måndag 5 september 2016

Bergslagsleden Ultra 47,5 km

För 2 år sedan var det landslagsläger i Nora. Jag var skadad då men åkte ändå dit för att träffa vännerna. Medan de sprang var jag hundvakt åt Emelie's hund Troja. Det var första gången jag kom i kontakt med Bergslagsleden Ultra.

Loppet startar i Digerberget i Västmanland och avslutas i Ånnaboda i Närke. Banan har över 1000 höjdmeter går att läsa på hemsidan. Men min klocka visade 1300 ungefär.

Det blev en tidigt morgon när jag satte mig i bilen och åkte mot Ånnaboda. Dimslöjorna dansade över gärden och skogsbryn längs E18. Jag drack mitt morgonkaffe hemma med valde att ta med frukosten att äta lite senare.

Väl framme vid målet fick vi nummerlapp, tröja och lite annat smått o gott innan bussen skulle ta oss till starten. Jag hamnade bredvid en kille från trakten som berättade lite om banan.
Jag hade lagt av mig alla överdragskläder i bilen och väderprognosen visade solsken och varmt hela dagen. Men nu på morgonen var det kyligt. Jag satte mig inne i en liten stuga under tiden i väntan på start. Jag kände mig lugn. Loppet är en del av min träning inför EM och jag hade bara vilat en dag innan. Jag skulle göra mitt eget lopp. Precis som jag brukar.
Foto: Privat

Vi fick lite information innan vi släpptes iväg i skogen och längs de vackra stigarna. Jag la mig ganska långt fram i fältet. Jag ville inte riskera att hamna bakom så jag inte kunde springa i mitt tempo. Det gick väldigt bra men det är tufft innan kroppen kommer in i rätt andning och jag flåsade på där i början.

Det skulle vara 17 km till första vätskan och jag hade en tjej tätt bakom mig, som hade egen support. Jag hade bara min handhållna flaska på 0,5 km som jag planerade att fylla vid depåerna. Det gick lätt att springa. Jag kunde släppa på utför och jag kände mig stark uppför. Benen matade liksom bara på.

Första kontrollen kom och jag fyllde min flaska med sportdryck, käkade banan och drack Cola. Tjejen var tätt bakom. Jag fortsatte iväg med glada steg.

Nu var det 15 km till nästa depå. Jag började bli väldigt törstig med fick hushålla med den sportdryck jag hade kvar. Banan gick upp över en höjd, Rusakulan. Här var utsikten helt fantastiskt! Himlen var klarblå och höstens färger reflekterades så vackert långt nere i dalen.
Vi sprang genom Trolldalen, en liten dal med stora, hala stenblock. Där var det svårsprunget och jag tog det lugnt för att inte stuka nån fot.
Kontrollen närmade sig och jag var törstig.

En funktionär sa till mig att jag var första dam och jag fyllde min flaska medan jag klunkade i mig mugg efter mugg med vatten och sportdryck. Jag ryckte två bananbitar innan jag tassade vidare in i skogen. Tjejen bakom såg jag inte till längre.

Nu var det bara 8 km till vätska och det var vid målet, där man skulle in och sen vidare ut på en slinga till. Benen rullade på av sig själva och det gick så lätt. Starka ben och jag sprang om ett gäng killar på vägen.

In till sista vätskan där en ung kille står och han hör inte riktigt att jag säger att jag vill påfyllning. Jag fixar det själv genom att hälla över från muggar till min flaska. Nu är det bara ca 7 km kvar inkl en slalombacke att ta sig uppför. Kropp och ben känns fortfarande väldigt starka och jag springer iväg innan tjejen bakom kommer in till kontrollen. Hennes support ser jag flera gånger efter banan och förstår att hon ligger nära. Nu tar tävlingsjävulen mig och jag vill inte att hon kommer förbi. Jag ökar lite och springer om ett par killar till.

Stigarna är så himla fina! Vi springer förbi små vattendrag och tjärnar som ligger spegelblanka i höstsolen. Det går uppför och nerför så det är massor av muskler som får jobba och arbetet fördelas över kroppen.

Jag kommer fram till slalombacken där det står ett bord med vattenmuggar och en sportident-stämpel. Jag stämplar och ger mig uppför. Småspringer där det inte är så brant och går där det brantar på. Jag vänder mig om uppe i backen och kan inte sen den andra tjejen.
Jag småspringer där det planar ut lite när jag sparkar i en sten och flyger framåt. Landar på bröstet och gör en "Anja Pärsson" och kanar fram. Hinner tänka på att hålla upp huvudet så inte hakan går i. Jag reser mig och borstar av mig. Det har gått bra. Nåt litet skrapsår bara.

Jag fortsätter upp och det dröjer inte länge förrän jag kan stämpla längst upp och fortsätta på den fina stigen neråt. Jag hör speakern på håll. Det luktar målgång...
Målgångsflagga på morgonkvisten.
Foto: Privat

Jag kommer ut på en asfalterad motionsslinga och nu går benen lätt. Bara att rulla på. Det är endast nån km kvar till mål.
Jag springer fortfarande med starka ben när jag vänder upp mot målrakan och ser flaggorna längre fram. Nu är det redan slut.
Tjejen bakom mig kommer in 3 minuter efter mig. Men jag var först och vann. Det är alltid kul.
Foto: Bergslagsleden Ultra
Jag fick ett par skor från Salming i pris. Det ska bli intressant att testa dom!

Tiden blev 4.40 på 47,5 km vilket ger ett snitt på under 6-fart. Det är jag jättenöjd med.
Jag känner mig stark nu. :)
Prisutdelning
Foto: Privat

1 kommentar:

  1. Stort grattis till din fina prestation!!!
    http://lifeofrunning.blogg.se/

    SvaraRadera