Avklarat

I måndags var en lång dag. Klockan ringde 2.25. Då gick jag upp o åt havregrynsgröt. Sen åkte vi från Filipstad kl 3.00. Var framme i Sälen vid 6. Startade strax efter 7.00. Snön vräkte ner och spåren var sladdriga och det gick jättetrögt. Fäste hade jag dåligt med också i all den lösa snön.

Tiden ramlade iväg och jag gick i mål på 10 timmar 10 minuter och 19 sekunder. Känslan att åka upp mot målet och bli påhejad av alla människor längs vägen går inte att beskriva. Helt otroligt alltså!!! Tårarna kom till o med. Jag är jättenöjd att jag klarade det och kom i mål! Jag hade en liten down-period efter 2-3 mil då jag undrade hur detta skulle gå. Men det var som om jag fick ny energi då och kom igen liksom. Skumt. Har inte upplevt det tidigare men har heller aldrig gjort nåt liknande.

Vi kom hem vid 22,30 och löste av mamma som varit barnvakt. Vid 23.15 landade mitt huvud på kudden efter nästan 21 vakna timmar. Jag var riktigt trött. :)

Igår kändes det i rumpan, vid sidan om svanskotan. Var jättestel i måndags när jag kom i mål efter att jag duschat. Men igår var jag fräschare än jag trodde. Jag hade jätteont i axlarna och mellan skulderbladen när jag åkte. Strechade ut dom hela tiden. Det var nog för jag spännde mig så eftersom jag hade så bakhalt större delen av sträckan.

Jag är iaf jättenöjd att jag kom i mål!

Det närmar sig!

Nu är det inte långt kvar tills jag står på startlinjen och har 90 km skidor framför mig. Det pirrar i magen och jag är lite nervös att jag ska glömma något i min packlista. Det kommer jag antagligen inte göra men jag tänker på det iaf.

Jag har ju knappt 10 mil skidor i benen så jag kommer att ta det lugnt o siktar på att komma i mål. Jag försöker nu ladda upp så gott det går. Jag har tagit det lugnt hela veckan. Det har varit ganska skönt fast jag längtar efter att ge mig ut på ett löppass.

Åh va det ska bli kul på måndag!

Hemma

Idag är dagis stängt så vi har en hemma-dag. Jättemysigt! Lugnt och skönt och ingen stress.

Min hals är inte bra. Det känns som en stor klump så det känns som om maten jag äter fastnar på vägen ner. Inte kul alls. Det svider inte som det gör när man har "sjuk-ont-i-halsen". Det är bara som om man svalt för stor bit mat och den sitter kvar i hlasen. Har känt detta många gånger förut. Sista året var det i februari, augusti och december. Känner mig inte sjuk för övrigt så ska köra på som vanligt i helgen. Jag ska åka till Filipstad och köra långpass på skidor både lördag och söndag.

I tisdags när jag körde skidor i Filipstad provade jag min nya pulsklocka Polar RS200. Jag kunde se olika zoner, medel- och maxpuls i slag och %. Varvtider och kcal åtgång. Jättekul och det finns säkert jättemånga andra finesser som jag inte satt mig in i än. Jag är iaf jättenöjd med den än så länge. Om jag springer en runda ikväll ska jag prova grejen man sätter på foten för att mäta sträcka. Ska bli jättespännande!

Det snöar

Den här veckan har vår yngste son haft ögoninflammation. Gubben var hemma måndag och tisdag och jag var hemma igår och idag. Igår åkte vi till Filipstad. Jag hade hört att spåren skulle vara så fina där efter helgens tävling så jag frågade pappa om han kunde se till barnen så jag fick åka. Det gick bra. Spåren var verkligen kanonfina och det var perfekt före.

Sonen är inte sjuk på nåt annat sätt än att det rinner lite ur ögat då och då så vi kan vara ute ändå. Nu när det har snöat hela kvällen och natten (och det snöar än) så ska vi ta oss ut och åka lite pulka.

I tisdags när jag körde pump så la jag på 1,25 kg extra på varje sida. Det kändes verkligen att det var tyngre. Men det var skönt och spinningen efteråt gick lätt och tiden flög fram. Ledaren på det passet får en verkligen att bli sporrad. Jättekul! Jag som aldrig tyckt spinning varit speciellt kul.

Nej, dags att gå ut i snön!

Stressig vardag

Just nu är en stressig period. Det är fullt upp på jobbet. Jag är inblandad i kanske för många projekt? Men samtidigt är det kul när dagen går fort och man känner att man gjort nåt bra.

Igår efermiddag ringde en arbetskompis till vår växel och berättade att han inte skulle komma något mer under dagen för hans hus brunnit ner. :o Det hela är ofattbart och jag lider så med killen som förlorat allt han har. Han har inte ens ett par rena strumpor. Endast det han hade på sig. Han gick till jobbet på morgonen och åkte hem vid 15 för att hämta en nyckel och kvar är bara grunden. Hela huset hade brunnit ner utan att någon märkt nåt. Han behävde inte ens ringa brandåren direkt. Allt var borta. :( Han hade precis byggt huset och hade bara bott där runt en månad. Fruktansvärt! Mina tankar är hos honom.

Träningen igår gick tyngre än vanligt. Kollade flera gånger om jag verkligen inte hade tagit tyngre vikter än förra gången men det var samma. Jag har iaf inte ont i kroppen nu som jag hade förra veckan. Jag har nu köpt ett fyra-månaders-kort på gymmet så jag ska försöka sticka iväg på lite fler pass. Ska försöka köra några spinningpass iaf. Kanske nåt boxpass.

Idag skulle jag åkt skidor på lunchen men det regnade så mycket så jag struntade idet. Hoppas det blir kallare igen och kommer mera snö. Jag behöver verkligen mera skidmil i kroppen.

Tråkigt tycker jag att livet ska vara så stressigt. Jag vill så mycket men tiden räcker inte till. Det kanske löser sig framåt våren när dagarna blir lite längre. Känns som om vi går skift här hemma. Det är sällan vi är hemma båda två, jo på natten bara. Tänk om man slapp sova. Om man kunde vara utvilad ändå. Vad mycket mer man skulle hinna med. Man skulle kunna jobba på nätterna, renovera hus på sena kvällen och träna på dagarna när det är ljust och ungås med barnen resten av dagen. Skulle verkligen sitta fint. ja, ja det är väl så här det är att vara småbarnsförälder. De blir snabbt stora, våra goa grabbar, så man får ta vara på tiden.