Jag har hjälpt till att försöka nå ut med budskapet och sprida ordet.
I tisdags gick så blodomloppet av stapeln i Karlstad. Jag var där innan och minglade runt tillsammans med de andra ambassadörerna. Ett stort plakat med min bild fanns på planen och efteråt blev det en kort intervju i mikrofonen.
Foto: Privat |
Loppet då, jag hade inte bestämt mig om jag skulle plåga mig och försöka springa fort eller inte. Jag fick ett infall dagen innan att testa om jag kunde.
Jag värmde upp i 3 km och sprang sen 2 km i 4-fart, vilade lite och tog sen 2 gånger 1 km snabbt sen innan jag joggade hem. Det var jobbigt.
Jag gick framåt i fältet innan starten. Tänkte att det är skönt att slippa trängas. KMTI skötte uppvärmningen och jag hängde på. Sen räknade vi ner till starten och sprang iväg. Det kändes rätt bra så jag höll god fart. Pulsen pumpade på men jag hade andningen under kontroll. Äh, jag kör på!
Det fanns 2 banor att välja på, en på 5 km och en på 10 km. Jag hade valt 10 km och fick då springa två varv på den fina banan. Banan var varierad med motionsspår, asfalt och skogsväg. Det kändes bra att det hela tiden hände något underlagsmässigt.
Det hela var jobbigt men ändå ok. När jag kom in på Tingvalla IP sa speakern att det bara var två tjejer i mål och att de väntade in den tredje. Jag ökade farten och sprang in som tredje dam på 41.18.
Det är numera mitt nya pers på milen. Mitt gamla pers är från 2007 då jag sprang Skärgårdsloppet och det löd på 45 minuter.
Jag har alltså inte försökt springa fort i en mil på 9 år. Så det var nog dags att putsa det där pers'et.
Jättenöjd blev jag i alla fall! Tänk att det finns lite fart i ultrabenen ändå.
Nu blickar jag framåt mot Bergslagsleden Ultra 47 km, på söndag.
Foto: Jens Magnusson, Landstinget i Värmland |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar