Dubb

Idag ägnade jag min lunchrast åt att sätta på vinterdäcken på bilen. Jag kostade också på den en tvätt. Den blev jättefin!

Efter middagen tog jag mig samman och satte på vinterdäcken på cykeln också. Provcyklade ett varv runt huset och det är ett helt annat ljud som uppkommer runt mig. Men det kommer bli tystare i skogen sen. Och rejält mycket bättre fäste.

Så nu kan vintern komma!

Ett ton

Ett ton - Nåt som väger tusen kilo.
En ton - Nåt som låter.

En och ett. Ordet ser likadant ut. Stavas lika. Uttalas olika och har en eller ett framför. Svenskan är ett svårt språk. Men det var inte det jag skulle skriva om. Egentligen.

Det jag tänkte på när jag skrev rubriken var snarare känslan för mina ben igår morse. Det kändes som de vägde ett ton. Det gick riktigt segt. Farten blev låg och det tog lite längre tid att springa till jobbet. Det gör inte så mycket. Pulsen var också riktigt låg och fin så trots att benen var sega var det rätt gött.

Tänkte mig flexa ut några minuter tidigare och springa några km extra på hemvägen sen. Men det blir inte alltid som jag tänkt. Fastnade i utbildning hela dagen. Så istället för att flexa ut några minuter tidigare blev det mer än en timme senare. Bra för flexkontot visserligen.
Så det blev till att springa "raka" vägen hem, 3 km. Men med morgonens dryga 18 blev det ändå helt ok.

Gammal bild
Foto: Privat

Fredagar brukar betyda morgondejt med Ulrica i springkläder. Så även idag. Det blev en fin tur i månens sken och avhandling av en massa bra grejer. Tack kompis för att du finns!

Löpbandsutmaningen som är idag hoppar jag över. Känner mig inte motiverad att ensam springa 6 timmar på löpband. Kanske en annan gång...

Först fysfredag och nu mysfredag med mina killar. Imorgon har jag sovmorgon för första gången på flera veckor. Det ska bli helt underbart!

Treminuters

Onsdag och intervaller igen. Det börjar bli en trevlig vana. Riktigt bra pass faktiskt. Och det är inte ens tråkigt. Inte när man är tillsammans med alla andra och sporras.

Idag var det treminutersintervaller med Håkan och Multisportklubben. Vi sprang och värmde upp först i 20 minuter innan det var dags. 1,5 minut åt ena hållet och sen 1,5 minut tillbaka till start igen. 90 sekunder vila och sen på'et igen.
Alla kan vara med oavsett nivå. Mycket bra.

Jag lyckades stänga av klockan första intervallen istället för att rycka "Lap". Sen fick jag starta om.

Det blev 5 intervaller loggade, av 6.
Första intervallen gick nog i 4-fart. Den blev ju som sagt inte loggad.
Andra hamnade på 4.03-fart
Tredje på 4.01-fart
Fjärde på 3.59-fart
Femte på 4.01-fart
Sjätte och sista på 4.07-fart

Känner mig riktigt nöjd med tanke på helgens 10 mil i benen. En grej som jag kom att tänka på var att det går liksom lite lätt den första biten, säkert helt naturligt. Sen blir det tyngre. Men sen händer nåt intressant. Efter ca 2 minuter kommer jag liksom in i en andra andning och jag får extra krafter. Kan det vara att jag ser slutet? Att jag "kommer igång"? Eller så är det bara en känsla och inte alls så rent fysiskt. Häftig känsla i alla fall.

I månens sken

Jag längtade verkligen efter att få springa. Jag såg fram emot en tur och hoppades att månen skulle va lika fin som igår kväll. Det var den.

Jag tänkte ta mig en lugn skön tur på ca en mil. Springa ut längs grusvägen, kolla till Picasso och sen skärgården hem. Bara en dryg mil. Jag skulle sitta på utbildning hela dagen.
När jag kom utanför gatlyktans sken testade jag att slå av pannlampan. Ett magiskt svagt ljus kastade skuggor över vägen. Månen!

Jag sprang på, utan att tända pannlampan. Lät månen lysa upp min tillvaro. Jättehäftigt!
Synd att det inte går att fånga på bild, eller kanske tur. Då måste det upplevas på riktigt och det är bra mycket bättre än att se en fin bild. :)

Vänern låg stilla och månen speglades i vattnet.

Nu blir det strax lite intervaller med Multisportklubben. :)

Sviterna för en supportbil

Min lilla bil fick agera support i helgen. Det fungerade jättebra och som vanligt är den driftsäker och fungerar klockrent till det jag begär av den.

Men när jag handlade i lördags och sen skulle bära ur alla papperskassar och botten faller ur inser jag att hela bagageluckan är dyngsur. Filten som ligger där vrider jag ur och förstår att det läckt ut vatten, men inte hur mycket.

En av vattendunkarna, den lilla på ca 10 liter har ramlat omkull och är inte tät. 10 liter vatten ligger nu i bilen!
Jag inser inte detta där och då, i alla fall inte att det är så mycket vatten. Tar ur filten och roddar för söndagens löpning. Lägger ut en torr filt och använder bilen som support igen. Det funkar bra men den immar igen hela tiden...

På måndagen när jag kollar lite extra ser jag att mattorna i baksätet nästan flyter. Det är vatten. Överallt. När jag ställer in foten blir det en pöl runt. Inte bra...

Vattnet hade alltså runnit från bagageluckan, under baksätet och ner på golvet.
Nu står bilen i ett garage med värmefläktar och avfuktare. Mattorna är urtagna och snart hoppas jag att 10 liter vatten också är urtaget. Det har säkert runnit ut nån annanstans också.

Vilken tur att jag inte har nån finbil! Jag är jätteglad för det! Jag skulle bli jätteledsen om jag hade lagt ut många, många pengar på en fin bil som sen blir fylld av 10 liter vatten. Just nu känns det helt ok ändå. Bilen fungerade till det jag ville. Den får väl torka ur helt enkelt.

Ingen skada skedd egentligen. Det är ju bara vatten, precis som regn. :)

Fast 10 liter vatten är mycket när det kommit utanför dunken. Tydligen. Haha!

Månskenscykling

Det blev en klar och fin kväll. Månen lyste likt en stor rund, gul boll från himlen. Otroligt fint!

Vi var 9 mtb-cyklister som möttes upp vid Team Sportia ikväll. 8 grabbar och jag. Vi drog iväg och cyklade runt på blöta stigar och genom geggiga vattenhål. Kors och tvärs så ibland fattade jag inte alls vart vi var på väg ens.

Det är lite coolt att cykla så många tillsammans. Likt ett pärlband med pannlampor genom skogen. Socialt och trevligt. Jag trivs! :)

Jag kunde inte låta bli att tjat om hur vackert det var med månen och alla stjärnor. Helt magiskt.

Nu ska jag sova. Imorgon blir det morgonpass löpning. En liten skön mil luffs bara, kanske får jag njuta av månsken även då?

Förövrigt fungerar min nya pannlampa väldigt bra. Men ett mer utförligt omdöme kommer inom kort.

Ett gift

Löpningen är ett gift. Att springa långt och länge är ett ännu starkare gift, och jag är beroende. Jag erkänner. 

Helgens långpass sitter kvar i kroppen. Inte som trötthet eller träningsvärk. Snarare som ett leende och mycket mersmak. Jag är så himla glad och nöjd att allt blev så bra. Vädret var med oss, många löparkompisar var på plats och vi hade det så trevligt.

Igår var jag trött som ett vrak mentalt. Lite för många bollar i luften en period har gjort min sömn helt paj. Nu har jag släppt lite och i 2 nätter har jag sovit utan att vakna en endaste gång. Vilken skillnad! Känner mig som en ny människa.

Och vet ni, jag bara längtar efter att springa långt igen. Det är ett gift som jag vill ha mer av. Fler km'ar. Mer endorfiner.

På fredag ska några härliga människor springa 6 timmar på löpband. Funderar på att hänga på. Tokigt va?! Har stått ut 75 min som mest på hamsterbandet. Kanske lika bra att ta ett nytt pers?!
Funderar lite till...

Foto: Wellness Gym, Kristinehamn Arena

Ikväll blir det en cykeltur med klubben och imorgon bitti ska jag äntligen springa igen. Så jag längtar!