10 plus

Morgonens halvmara gick nästan 10 minuter långsammare än måndagens. Det var segt idag.

Igår var det planerat backlöpning i fd slalombacken Busshöjden, på kvällen. Därför hoppade jag över morgonlöpningen till jobbet. Men min springkompis hörde av sig och lämnade återbud på förmiddagen. När sen regnet började ösa ner och det regnade både uppifrån, från sidan och nästan nerifrån ;) så bestämde jag mig istället för att helvila.
Vi är hundvakt åt svärmors hundar hela veckan så det fick bli en promenad i regnet, så jag slapp ändå inte undan att bli blöt.

En kväll hemma i soffan blev det alltså. Nåt som satt väldigt gött när regnet piskade på rutan. Och nåt som vi inte gjort på väldigt länge, typ på hela sommaren.

Jag trodde därför att det skulle finnas gott om spring i benen på morgonens runda. Men när jag vaknade av klockan där strax efter halv sex var jag trött, och ville bara somna om. Steg upp ändå och klädde mig och landade sen vid hundarna och gosade med dom en stund, innan jag gav mig av.

Söta Mira satte sig på min rumpa.
Bild från i förrgår när vi var ute med båten.

Jag springer iväg och fötterna känns som bly. Jag tar mig fram i snigeltempo.
Benen skriker stanna! Jag har tagit mig 500 meter och jag vill bara gå hem.

Ändå fortsätter jag och den tunga känslan släpper lite allteftersom. Det är precis så här det brukar vara de gånger det är segt vid start. Det är det jag vet, annars skulle jag lyssnat på kroppen och sovit en timme till istället.

Det är fuktigt ute och kvällens och nattens regn har gjort luften syrerik och trädens grenar blöta. De blöta grenar som touchar min kropp svalkar skönt. Jag springer långsamt genom den tysta skogen och solen tittar fram bakom de tunga molnen. Mina steg hörs knappt på den fuktiga, mjuka stigen. Mina starka ben tar mig framåt, framåt mot jobbet och den hägrande kaffekoppen och frukosten.

När jag stänger av klockan vid jobbets grind har jag sprungit nästan 10 minuter långsammare än i måndags på samma sträcka. Visserligen inte samma väg, men ändå.
Trots den sega känslan i starten så blev det ett himla fint pass. Jag är nöjd och glad.

Och vad är egentligen 10 minuter långsammare. Jag fick ju göra det jag gillar i 10 minuter till! ;)

Ett steg fram!

Planering utrustning, 22 dagar kvar

Det är 3 veckor kvar till starten av UTMB, Ultratrail du Mont Blanc. Det är nu formtoppningen börjar eller?! ;)

Det börjar dra ihop sig alltså. I helgen kommer jag springa trailmaran Irontrail som ett litet genrep med utrustningen. Ja, alltså samma utrustning som sist. Jag har inte ändrat på nåt. Vet ju att det funkar liksom.

Den obligatoriska utrustningen är följande:

• Mobiltelefon som kan användas i alla tre länder som vi springer i
• Egen mugg som rymmer minst 15 cl
• Minst 1 liter vatten
• 2 pannlampor
• Överlevnadsfilt (minst 1,4 m x 2 m)
• Visselpipa
• Elastisk linda (minst 100 cm x 6cm)
• Vattentät jacka med huva
• Långa springbyxor (eller trekvarts kombinerat med strumpor, ska kunna täcka hela benen)
• Varm långärmad mellanlagerströja. (minst 180g)
• Keps eller buff
• Varm mössa
• Varma och vattentäta handskar
• Vattentäta överdragsbyxor
• Pass

Sen rekommenderas det starkt att ha med:

• Stavar
• 20 euro
• Ett klädesombyte
• Och lite andra småsaker som kompass, kniv, solkräm, vaselin osv

Jag kommer springa med mina stavar (Leki Travller Carbon) trots att jag inte gjort ett endaste löppass med stavar sen jag sprang utmb sist, 2011. Men jag hade stor nytta av dom under loppet, både uppför och nerför.


Bild från: http://www.sport-tiedje.se

Jag köpte dom på sport-tiedje och de fungerade väldigt bra. De är lätta och smidiga och enkla att fälla ihop. Det är också väldigt bra att man snabbt kan lossa på handremmen från själva staven, med ett enkelt tryck på knappen längst upp. Då sitter själva handfästet kvar på handen och det går snabbt att koppla ihop det igen.
När man går/springer brant nerför är det läskigt om man sitter fast i stavarna och snubblar. Då kan det gå illa.



Här ser ni att bara handremmen sitter på.
Foto: Jörgen Johansson

Halvvägs mot helgen

Så var vi nästan halvvägs mor helgen redan. Hur har det gått då?
I måndags sprang jag ju en halvmara före jobbet. Sen på kvällen blev det ca en timme på cykeln i skogen tillsammans med älsklingen.

Tror cyklarna också tycker om varann.
Foto: Privat

Det märks att det var en stund sen jag cyklade nu för fegheten kommer tillbaka. Jag fegar och har inte nog med fart i skogen och därför tar det tvärstopp istället för att jag flyter över stenar och rötter.
En vurpa vart det, men det gick bra. Flög över styret men landade mjukt.

Igår tog jag en kortare tur till jobbet. Jag hade sen planerat att springa tillsammans med Annica på kvällen. Men andra sysslor kom emellan och sen skulle jag på möte ang Irontrail-tävlingen till helgen, så det blev ingen mer löpning. Men så är det ibland.

Imorse mysjoggade jag 17 km till jobbet. Var lite Wild and crazy ;) och tog lite andra vägar än de jag brukar. Alltid spännande att springa utan att veta vad slutdistansen blir i förväg.

Tuff vecka väntar med Irontrail till helgen

Jag planerar att springa mycket den här veckan, därför startade jag upp måndagsmorgonen med en halvmara före jobbet. Det var lagomt varmt ute och benen gick lätt.

Jag hoppas på många fler mil under de kommande dagarna. Antagligen kommer vi bo i stugan och då kan jag samla km genom att springa till och från jobbet. Jag hoppas på lite mtb-cykling också.

Till helgen arrangeras ett testlopp inför Sweden Irontrail Marathon som ska gå av stapeln nästa år. Det är en terrängmara på vandringsled, Hultetleden och Järnleden. Jag tänkte mig springa loppet med min utmb-packning. Mest för att testa grejerna, skorna och packningen och samla km. Det kommer bli en trevlig tur!

Vill du hänga med?!
Starten går kl. 11.00 i Gästhamnen här i Kristinehamn. Startavgiften är 100 kronor och du betalar vid start.
Loppet på Facebook.

Bild: Mats Söder

Mjölksyra

Igår gjorde jag om mjölksyretestet med ett annat pulsband. Den här gången gick det kanonbra!
Jag började springa lite uppvärmning innan jag fick köra 4 minuter i 12 km/h (5.00 min-fart). Sen togs stick i fingret och farten ökades till 14 km/h (4:17 min/km).
4 nya minuter att springa och sen stick i fingret igen.

Vid sista intervallen ökades farten till 16 km/h (3:45-fart!!) Jag klarade 4 minuter i den här farten! Det trodde jag inte själv! Jag visste inte innan och under tiden att jag sprang så fort.
Sista sticket i fingret och testet var över. Skönt!

Nu väntar jag in resultaten och mina pulszoner på mailen. Det ska bli jättespännande och intressant.

 

 

Resultat Syreupptagningsförmåga

Nu är det bestämt att jag kommer göra om mjölksyretestet pga strulet med pulsbandet.

Testet med syreupptagningsförmågan behöver jag inte göra om. Jag fick ett värde på 69,5 vilket tydligen är ganska högt (högt = bra).
Jag har googlat runt lite.
Har hittat lite om syreupptagning här, här och här.

Det är ju lite kul med ett kvitto på att det jag gör är bra. :)
Om det är genetiskt, framtränat, både och eller what ever. Så är jag ändå glad. :)

Så på söndag står jag där på bandet igen och gör mjölksyretestet igen. Det betyder att jag inte får göra någon hård träning imorgon eftermiddag. Men en liten mil måste jag ju kunna luffsa där på förmiddagen i lugn fart. :)

Idag gjorde jag en halvmara före frukost och jobbet, i en sagolik sommarmorgon.
Älska morgonpass!!

En annan morgon



Maxpulstest

Patrik från Träningskonsulten besökte igår Intersport i Kristinehamn. I samband med detta kunde man köpa sig ett test av maxpuls (syreupptagningsförmåga) och tröskeltest (mjölksyramätningar).

Testerna skulle genomföras inne i Intersports lokaler och det gjorde mig lite nervös. Dels har jag aldrig gjort detta förut och dels ska det göras med publik.

Glad och pigg i starten.
Foto: Daniel Wassberg

Kom dit och fick svara på lite frågor innan jag klev upp på bandet och fick jogga igång.
Sen skulle tröskeltesterna göras. Jag skulle springa i en viss fart i 4 minuter, sen togs ett stick i fingret, vila 1 minut och sen höjdes farten och så var det 4 minuter löpning igen. Sen fortsatte det så.
Tyvärr krånglade pulsbandet lite, men hjärtat slog, det vet jag för det kändes! :)
Att jag stod mitt inne i en butik och flåsade hade jag glömt för länge sen.

Efter lite dolande med pulsbandet var det dags att sätta på masken för att mäta syreupptagningen.

Hannibal?

Jag fick springa på rätt bra, på platten först. Sen höjdes lutningen på bandet med jämna mellanrum. Det kändes jobbigt men helt uthärdligt, i början.
Det blev tuffare och tuffare, brantare och brantare.
Det kändes som om jag hade en öken i munnen. Flåsade i masken med öppen mun och lyckades bara fukta munnen genom att stänga den 2 gånger.

Fokus!
Foto: Daniel Wassberg

Patrik frågade om jag ville sluta men vi körde nästan en hel intervall till. "Det räcker" sa jag sen och klev av. Men så här efteråt känns det lite som om det var lite för tidigt. Jag hade kanske orkat en bit till. Men tydligen är det en ganska vanlig känsla och många säger så.

Hur gick det då? Jo, pulsbandet krånglade ju så pulskurvan blev inte helt komplett. Pulsen fungerade så fort jag stannade men inte under tiden jag sprang så det går tydligen att få fram värden och pulszoner ändå.
Syreupptagningstestet visade också bra och jag väntar på resultatet med alla siffror och värden på mailen.
(Men eventuellt måste jag göra om testerna pga krånglet med pulsbandet.)

Det var ändå en intressant upplevelse och jag tror att resultatet sen kan visa något som jag kan dra nytta av i min träning. Det ska bli spännande att ta del av resultatet!