jag har en kropp som ställer upp på alla mina tokigheter utan att protestera. Den bara fungerar. Jag har ett hem som jag trivs och känner mig trygg i, jag har föräldrar som finns för mig. Jag har vänner som ställer upp. Jag har allt jag behöver. :) Jag är rik!

PS: Men just nu har jag ont i halsen och högre vilopuls än normalt så jag avvaktar med att springa nån dag till. Men jag känner mig ändå inget orolig för träningsmängden inför 24h i Skövde. Nästa vecka ska jag köra på igen sista veckan innan nertrappning. Även om det blivit lite av en avtrappning redan denna vecka pga halsen. Men det kan bli något kort pass i helgen.
Fast detta är bara en parantes, det är inge allvarligt, det går över. :)

100

Mitt 100-ade inlägg. :)

Nu har jag vilat i 2 dagar. Det har varit skönt och jag har haft kvalitetstid med barnen. Vi har varit i stugan och fiskat, grillat, hoppat studsmatta, och sett på film. Vi har också varit i badhuset. Mysigt!

Idag tog jag en kort runda. Barnen var med och cyklade bredvid. Jag känner mig lite rosslig i halsen. Det killar lite men gör inte ont. Känner mig torr bara. Så jag tog en kort runda för att se om det blev bättre eller värre. Det blev ingen skillnad :) Så jag tar nog ett morgonpass imorgon. För efter det ska det nämligen shoppas! När jag satte svenskt rekord på TEC så vann jag ett presentkort på Runners Store Så här ska inhandlas lite trevliga löpargrejer. :) Så det blir en tripp till huvudstaden för lite shopping. Barnen ser fram emot resan så det blir att mysa lite med dom också, äta glass på något trevligt ställe och titta på andra kuliga saker.

Idag var vi till badhuset. Nu är jag lite provokativ, men jag tycker det är skrämmande att så många är överviktiga i samhället. Jag såg barn i 5-årsåldern som var så tjocka att magen dallrade och var alldeles gropig. Deras föräldrar var över 100 kg-klassen och de hade stora 2 liters Coca Cola vid bordet. Jag kan inte sluta fundera över hur detta gick till. När jag gick i skolan vet jag 2 som var "tjocka" på min skola. Om man ställde dom bredvid dagens barn skulle de kanske inte ens se tjocka ut? Vad är det som hänt? Varför har vi blivit sånna? Är det den ständiga tillgången till mat och godsaker? Hur ska det sluta?

Here we go again!

Nu har jag skickat in anmälan till nästa års Täby Extreme Challenge. En sån fin tävling kan man ju inte missa. :) All tänkbar bra service och finfin bana.

Idag blev det ett 25 km-pass. Jag hade tänkt springa längre men mina ben var sega och när jag mötte Mats på Mariebergsvägen slog jag sällskap med honom. Vi tog en reviderad sväng runt Niklasdamm, som var min tänkta runda. Den blev lite kortare men det gjorde inte ett dugg och jag fick sällskap på vägen. Jag såg en massa kantareller på en skogsväg som jag ska åka och hämta imorgon. :p Hoppas ingen annan hinner före.

12 mil denna veckan på 6 pass. Nu följer en lugn en vecka igen. Det ska bli skönt. Känner mig trött i benen och jag sover runt 11 timmar varje natt, som ett barn :)