Ironman Köpenhamn

I ”motionssamtalsämnen” kommer frågan om man gjort Klassikern. Jag kan svara ja. De flesta frågar vilken gren som var jobbigast, inte just vilken tid man har. Det är nåt med att det är genomfört liksom. Och för mig var det inkörsporten till löpningen.

Sen är det där med Ironman. Det ville jag också bocka av på min lista. Inte pressa och göra nån bra tid, bara ha upplevt det. Flera gånger har jag tänkt tanken och det har också hänt att jag fyllt i alla uppgifter till Ironman Kalmar men sen aldrig tryckt iväg anmälan. Men så förra hösten slank det iväg en anmälan till Ironman i Köpenhamn ändå.

Kristinehamn Multisport som jag tränar och tävlar för anordnade i våras en prova-på-triathlon. Det är min erfarenhet av triathlon. Men det går säkert att göra en Ironman ändå.

Min träning inför tävlingen har väl inte heller varit just så triathlon-istisk. Jag cyklade lite i våras innan Vätternrundan men sen stod cykeln i förrådet hela sommaren. Under semestern blev det till slut en tur på 48 km. Men nån mer cykelträning blev aldrig av.

Simningen har jag gjort inne i vinter. När sen utesäsongen kom tänkte jag köpa mig en våtdräkt och börja simma ute. Detta slutade dock i just en tanke. Nu i slutet av sommaren fick jag låna en våtdräkt. Jag gav mig ut när det blåste som värst, 21 m/s i byarna på Vänern enligt SMHI. Jag bröstsimmade 1 km i medsjö och promenerade tillbaks. Tänkte att det räcker nog. 3,8 km borde jag klara av att ta mig utan att sjunka.
Men det skulle ju vara skönt att få in nån typ av rytm och navigering så jag hoppade i en gång till när det inte blåste så mycket. Det gick bättre och jag kunde simma lite crawl och hade en bra känsla med mig.

Löpningen, ja den vet jag att jag kan.

Vi hade bokat tåg till Köpenhamn och jag hade lånat en stor cykelväska av en kompis. I den hade jag all min packning, inkl. min cykel. Den var tung men hade hjul på ena sidan så jag kunde dra den. 

Tågresan funkade väldigt bra bortsett från en lite bitter tågvärd på ett av tågen som tyckte att min väska var för stor. 

Stor väska
Foto: Privat

Vi anlände till Köpenhamn på fredag eftermiddag. Vi tog oss sen till Mässan och hämtade ut våra ryggor, armband och påsar. Vi lyssnade också på tävlingsinformationen. 

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Efter lite mer förberedelser och ihopmonterande av cykeln så somnade jag gött.

En smarrig hotellfrukost på lördagen och sen tog vi tunnelbanan in till centrum och kollade in målportalen och cykelväxlingen. (T2)

Foto: Privat

Dagen före tävlingen ska cykeln checkas in och påsar med cykelgrejer packas. En påse med grejerna till löpningen skulle också lämnas in. Allt detta var helt nytt för mig och jag frågade Jörgen 1000 frågor. Jag lyckades i alla fall få rätt grejer i rätt påsar och cykeln lämnade jag i ett ställ vid T1 (som växlingsställe ett heter).

Incheckning av cykeln
Foto: Privat

Två av mina tre påsar
Foto:Privat

Det blev en stor buffémiddag på hotellet innan de sista pusselbitarna skulle planeras och fixas. Starten skulle gå vid 7.00 så klockan ställdes på 5.00.

Jag sov väldigt bra natten innan. Jag kände mig väldigt avslappnad, lite pirrig eftersom jag inte visste vad som väntade. Med massa frukost i magen gick vi sen när till stranden iklädda våra våtdräkter. Det skulle bara vara 16,3 grader i vattnet så det bävade jag för mest.

Simningen

Det skulle vara rullande start, vilket betyder att de släpper iväg några deltagare åt gången, i det här fallet 5, var femte sekund. Vi blev ombedda att ställa oss i den tid vi trodde vi skulle simma på. Eftersom jag bara simmat ute typ 2 gånger så ställde jag mig vid skylten med en simtid  på runt 2 timmar. Trodde jag. Men den gruppen hade redan gått fram mot start och jag hamnade allra sist. Det var bara 10 personer bakom mig. När jag insåg det, tänkte jag först att det gör inget. Men sen tänkte jag om, och gick lite framåt i fållan. Det är inte kul och få simma om, och simma sick sack.

Det tog en väldig tid innan jag kom i vattnet och då hade de första, supersnabba deltagarna redan simmat färdigt.

Före start
Foto: Cassandra Eliasson

Jag gick i det svala vattnet och kände hur vattnet började sippra in i dräkten. Jag försökte crawla och det gick ganska bra. Efter en stund kom jag in ett flow, drev på och andades med jämna mellanrum. Det kändes bra. Jag navigerade bra och det var bara nån enstaka gång som jag kom ”ur kurs”. Vattnet var klart och fint. Hela tiden kunde jag se botten och hur jag kom framåt. Jag såg växter, maneter och en ål.

Efter en stund började jag skaka av kylan. Jag försökte slappna av, tänkte att det tar extra energi att skaka så. Hittills hade jag bara använt armarna och låtit benen vila. Men kom nu på att om jag får igång stora muskelgrupper så kanske jag blir varmare. Jag simmade lite bröstsim en stund tills jag slutat skaka, innan jag fortsatte crawla. Så fick jag göra några gånger, men det kändes hela tiden väldigt bra. Jag simmade som i en egen lite bubbla. Jag var så glad, trots att det var kallt så njöt jag.
Jag såg målportalen och vände dit när jag rundat sista bojen. Närmare och närmare. När jag klev upp ur vattnet kände jag mig som en geléklump. Jag vinglade lite o hade ingen balans men återfick den snabbt och kunde gå och hämta min blåa påse som jag hängt dit dagen innan.
Jag fick av mig våtdräkten medan jag skakade, på med hjälm och cykelskor. Och sen iväg för att leta upp cykeln.

Cyklingen

Jag tog min cykel, det var inte så många kvar och jag låg långt bak i fältet. Det gjorde inte det minsta. Dagen skulle avnjutas, inte pressas. Banan gick längs en massa gator i centrala Köpenhamn och sen ut längs med havet. Jag tog direkt två salttabletter men i samma veva tappar jag resten. Attans! Jag får klara mig utan. Jag sippade på min Perpetuem och tittade på de fina husen längs med strandkanten. Solen började titta fram och jag frös inte det minsta. Jag testade att ligga ner på tempobågen som jag lånat av en kompis. Det kändes lite vingligt men till slut så blev det bättre och bättre. Jag koncentrerade mig på att hålla avståndet 12 meter till framförvarande (som var reglerna).
Det fanns skyltar där det stod ”Aerobars empty” på vissa ställen. Jag fattade inte vad de menade… Vad är en aerobar liksom?!
(det fattade jag efter tävlingen att det var tempopinnar typ)

Banan var ut från stan, 2 stycken loopar och sen tillbaks. Milen rullade på snabbt. Jag körde om cyklister hela tiden. Jag flög fram med min aluminium-racer, mtb-skor och mtb-hjälm. Stilpolisen skulle inte hunnit ikapp mig. Hihi.

Benen bara levererade och jag njöt. Ja jäklar va kul jag hade!

Hälften, 90 km visades och vi vände snart iväg på loop nummer två. Jag fick njuta av den härliga utsikten vid havet igen. Den slingriga smala vägen på landsbygden och den stora motorvägen där det bara var att mala på. Jag hade två tomma flaskställ bakom sadeln. Dom fyllde jag med snygga flaskor från tävlingen. En med vatten och en med sportdryck. Man kunde slänga sin vattenflaska och sen stod funktionärer och delade ut nya. Jag behövde inte ens kliva av cykeln. De räckte fram både gel, bars, banan och flaskor. Hur lyxigt som helst. Som att ha support typ.

Vi lotsades sen in mot centrala Köpenhamn igen. Jag klev av cykeln för första gången på nästan 6 timmar och återigen försvann min balans och jag blev vimmelkantig. Efter ett par sekunder hade jag fångat upp balansen igen och kunde stappla iväg mot min röda påse. Nu väntade det bästa, löpningen.

Färdigcyklat för idag
Foto: Cassandra Eliasson

Löpningen

Jag hade börjat bli kissnödig på cyklingen men det är ju lite bökigt med den där triathlonpyjamasen. Så när jag ändå var still passade jag på att besöka bajamajan. Jag bytte till löparskor och drog ut på banan. Där sprang en massa människor.

Mina vader kändes lite stumma till en början med mjukades snart upp. Jag började återigen ligga för omkörning. Jag sprang och log! Det var så härligt. Jag kände mig så stark. Banan var så fin. Vi sprang på bryggor längs vattnet, över små broar, förbi uteserveringar och förbi målet. Där skulle jag springa in sen. Nu var det nästan slut. Tråkigt. Jag ville inte att det skulle ta slut. Jag hade så kul.

Längst bort på första varvet stod funktionärer och delade ut armband, en färg för varje varv. Man skulle ha fyra när man kunde springa i mål. Jag fattade inte det först men lyckades få ett grönt till att börja med i alla fall. Det som betydde första varvet.

Andra varvet gick som en dans. Jag matade in gel och banan och drack Cola och vatten. Det var riktigt varmt och jag tvättade av mig med svampar som fanns vid kontrollerna. Jag fick ett gult armband och fortsatte ut på näst sista varvet. Jag var fortfarande så pigg och glad. Jösses! Så full av energi! 

Glädje!
Foto: Cassandra Eliasson

Jag fick ett rött armband och nu var det bara final kvar. Sista gången jag springer ut på bryggorna. Sista gången jag passerar vattensprutan. Jag är så glad. Jag passerar fortfarande löpare hela tiden. Det känns som om jag kan springa resten av dagen och natten. 

Jag fick med mig ett blått armband och hade nu fyra på armen. Nu var det bara några enstaka km kvar tills jag var i mål. Det finns inte en gnutta trötthet i kroppen. Bara glädje!

Jag ökar farten. Jag flyger fram. Sista rakan. Jag saktar ner lite när jag rundar staketet vid målet. Jag vänder upp på mattan som leder mig mot portalen med M på. Jag höjer mina armar och jag skriker! Alltså vilken dag!! Jag är så lycklig! Jag tittar upp på portalen och där står S. Lundqvist 11.31-nånting. Va? Fick så jag bra tid? Jag är skitnöjd!

Finisher!
Foto: Privat

Jag följer strömmen ut från området och in på området för de som gått i mål. Jag hämtar min vita påse och går in och trängs i en dusch. Det är bra att det finns. Det finns pizza och glass (med lakritssmak!) i ett stort tält. Jag duschar, käkar och hämtar min blåa påse med den blöta våtdräkten.

Jag träffar Jörgen och Rickard som också de har kommit i mål.

Det här var bland det roligaste jag gjort. Hela dagen gick så så otroligt snabbt. Den bara försvann. Hela arrangemanget var kanonbra. Simningen i det klara vattnet, cyklingen på de fina vägarna och löpning i det folkfyllda och stämningsfulla hjärtat av Köpenhamn.

Så nu är debuten av triathlon gjord. Troligtvis blir det fler gånger.

Tider 

Simning 1.39.49 (3,8 km)

Cykling 5.53.06 (180,2 km)

Löpning 3.44.21 (42,2 km)

Dagen före
Foto: Privat

Anything is possible
Foto: Privat