Självförsvarsövning

Igår kväll på boxningen körde vi mycket armstyrka och kondition. Högt tempo och långa intervaller. Som vanligt var det riktigt kul och många bra övningar. Mina axlar fick sig en rejäl genomkörare och jag har träningsvärk idag. Sköööönt!

Vi fick också lära oss 2 självförsvarsövningar. Jag hoppas och tror att jag inte ska behöva använda dom men de kan ändå vara bra att kunna.

Jag tog risken att vara barfota (som alla andra) och fötterna klarade sig hyffsat bra. Åå, finns det inget snabbläkningspiller att ta. Så skinnet kommer tillbaka över natten typ. Den rosa tunna huden är så skör. Jag hoppas att jag hinner bilda ett nytt skinnlager före TEC om en månad.

Barnen var med som åskådare igår. De gillar att sitta där och se på. Min yngste son tog med mina andra handskar och sen lånade dom en pad och gjorde lite övningar utanför medan vi kämpade för fullt inne i lokalen.

Bild lånad från Kampsportens Hus sida

Kampsportens hus

Instagram?

Finns ni där?
Det gör jag. Jag gillar att kolla träningsbilder och peppas och inspireras.
Jag heter Sanlundqvist. Vad heter ni?

Planera och prioritera

Som alla andra har jag 24 timmar per dygn att fylla. För att kunna jobba heltid, vara en bra mamma, en fin sambo, träna och samtidigt kunna leva och göra lite andra saker krävs planering och prioritering.
Igår hade jag en träningsfri dag. Det betyder dock inte att jag satt och gjorde ingenting. För att resten av veckan ska flyta på så planerade och förberedde jag följande.

Direkt efter jobbet tog vi bilen till Ica och storhandlade. När vi kom hem lagade vi mat och samlade hem barnen. Åt gott och satt samlade runt matbordet.
Därefter tog vi kaffe och glass till efterrätt och firade att vi var alla fyra igen, som vi inte varit på ett tag.

Sen tog sambon tag i monteringen av en (sko)garderob till hallen. Jag ställde mig vid spisen igen. Lagade 5 frukostlådor, 6 matlådor och bakade bröd.

Sen hjälpte jag sonen med läxan så den skulle vara klar, trots att den inte ska in förrän i slutet av veckan, men då har vi inte lika mycket tid.

Nu har vi bra matlådor i frysen att ta till då tiden är knapp och frukosten är fixad ett par dagar. Vi har gott bröd hemma utan en massa kemikalier och e-nummer.

Bara man planerar och förbereder så går det mesta att lösa.

Idag har jag därför tid att gå och boxas i 1,5 timme. :)
Nu har jag dessutom haft 2 löpfria dagar så jag längtar ut lite. Imorgon...

Få spinnande deltagare

Jag kom in i spinningsalen 5 minuter före start i morse. Det var bara 2 deltagare på plats. Och ingen ledare. Jag brukar aldrig skriva upp mig på morgonspinningen utan går bara dit. Så idag tänkte jag att det kanske var inställt. Men i så fall var jag ju inte ensam på plats i alla fall.

Men bara någon minut senare kom Jessica in och rev igång passet. Idag körde jag på lite tuffare och benen svarade bra. Tyvärr är fötterna lite ömma fortfarande men efter en stund "glömmer" jag bort det och kör ändå.

Vi var bara 6 stycken deltagare i morse, men stämningen var hög och det var riktigit kul!

50 minuter bara svischade förbi och det var dags att cykla hem och duscha och väcka barnen.

Det var riktigt skitkallt att cykla till jobbet sen. Håret var blött och trots att jag hade mössa så var det iskallt åt huvudet. Jag frös rejält när jag kom fram. 

Skönt att man kan välja att jobba inne på kontoret då. :)

Bitar på plats

Det kan tyckas långt till slutet av augusti. Det ska hinna bli vår och förhoppningsvis sommar. Det ska bli kväll, natt och morgon, närmare bestämt 172 gånger.
Sen är det den 30 augusti och jag står återigen på startlinjen till UTMB, Ultratrail du Mont Blanc.

För att få starta i tävlingen krävs ett läkarintyg. Jag fick godkänt av läkaren för 2 veckor sen och har skickat in intyget. Nu ska det bara bekräftas av arrangören så är anmälan komplett.

När lotteriet var klart bokade jag flyget direkt. Ville gärna åka hem med samma flight som Jörgen och Tobias. De åker ner tidigare eftersom de startar ett par dagar tidigare än mig. Men det kan va skönt med sällskap på hemresan när man är trött och sliten.

Att boka boende i Chamonix under UTMB-veckan kan var probelmatiskt. Många tävlande hade dessutom sin startplats klar och slapp delta i lotteriet. De hade så klart redan bokat sitt boende sedan tidigare.
Jag var ju nästan helt säker på att inte få en startplats så jag har inte bokat nåt förrän jag fick grönt i lotteriet.

Sen detta att hitta ett boende till en rimlig peng nära start och framförallt mål, är inte lätt. Det är nog många pengar som flyger iväg ändå. Jag har teamat ihop mig med 2 andra deltagare så vi ska dela rum. Igår bokade vi äntligen vårt boende och således är alla bitar på plats.

Anmälan klar.
Friskintyg klart och inskickat.
Flygresa bokad.
Hotell bokat.

Nu är det bara backträning kvar att göra. ;)

Bilder från UTMB 2011.

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Trettiotre

TEC närmar sig!

2010 och 2011 sprang jag Täby Extreme Challenge. Jag gillar den banan. Den har liksom allt. Grusväg, asfalt, stig och motionsspår. Massa variation. Mycket bra arrangerat också. Ja, jag gillar hela grejen.
Trots att jag satt och solade till vårfåglarnas kvitter förra året medan deltagarna kämpade i nysnön så kände jag att jag var på fel ställe. Jag ville vara med helt enkelt! Jag saknade stämningen, banan, våren i skogen och nattimmarna i skogen med pannlampan som sällskap.

I år ska jag vara med igen! Och det är bara 33 dagar kvar. En knapp månad bara! Jag längtar faktiskt lite. :) Fokus nu är att läka ut fötterna så mycket det bara går, få igång träningen igen och hålla mig frisk och skadefri.

Samtidigt som jag är skittrött på mina fötter som bara går sönder så är jag ändå glad att det bara är skinn som går sönder och inte nån annan dum skada. Skinn läker ju i alla fall rätt fort. ;)

TEC 2011
Foto: Johan Stegfors, X-kross

Om en månad springer jag där i Täbyskogen igen. Gill'ert!

Läs mer om mitt lopp 2010 här och 2011 här.

Solmil

När jag vaknade i morse var det fantastiskt vackert ute. Solen sken från en klarblå himmel. Men efter en titt på termometern konstaterar jag att det är 8 minusgrader. Brrr.
Vi käkar frukost och sambon drar iväg med en kompis till Karlstad. Barnen sticker till sina kompisar och kvar blev jag.
Jag slappade lite, tog en extra kopp kaffe och njöt av lite ensam tid. Jag tycker faktiskt det är rätt gött att vara ensam ibland. Jag trivs med det.

Funderade sen på om mina fötter skulle klara en löptur men den lösa huden har återigen satt fast sig så jag tänkte testa. Det såg ut att blåsa en hel del så jag valde skogen idag.
Gav mig iväg längs gatan och de första stegen kändes inte superlätta. Men efter ett par hundra meter kom jag in i lunken och fortsatte med solen i ansiktet och vinden i ryggen. Det var riktigt härligt.

 

Färden gick längs oplogade grusvägar så det var både snöigt, isigt och ojämnt. Farten var låg men humöret var högt! Fötterna kändes knappt av och när jag kom hem efter en mil såg jag att de klarat sig utan mer skavanker.

Ska jag gnälla lite så är jag rejält trött på mina känsliga fötter. Varför fattar de inte att jag inte ger mig. Det är ingen idé att de bråkar med mig. Dumma fötter!

Har ni förresten sett klippet "The day after the marathon"? Det är ju exakt så det är när man sprungit längre än man brukar. Man rör sig i slow motion och varför blir alltid benen längre när man springer långt, så man inte når fötterna? ;)