Just nu är en stressig period. Det är fullt upp på jobbet. Jag är inblandad i kanske för många projekt? Men samtidigt är det kul när dagen går fort och man känner att man gjort nåt bra.
Igår efermiddag ringde en arbetskompis till vår växel och berättade att han inte skulle komma något mer under dagen för hans hus brunnit ner. :o Det hela är ofattbart och jag lider så med killen som förlorat allt han har. Han har inte ens ett par rena strumpor. Endast det han hade på sig. Han gick till jobbet på morgonen och åkte hem vid 15 för att hämta en nyckel och kvar är bara grunden. Hela huset hade brunnit ner utan att någon märkt nåt. Han behävde inte ens ringa brandåren direkt. Allt var borta. :( Han hade precis byggt huset och hade bara bott där runt en månad. Fruktansvärt! Mina tankar är hos honom.
Träningen igår gick tyngre än vanligt. Kollade flera gånger om jag verkligen inte hade tagit tyngre vikter än förra gången men det var samma. Jag har iaf inte ont i kroppen nu som jag hade förra veckan. Jag har nu köpt ett fyra-månaders-kort på gymmet så jag ska försöka sticka iväg på lite fler pass. Ska försöka köra några spinningpass iaf. Kanske nåt boxpass.
Idag skulle jag åkt skidor på lunchen men det regnade så mycket så jag struntade idet. Hoppas det blir kallare igen och kommer mera snö. Jag behöver verkligen mera skidmil i kroppen.
Tråkigt tycker jag att livet ska vara så stressigt. Jag vill så mycket men tiden räcker inte till. Det kanske löser sig framåt våren när dagarna blir lite längre. Känns som om vi går skift här hemma. Det är sällan vi är hemma båda två, jo på natten bara. Tänk om man slapp sova. Om man kunde vara utvilad ändå. Vad mycket mer man skulle hinna med. Man skulle kunna jobba på nätterna, renovera hus på sena kvällen och träna på dagarna när det är ljust och ungås med barnen resten av dagen. Skulle verkligen sitta fint. ja, ja det är väl så här det är att vara småbarnsförälder. De blir snabbt stora, våra goa grabbar, så man får ta vara på tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar